Allt går om man vill - en naken och utlämnande berättelse, eller självbiografi om Jonas Boväng och sveket från samhället samt hur "livet" straffade honom om och om igen.

Platsen är Celsiusskolans aula, på scenen rullar ett bildspel med bilder från Jonas Bovängs uppväxt, det är mörkt i lokalen och Jonas står på scenen iklädd jeans, sportsweatshirt med texten PUMA och en keps med skärmen nerdragen över pannan så man inte ser hans ansikte ordentligt.

De närmaste två timmarna ska vi få höra hans historia, en berättelse om hur han växte upp med två alkoholmissbrukande föräldrar, myndigheters lögner och svek samt hur han i vuxen ålder förstått att livet formades till vad det blev på grund av avsaknaden av regler och någon som satte ner foten och sa vad som var rätt och fel.

- Jag vill nå alla, ingen speciell målgrupp säger Jonas, det kan vara från 14 år och uppåt. Jag vill nå ut genom de som kommer och hör min historia och kärnan är ledarna, de som är förebilder och kan fånga upp ungdomarna.

Den första timmen för vi höra Jonas berättelse om hur han förlorade sin mamma som dog av sitt alkoholmissbruk när han var 7 år och förnekelsen från pappan och hur klassen åkte på skolresa utan Jonas för att ingen ville ta ansvar för honom. Han går fram och tillbaka över scengolvet och i bakgrunden spelas lugn musik och bildspelet rullar på. När han träffas av ljuset från projektorn ser man för en kort stund hans ansikte, till synes ganska oberörd över den utlämnande berättelsen.

Jag frågar Jonas om det aldrig blir känslosamt för honom att berätta om sitt liv?

- Det är inte så känslosamt,...eller jo det är klart att det är känslosamt ändrar han sig snabbt, det beror på vad jag pratar om, när jag pratar om min dotter så är det klart att det sticker till i hjärtat.

När ingen brydde sig om Jonas fick han sin bekräftelse genom fotbollen, han var duktig och var viktig för laget men när matchen eller träningen var slut fanns det ingen där för honom. Livet fylldes med diverse hyss och bus som resulterade i att vuxenvärlden dömde och straffade honom. Till slut blev han utsparkad från skolan, han gick i åttonde klass och var inte välkommen där längre.

En lärare har sagt långt i efterhand att han var den enda eleven som flygit på honom och ville ge honom stryk under hela hans lärarliv. Jonas beskrevs som provokativ, besvärlig och som en skolkare.

Livet blev allt mer komplicerat ju äldre Jonas blev och socialen ljög för honom om pappan "han mår bra sa dom" trots att pappan hade dött två dagar tidigare. Det blev till slut en situation där han var sviken av alla och hamnade i dåligt sällskap.

"NÄR SKA DET TA SLUT?"

Jonas slutade med fotbollen, drack alkohol, slogs och höll på med indrivning av knarkskulder.

- Jag sa nej till att sticka sprutan i mig, där någonstans gick gränsen, säger Jonas.

När Jonas kom in i vuxenlivet på allvar såg det ut att ordna upp sig men det ena bakslaget efter det andra avlöstes för honom. Det första barnet Ella föddes med en CP-skada och hans tredje barn blev utsatt för sexuella övergrepp av sin styvpappa.

När Jonas berättar om natten då hans ex som också var mamma till hans döttrar ringde och berättade att Ella hade "somnat in" korslägger Jonas armarna och ser för första gången under kvällen ut att vilja skydda sig mot känslorna. Det kommer en tår i min ögonvrå som rinner ner för kinden, beskedet kom när han var på en innebandyturnering med sin son.

Jonas dotter Ella tillsammans med Lill-Babs (Foto: från bildspelet)

Att livet kan vara svårt är något som Jonas är ett bevis för, när det blev känt att hans andra dotter blivit utsatt för sexuella övergrepp bara 9 år gammal av sin styvpappa var han nära att ta lagen i egna händer.

- Jag var så nära att köpa en revolver och lösa problemet, men valde att låta lagen ha sin gång, han blev ju dömd till fängelse säger Jonas insiktsfullt.

 En dag hamnade Jonas i ett vägskäl, han hade vänt ryggen till de få människor som trott på honom under uppväxten. Han fick ett jobb på ett bageri och en natt när han skulle öppna och sätta degen i tråget hade han varit ute och festat. Väl hemma och i väntan på att han skulle börja jobba somnade han ifrån sina makaroner som stod på spisen och torrkokade tills det började brinna.

När han kom till jobbet fick han välja att ställa sig och packa bröd eller gå ut genom dörren och aldrig mer komma tillbaka - han valde att packa bröd.

Jonas har inget manus som han följer under den nästan två timmar långa föreläsningen, tekniken är enligt honom själv inte så avancerad och det blir som det blir.

- Jag hade kunnat berätta många andra saker, säger Jonas till mig efter föreläsningen, ingen föreläsning är den andra helt lik, jag följer min känsla säger han.

Idag är Jonas 41 år gammal och tillskriver innebandyn att han lever fortfarande.

- Hade det inte varit för innebandyn så hade jag inte stått här idag konstaterar han.

Innan föreläsningen avslutas med Queens "we are the champions" säger Jonas att han berättar det här för att visa att man kan överleva om man bara vill, hur tungt det än kan verka "allt går om man vill" - det är Jonas Boväng ett bevis på.