Vare sig vi vill det eller ej närmar sig hösten. Och hösten är en alldeles utmärkt årstid att läsa böcker! (Ingen årstid är fel för denna sysselsättning!) Augusti månads boktips består av två böcker om lika många människor.
Hur kan man ens försöka att skriva en biografi över en av Sveriges största skådespelare? En person som levt i sus och dus och efterlämnat 17 papperskassar med dagböcker, anteckningar och privata dokument. Hur får man rätsida på materialet? Hur kan det överhuvudtaget bli en bok? Journalisten Annika Persson gav sig i kast med materialet och Jag vill ju vara fri. En bok om Lena Nyman kom ut i år, lite mer än två år efter Lena Nymans bortgång.
Människoöden är alltid intressanta att läsa om! Det behöver inte nödvändigtvis vara kända personers liv och leverne. Nu råkar Lena Nyman vara en känd person. Men den här boken är bra för det. Annika Persson väjer inte för det svarta, hon vågar och hon visar delar av det innersta, den lilla Lena, så osäker och sårbar.
Redan tidigt valde Lena Nyman skådespelarbanan. Som tioåring var hon med i filmen Farligt löfte. Rollerna växte naturligtvis med åren. Det är spännande att läsa om Lena Nymans jobb ihop med regissörer som Vilgot Sjöman, Ingmar Bergman och Alf Sjöberg, men också Hasse och Tage, kollegor som Viveka Seldahl och Börje Ahlstedt, för att nämna några, samt elever som Rikard Wolff. Listan blir ogörlig om alla ska nämnas!
Det som emellertid mest griper mig är skildringen av hennes kamp mot missbruket. Eller kamp… Det var ju inte alltid en rättvis kamp, inte någon kamp på lika villkor. Det var missbruket som styrde. Det och rökningen som avslutade hennes liv i förtid.
Egentligen kanske man inte ska läsa sådana här böcker om man inte mår bra. Samtidigt är det inte alls fel att läsa om andra som har det tufft. Det ger ett enormt perspektiv på det egna ”lidandet”. Kristian Gidlunds bok I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början tog rejält.
Kristian Gidlund har ett långt ärr på magen, som endast väjer för naveln. För Kristian Gidlund gjorde operationen som orsakade ärret emellertid ingen större nytta. Hans resa mot döden har påbörjats alldeles för tidigt. Han är 29 år idag.
Våren 2011 får Kristian Gidlund veta att han har cancer i magen. Han genomgår inte bara en operation, han utsätter sin kropp för strålbehandling. Det ser ut att gå bra. Men ett år senare kommer sjukdomen tillbaka. Cancern går inte att bota.
Många gånger under läsningen får jag lägga boken ifrån mig. Texterna kommer för nära. Jag värjer mig mot alla ord… om döden. Jag orkar inte. Men då skäms jag. Kristian Gidlund befinner sig inte bara bland orden. Han befinner sig i en kropp som håller på att dö och han kan baske mig inte lägga den ifrån sig!!! (Han kommer inte ens undan alla oombedda råd… )
Den här boken är inte bara välskriven, den bär på så mycket viktigt. Alla som inte har en ödmjuk inställning till livet borde verkligen läsa den. Och jag lovar dig, du förändras under läsningen! Dessutom, om du köper boken går tio kronor till Cancerfonden.
Läs mer på Kristian Gidlunds blogg