Komikern Hasse Brontén gästade på fredagen Uppsala Konsert & Kongress med "Bipopulär" en humorföreställning om galenskap, men också en villkorslös kärleksförklaring till pappan som tog livet av sig för 25 år sedan.
Vem är egentligen knäpp, och hur har synen på knäpphet förändrats genom åren frågar sig komikern Hasse Brontén i sin humorföreställning "Bipopulär" - ordet galenskap används på många olika sätt i vårt dagliga språkbruk men för Brontén har galenskap en mer betydande innebörd.
Hasse Brontén illustrerar ett telefonsamtal. (Foto: Morgan Jansson)
Hans pappa var manodepressiv och hade diagnosen "Bipolär" som är en psykisk sjukdom som präglat Bronténs barndom och uppväxt. Efter att ha förnekat pappans diagnos i många år turnerar han nu med "Bipopulär" som är hans villkorslösa kärleksförklaring till sin pappa.
Inför kvällens show ville jag ha svar på två frågor, går det att skämta om psykisk sjukdom och framför allt går det att skratta åt det? Ganska snabbt fick jag klart för mig att det inte handlade om att skoja om personer som har diagnosen Bipolär, det handlar om vad som är accepterad galenskap och inte.
Höjdskräck kan botas genom att man böjer sig ner. (Foto: Morgan Jansson)
Brontén levererar träffsäkra betraktelser om vad som tidigare var galenskap men som idag är helt accepterat och vice versa - det är igenkänningskomik när den är som allra bäst.
Men skratten fastnar i halsen när Hasse Brontén naket och avskalat berättar om de svåra tillfällen som ibland uppstod. Till exempel om när han var stolt efter ett mål i bandylaget och fick höra att det inte spelar någon roll "för din pappa är ändå ett djävla psykfall" blir det för ett ögonblick alldeles tyst i lokalen.
Innan man riktigt hinner med så sitter vi åter och skrattar åt berättelser om "bajsvarning" och "kaktusjakt", samt upp och nervända möbler och ännu fler vardagsbetraktelser. Bronténs föreställning blir som en känslomässig berg- och dalbana där humor och värme blandas med nakna och känslomässiga berättelser om det svåra.
Ljudillustrationen av en "rörblåsare" (Foto: Morgan Jansson)
När Brontén berättade om hur hans pappa misshandlade honom svårt en gång blev det fuktigt i ögonvrån hos många av de knappt 300 i publiken. Den Freudianska teorin om att humorn är den största försvarsmekanismen bekräftas av hur befriande det var att lotsas vidare till nya skratt efter den tårdrypande berättelsen.
Hasse Brontén lotsar oss i sin känslomässiga och humorfyllda berg- och dalbana på ett oerhört skickligt sätt. Den röda tråden genom hela föreställningen är hans förlåtande, villkorslösa och stora kärlek till sin pappa. Med oss från UKK fick vi orden "människan är större" än en diagnos.
I morgon lördag kommer föreställningen till Västerås, då kommer mamman att finnas på plats i publiken och höra föreställningen för första gången. När vi träffar Hasse efter fredagens show berättar han att det känns lite nervöst att ha mamman i publiken.
