Lyrik… Det är någonting jag läser väldigt sällan. Men det händer! Igår grabbade jag tag i Mohamed Omars lilla bok "Natt öfver Upsala". Jag kunde helt enkelt inte motstå Peter Bergtings fantastiska omslag.
Men innehållet då? Är det lika bra som omslaget lovar? Det jag genast gillar är berättandet i dikterna. Någon lyrik i egentlig mening vill jag inte kalla detta. Boken består av fyra prosadikter. Det finns en tjusning med diktens korta form, men ärligt talat tjusas jag mer av själva berättandet i en text. Och det är här jag tycker att Mohamed Omar lyckas.
Den första dikten, Svenska institutet för missionsforskning, fångar genast in mig. Jag gillar beskrivningarna av Uppsala och de uppsaliensiska personerna – för mig såväl kända som okända – som passerar. Trots att personbeskrivningarna är kortfattade ser jag dem framför mig. Jag som läsare skapar förstås min egen bild utifrån det jag läser, blandat med mina egna referensramar. Men när en författare får en läsare att göra det då har han lyckats, enligt min mening. Det enda jag har lite svårt för i just den här dikten är hoppet på två år – från 17-årig praktikant till 19-åring. Början och slutet hänger för mig inte riktigt ihop.
Den andra dikten, Pasolini kom aldrig till Uppsala, har jag svårare att ta till mig. Den griper mig först mot slutet – men då gör den det rejält vid den skändade graven.
Den tredje dikten är kanske den som berör mig mest. Jag hittar inte den hängde är dess titel och den handlar om svåra saker som arbetslöshet och självmord. Dikten beskriver en verklighet som många idag är alltför väl bekanta med, tyvärr – allt ifrån aktivitetsrapporter och att delta i meningslösa kurser till att bli sjuk och slutligen ta livet av sig. Det här är mycket starkt!
Finn Malmgren vid vansinnets berg är den fjärde och avslutande dikten. Och dessvärre hänger jag inte alls med i dess svängar. Men det har nog att göra med de ovan nämnda referensramarna.
Man ska inte döma en bok efter dess omslag. I det här fallet lovar omslaget en sak som innehållet sedan infriar: det är spännande och berörande läsning.
