PÄ fredag, 24 juli, slÀpps Àntligen Courtney Marie Andrews nya album "Old Flowers". Albumet skulle ha slÀppts redan i början av juni, men beroende pÄ den rÄdande situationen med pandemin flyttades releasen fram.
Courtney Marie var ocksÄ en av de artister som skulle ha medverkat pÄ festivalen Sthlm Americana i början av juni, men eftersom i stort sett all livemusik blivit stoppad av viruset sÄ fÄr vi vÀnta tills nÀsta Är med det besöket.
NÀr Courtney Marie slÀpper ett nytt album Àr mina förvÀntningar skyhöga. Hon har med de tvÄ senaste albumen kommit att bli en av mina stora favoriter. Hennes röst Àr bland den finaste man kan tÀnka sig. Uppbrottet frÄn en nio Är lÄng relation prÀglar bÄde texterna och melodierna pÄ nya albumet "Old Flowers", blommor som vissnar precis som en del relationer kan göra.
Courtney Marie fyller 30 senare i Är, sÄ nio Är Àr nÀstan en tredjedel av hennes liv. Det hörs att hon Àr sÄrad och ledsen, ibland önskar jag att hon hade blivit lite mer förbannad. Sorgsenheten tar över lite för mycket. Visst Àr det vackert, och smÀrtan hörs verkligen i hennes röst. Lyssna till exempel pÄ "Carnival Dream" som nÀstan fÄr mig att grÄta. Desperationen bÄde kÀnns och hörs i hennes röst. Hennes pianospel ersÀtter gitarrspelet pÄ mÄnga av lÄtarna och bidrar Àven till den melankoliska kÀnslan.
Det tar lÀngre tid att ta till sig "Old Flowers" Àn de tvÄ föregÄende albumen. Trots att de lÄngsamma och sorgsna lÄtarna Àr mycket vackra sÄ saknar jag lite mer upp-tempo och variation. "It must be someone else's fault" Àr nÀrmast förlösande med sitt högre tempo, och det spÄr jÀmte "Burlap String" som jag tycker bÀst om.
Courtney Marie Andrews befÀster sin position som en vÀrdig arvtagerska till den Àldre generationens sÄngerskor inom genren, som Emmylou Harris. Jag hoppas dock att Courtney Marie Àr gladare och kanske lite mer förbannad till nÀsta album.