Ellen Sundberg gör lite av en omstart med det nya albumet Levi’s Blue Eyes, ett album som till stor del är inspelat i hennes egen studio hemma på gården i Jämtland.

Levi’s Blue Eyes släpps på fredag 9 oktober. Ellen ville hitta tillbaka till den rätta känslan som hon hade tidigt i karriären, innan hon fick kontrakt med ett stort skivbolag och bokningsbolag. Hon har nu återtagit kontrollen över sin egen musik och hittat tillbaka till en sorts känsla som fanns i början. Det är förstås ett stort steg att säga upp avtal med bolag och ta makten över sin egen musik igen. Ellen har en inre drivkraft och vill fortfarande kunna leva på sin musik.

Med sig på albumet har Ellen, Robin Lindqvist på bas och Emil Fritzon-Lidqvist på trummor. Johan Arveli spelar pedal steel på ”Street Lights” och John Andersson från Northern Indians spelar lapsteel på ”Affection”. Björn Pettersson Thuuri medverkar på flera spår och har dessutom mixat skivan i Heart of Sound Studios i Kiruna.

Titeln Levi’s Blue Eyes kommer från Ellens ögonfärg. Artisten Safoura Safavi tyckte att Ellens ögonfärg påminde om jeansfärgen på ett par Levi’s jeans. Det blev både titeln på albumet samt en låt av den liknelsen. Musikjournalisten Jan Gradvall kallade en gång Ellen Sundberg för ”den mest begåvade americana-artisten i Sverige vid sidan av First Aid Kit” och visst är hon fortfarande att räkna med, på så sätt har inte så mycket förändrats.

Ellens ordlösa bakgrundssång på några spår får mig faktiskt att tänka tidiga produktioner av Laleh, en jämförelse som jag aldrig tänkt på tidigare. Ellen Sundberg håller sig kvar i americana-genren men ett modernare och lite poppigare sound än tidigare. Albumet håller en jämn och hög klass. Några av mina personliga favoriter är ”Streetlights”, ”Take it back” och titellåten ”Levi’s Blue Eyes”.

Det känns bra att Ellen Sundberg är tillbaka i god form och har hittat tillbaka till det som hon vill göra. Fortsätt med det Ellen!