Man pratar om eldsjälar, föredömen och legendarer men sällan talar vi om pionjärer, de som varit med och startat upp något. Leif Ericsson är en av Upplands innebandys verkliga pionjärer, nyss dömde han sin 4000:e match och ser inget slut trots 34 år i innebandyns tjänst.
Året var 1981 Leif Ericsson startade upp Gottsunda IF, blev vald till ordförande för innebandysektionen och anmälde ett innebandylag till Korpen. Leif som var Gottsundabo mellan 1972-2005 ville ge ungdomarna något meningsfullt att syssla med på fritiden och drog i gång Flöjtens Cup 1983, en turnering som drevs mer formellt mellan 1985-1991 i Gottsunda.
Från 1986 startades GOIF-Cupen upp i liten hall men döptes om till Gottsundacupen 1991 när man flyttade turneringen till stor plan i Gottsundahallen. Leif hann med att spela några år innan hans målvaktskarriär tog slut.
- Mellan 1984-1987 stod jag i mål i korplaget, på den tiden var det handbollsmål som gällde men när de mindre målen kom 1991 lade jag av med spelandet på grund av knäna, berättar Leif.
Att verka utan att synas handlar om att kunna läsa spelet. (Foto: Peter Bohlin)
Det var just 1987 som den första innebandyserien spelades i Uppsala och Gottsunda huserade i det som hette division 2 men trots att Leif lade spelarkarriären på hyllan hade han inga problem med fritidssysselsättning.
- Jag dömde min första match 1983 i Flöjten Cup, berättar Leif som tycker att det känns lite overkligt idag när han räknar antalet matcher som han dömt. Leif har fört dagbok över allting som han gjort under alla år och nu 32 år senare har han dömt cirka 4 100 matcher i distriktet.
Jag träffar Leif en söndagförmiddag i Allianshallen, han dömer en division 6 match mellan Tierp och Nabla inför 13 åskådare tillsammans med sin kollega Per-Olof Svensson. Jag sitter på läktaren tillsammans med domarkommitténs ordförande Mats-Ola Hjelm.
- Jag minns Leif som den som bildade Gottsunda och startade Gottsundacupen, det är inte många som vet det om Leif, säger Mats-Ola och fortsätter. Vi vill ha erfarna domare som Leif när det gäller dömande i ungdomsserierna, med sin erfarenhet pratar han med de unga spelarna på ett sätt som inte så många klarar idag.
Per-Olov Svensson och Leif Ericsson trivs tillsammans. (Foto: Peter Bohlin)
Under matchen studerar jag Leif och Per-Olof lite extra, trots att det är en match i lägsta serien så är det förvånansvärt bra spel och inga som helst protester, bortsett några heta minuter i slutskedet av matchen. Leif och Per-Olof har dömt en ansenlig mängd matcher tillsammans och har ett samspel som utstrålar ett lugn och en trygghet som tycks smitta av sig på spelarna.
Det första jag frågar Leif när vi sätter oss i Allianshallens cafeteria för att genomföra den här intervjun är vad som driver honom?
- Jag tycker om sporten och har ju varit med och utvecklat den, jag tycker fortfarande att det är kul trots att jag har passerat 60 år med en bit, det roligaste är att döma ungdomsmatcher, för ungarna ger tillbaka så mycket.
När Leif tittar tillbaka 20-25 år och jämför med hur innebandyn har utvecklats så är det främst utrustningen och att spelarna börjar mycket tidigare som slår honom.
- När jag hade mitt första lag i Gottsunda var det grabbar som började vid 12-13 års ålder, idag börjar dom vid 5-6 års ålder och kanske ännu tiidgare.
Leif ser inget slut på innebandykarriären. (Foto: Peter Bohlin)
Det där med att som domare verka utan att synas är ingenting som Leif tänker på.
- Ju mer jag har dömt desto säkrare känner jag mig, man mognar som domare och blir bättre på att läsa spelet vilket underlättar.
Om man tittar framåt, med tanke på att du har hållit på med innebandy i så många år, ser du något slut på domarskapet?
- Nej, alltså...det låter kanske lite lustigt men sen jag blev 60 år så jag tar ett år i taget, mina knän börjar bli sämre och sämre men än så länge hänger jag med.
När innebandyn var ung var ledordet i domarskapet "sunt förnuft" idag hör man aldrig det nämnas längre vad beror det på?
- Man använder det ordet även nu men man säger att det gäller att läsa situationerna helt enkelt.
Leif följer hur det går för alla uppländska lag i serierna och har koll på resultat och tabeller ända ner till division fem, jag frågar om det finns någonting som är negativt med dagens innebandy?
- Det hårda spelet som många domare tillåter i Superligan, in i ryggen, mot sargen och knän - det följer med ner i lägre serier vilket jag tar bort direkt, säger Leif bestämt.
Avslutningsvis frågar jag om det är någon regel som Leif vill ta bort, men sedan regeln som förbjuder fotpass försvann så är han ganska nöjd då det snabbar på spelet. I samband med ungdomsslutspelet kommer Upplands Innebandyförbund uppmärksamma Leif Ericssons drygt 4100 matcher som domare.
