Det råder väl inga större tvivel om var Hellsingland Underground har sina rötter, i Hälsingland förstås. Bandet som bildades redan 2006 släppte sitt femte album för ett tag sedan.
Albumet har fått titeln "A hundred years is nothing". Det märks att Hellsingland Underground har sugit åt sig influenser från många håll. Deras tidigare fyra album har haft mer tydliga influenser från amerikansk sydstatsrock som till exempel Allman Brothers. Visst finns den amerikanska roots-rocken fortfarande där i botten, men den har bäddats in i ett poppigare och i viss mån mer progressivt sound.
Den musik de gjort på det nya albumet har fått en större rymd i ljudbilden. Keyboards och syntar har fått ta större plats än vad gitarrerna gjorde på de tidigare albumen. Det är mycket välproducerat men i och med det har de också i viss mån tappat lite av den mer rockiga nerven från de tidigare albumen. Visst har albumet ändå något speciellt med många fina kompositioner av hög och jämn kvalité. Avslutande "Bloodlines" är en av mina favoritlåtar. Här hör jag toner som får mig att tänka på både Pink Floyd och Elton John.
Hellsingland Underground är definitivt ett band med stor potential och att räkna med på den svenska rockscenen.
"A hundred years is nothing" är ett mycket bra album som ändå kanske skulle ha mått bra av en lite skitigare produktion som givit albumet mer nerv.
Mitt betyg blir av den anledningen "bara" 7/10.