Ett varmare klimat och brunare vatten leder troligen till att algen gubbslem blir allt vanligare i våra badsjöar, och blomningarna kommer att bli mer omfattande. Det visar Karin Johansson i en avhandling från SLU. En motåtgärd kan vara att minska bestånden av fisk som lever på djurplankton.
Algen gubbslem (Gonyostomum semen) bildar kraftiga blomningar i sjöar på sensommaren och orsakar obehag för människor som badar i sjöarna. Algen bildar ett slemmigt lager på huden, vilket leder till hudirritation hos känsliga personer. Flera studier visar att gubbslem har blivit vanligare under de senaste årtiondena skriver Sveriges Lantbruksuniversitet i ett pressmeddelande.
Gubbslemsalgen har flera anpassningar för att slippa att bli uppäten av djurplankton; den har stora celler, den exploderar vid beröring och skickar ut slemmiga trådar som kan vara dubbelt så långa som algen själv och den simmar ner djupt i vattnet på natten och undviker på så sätt betande djurplankton närmare ytan. Karin Johansson har i sin avhandling undersökt vilka miljöfaktorer som gynnar artens förekomst och blomning och hur gubbslemsblomningar påverkar andra organismer i sjöarna.
Karin Johanssons undersökningar visar att antalet sjöar där gubbslem förekommer har ökat under perioden 1995–2010, speciellt i södra Sverige. Vattentemperaturen visade sig vara viktig för förekomsten av gubbslem. Värme hade även en viss betydelse för uppkomsten av blomningar, men ännu viktigare var lokala faktorer som vattnets färg och pH, vilket tyder på att gubbslem behöver en viss typ av miljö för att kunna växa riktigt bra.
– Tyvärr får vi nog räkna med att gubbslem blir vanligare i framtiden och att algen blommar oftare, säger Karin Johansson. Pågående miljöförändringar gör nämligen att vattnet i svenska sjöar blir både brunare och varmare.
De djurplankton som var vanligast i sjöarna under blomningsperioder kunde inte äta gubbslem. Eftersom gubbslem nästan helt dominerar växtplanktonsamhället när det blommar fick dessa djurplankton istället äta mer bakterier. Bakterier är en sämre födoresurs än alger, bland annat för att de saknar de viktiga fleromättade fettsyrorna. Djurplankton som äter mer bakterier kan därför både må sämre och bli en sämre föda för fisk.
Trots allt fanns det några djurplanktonarter som kunde äta gubbslem, vilket tyder på att man skulle kunna förhindra eller fördröja blomningar genom att gynna dessa djur. Ett sätt att gynna de djurplankton som äter alger är att ta bort de fiskar som äter djurplankton, till exempel genom intensivt fiske eller genom inplantering av rovfiskar som äter upp de fiskar som äter djurplankton.
– Metoden kallas biomanipulation av fisksamhällen, och åstadkommer en domino-effekt om man har tur, säger Karin Johansson.
Karin Johansson disputerar för övrigt i ämnet på fredag, opponent: Professor Michael T. Brett, University of Washington, Seattle, USA.
