Skriv ut denna sida
Joe Nolan som nyligen besökte Katalin har släppt ett nytt album. (Foto: Pär Dahlerus) Joe Nolan som nyligen besökte Katalin har släppt ett nytt album. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Joe Nolan - Drifters

2020-03-04 - 00:37

Den 29 årige kanadensaren Joe Nolan är inne i en väldigt kreativ och produkriv fas. Hans senaste album som släpptes för någon vecka sedan heter Drifters.

 

Nolan har precis avslutat en Skandinavien-turné då han varit ute på vägarna tillsammans med Dylan Earl och hans band. Den 11 februari gjorde båda artisterna minnesvärda spelningar på Katalin. Joe Nolan uppträdde då solo med sin akustiska gitarr och att se honom på scenen i full inlevelse är verkligen en upplevelse.

 

När Joe Nolan besökte Sverige senast för ett år sedan passade han också på att göra ett gäng akustiska inspelningar i Rootsy huset i Norrtälje. Dessa inspelningar gavs sedan ut på en 10-tums vinylskiva under namnet Rootsy House sessions. På CD utgåvan av Drifters så får man dessutom med Rootsy House sessions som en Bonus CD.

 

Drifters är ett mycket avskalat och lågmält album med akustiska låtar där Joe berättar sina historier. Jag kommer att tänka på Springsteens, Nebraska album. Bob Dylan och 60-talets folksångare dyker också upp i mina tankar.

 

Det väldigt stillsamma tempot skiljer sig en hel del från Joe Nolans karismatiska och energifyllda liveframträdanden. Mitt favoritspår på Drifters är Everybody wants someone to love, där syster Nataya Nolan sjunger skön duett tillsammans med sin bror. Jag saknar lite av den nerv på Drifters som jag istället hittar på Rootsy House sessions där också Joe Nolans gitarrspel kommer fram ännu bättre.

 

Några låtar med lite mer tempo på Drifters skulle i min mening lyft albumet. Nu blir mitt betyg för Drifters ändå 7/10 eftersom jag tror att det är ett album som blir bättre och bättre med antalet lyssningar.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under joe nolan, drifters, recension, musik

Recension: Långbacka/Bådagård, alltså Maja Långbacka och Matilda Bådagård har släppt sitt andra album som de kallar Every little whisper turns into a roar.

Recension: Nu på fredag släpper Uppsalabandet Almost Dead Men sitt debutalbum, A brilliant Future wasted growing up. Inte nog med att de lyckats skapa ett album som skulle kunna härstamma från 70-talet, de ger också ut albumet på vinyl.

Allt blir annorlunda med det nya coronaviruset för DJ, musiker och Zumbainstruktör Simon Monserrat. Den pågående pandemin påverkar musikbranschen och andra kringverksamheter.

Recension: Uppsalabon Markus Berjlund säger själv att han är en orolig själ. Det kan man även utläsa av titeln till det nya albumet "Om allting går åt helvete så ska du inte följa med". Albumet känns dock betydligt mer positivt än så och det är dessutom riktigt bra.

Recension: Det här är första gången vi spelar i Uppsala, berättar Slowgolds Amanda Werne från Katalins scen ett par låtar in i fredagens konsert. Så fantastiskt ställe! lägger hon till. Det tycks som att uppskattningen är ömsesidig och att många i publiken länge sett fram emot att se och höra Slowgold här.

Recension: Pianisten Emil Ingmar har nyligen släppt sitt första album som han kallar "Karlavagnen. Ett album som innehåller tolv originalkompositioner av den Värmlandsbördige Uppsalabon.

Recension: Uppsalaaktuella Slowgold släppte nyligen sitt nya album, Aska. På fredag 6 mars kommer de till Katalin.

Recension: Den mycket hyllade föreställningen " Kvinnan som är jag" med Lisa Nilsson på UKK, var i det närmaste utsåld, vilket fick stor effekt på applåder, allsång och skratt.

Recension: Två artister med stora influenser från soulmusiken uppträdde på Katalins Klubb Uffe på tisdagskvällen. Liz Brasher från Memphis och Jesper Lindell från Ludvika.

Recension: Under tisdagen var det terminspremiär för Klubb Uffe, tisdagsklubben där Katalin i samarbete med eldsjälarna på Rootsy Music presenterar begåvade men mindre namnkunniga artister inom den spretiga genren Americana.