Den alldeles nyutkomna boken Den som jag trodde skulle göra mig lycklig inleds med en obduktion. Föga förvånande, trots allt, när jag som läsare inser att den utspelar sig på 1700-talet. På den tiden då människor lärde sig genom verkliga, kliniska prövningar. Författaren Christina Wahldén har utgått från vissa faktiska händelser men skrivit en fiktiv roman om en av kvinnorna runt Carl von Linné, hans äldsta dotter Lisa Stina.
Lisa Stina har flera systrar men bara en bror. Och det är brodern som skolas, som ska ta över faderns arbete. Så blir det nu inte riktigt. Sonen har varken huvud eller lust till det botaniska. Lisa Stina har både och - men hon är ju kvinna.
Carl von Linné omger sig med manliga elever. Daniel Solander är hans favorit. Den unge mannen blir som en son i huset och en extrabror. Till den dagen kommer när han och Lisa Stina förälskar sig i varandra.
Inte blir det någon kärlekshistoria. Daniel Solander vill ut i världen. Och Lisa Stina är ju... kvinna. Hon väntar några år, men gifts sen bort. Äktenskapet är inte lyckligt. Det enda goda som kommer av det är dottern Sara Lisa.
Daniel Solander reser med kapten Cook. Han är med och upptäcker inte bara nya växter och djur, utan nya världar. Snart glömmer han både sin gamle läromästare i Uppsala och dennes dotter. Eller gör han egentligen det?
Poetiskt språk
Christina Wahldén har inte skrivit någon lycklig kärleksroman, eller ens någon kärleksroman. Men hon har ett språk som är poetiskt, understundom som den vackraste lyrik. Som när Daniel lyssnar till de exotiska fåglarna på andra sidan jordklotet:
" [...] När han hör fåglarna jubla längs floden i gryningen tänker han av någon anledning på koltrastar, hans favoritfåglar om våren hemma. Här sjunger fåglarna melodiskt, lockande, i stigande och sjunkande läten. [...]"
Men livet är inte rättvist. Inte idag och inte på 1700-talet. En kvinna som studerar går inte an! Däremot räddar föräldrarna sin dotter undan hustruplågaren Bergencrantz. Alltid något! Och när Lisa Stina inte får forska väver hon i stället, det är så hon hanterar sin frustration.
Vacker bok
Det här är en vacker bok. Jag vill läsa mer. Mot slutet tycker jag tyvärr att författaren virrar bort mig lite. Det blir för hoppigt mellan skildringarna av de olika karaktärernas liv och tankar. Någonstans anar jag emellertid motivet till att Daniel och Lisa Stina inte får varandra.
Christina Wahldén har skrivit den här boken tack vare stipendier. Hon har tidigare främst skrivit barn- och ungdomsböcker, men även några lättläst-böcker och kriminalromaner. Jag önskar att hon skriver ytterligare en vuxenroman. För den här boken är väldigt nära ett mästerverk, helt enkelt.