Den begåvade pianisten Joel Lyssarides har nyligen släppt sitt andra album "A better place" som är en värdig uppföljare till förra årets mästerverk "Dreamer".
Lyssarides omger sig med samma musiker som på det tidigare albumet, Niklas Fernqvist på bas och Rasmus Svensson Blixt på trummor. Det är förstås lätt att man helt fokuserar på Joel Lyssarides vackra spel på pianots tangenter men båda de två andra musikernas känslosamma och snygga spel skapar en helhet tillsammans med Lyssarides.
De två albumen skiljer sig åt en hel del. På debutalbumet "Dreamer" spelade de i huvudsak kompositioner av Lyssarides, som ibland vuxit fram över flera år. På "A better place" skrevs musiken i snabb takt och inslagen av improvisation är stora. Låtarna är inte lika tydliga i sina konturer som på "Dreamer", de virvlar och snirklar sig fram. Man vet inte vart de ska ta vägen och man hör hur de alla tre musikerna, men främst Lyssarides, leder varandra på musikaliska vandringsleder.
Det kan vara lite svårare att ta till sig de mer improviserade styckena på "A better place" på direkten, men efter ett antal lyssningar är man defintivt fast. Det är något förtrollande i Joel Lyssarides mjuka pianospel. En klang, ton och ett anslag som är bedövande vackert. Joel Lyssarides är helt klart en pianist av världsklass och känns som en självklar arvtagare till Jan Johansson och Esbjörn Svensson.
Det är verkligen en bedrift att följa upp ett mästerverk som "Dreamer" med ännu ett så starkt album.
Jag ger "A better place" 9/10