Två artister med stora influenser från soulmusiken uppträdde på Katalins Klubb Uffe på tisdagskvällen. Liz Brasher från Memphis och Jesper Lindell från Ludvika.
Liz Brasher är först ut på scenen. Hon kom bara till Sverige för några dagar sedan och det var först då som hon träffade Jesper Lindell och de övriga musikerna i hans band. Det är verkligen en imponerande insats utav Anton Lindell på bas, Jimmy Reimers på gitarr, Carl Lindvall på keyboard och Simon Wilhelmsson på trummor. De har alltså repat in Liz Brashers repertoar på kort tid men om man inte visste det skulle man lätt kunna tro att de var hennes band.
Liz Brasher. (Foto: Morgan Jansson)
Liz Brasher inleder med tuffa riff på sin vita Gibson SG gitarr. Det är inledningen på Blood of the Lamb. Hon sjunger med en stark och självsäker röst och rör sig i takt med musiken. I hennes första lilla mellansnack berättar hon att hon kommer från Memphis Tennessee.
Hon frågar publiken om vi är bekanta med Memphis, så får hon syn på min Stax t-shirt och utbrister spontant att där är någon som definitivt har det. Hon berättar efter konserten för mig att hon snart har en spelning på Stax Museum i Memphis.
Simon Wilhelmsson. (Foto: Morgan Jansson)
När Liz Brasher presenterar sin fjärde låt, Cold Baby, så berättar hon att det är den första låten hon skrev och att hon då var mycket inspirerad av Otis Reddings musik, vilket vi säkert kan höra. Visst hörs det redan i inledningstakterna av låten. Liz blandar annars till sin egna mix av soul, gospel och rock. Hon är både en bra sångerska och gitarrist.
Hon fyrar av ett skönt distat gitarrsolo och dansar sedan runt på scenen och hon verkar att trivas på scenen tillsammans med sina nya svenska vänner. Framförallt märks samspelet med Anton Lindell på bas. Liz Brasher avslutar med Elijah Rock en hyllning till hennes största hjälte Mahalia Jackson. Det gör hon med stor inlevelse och utan någon gitarr, bara med en tamburin i handen.
Anton Lindell bas. (Foto: Morgan Jansson)
Efter en kort paus med lite vila för bandet kommer de så in på scenen igen denna gång tillsammans med sin ordinarie frontman, Jesper Lindell. De inleder med Whatever Happens. Jesper Lindells musik har nästan ännu tydligare soulinfluenser än Liz Brasher i sin musik, speciellt i en låt som So Long som påminner en del om Sam Cooke. Jesper har också en stark och skön röst som passar mycket bra för genren.
Carl Lindvall. (Foto: Morgan Jansson)
Jesper tycker att vi är hjältar som kommit ner på en tisdagskväll. Efter lite tekniskt strul så fortsätter han med Stormy Waters, också den från debutalbumet "Everyday Dreams". Bandet är ju förstås ännu mer samspelta och tajta nä de spelar sin egen musik. Jesper Lindell är också en begåvad gitarrist. Hans, ofta distade solon är korta men mycket kärnfulla.
Jesper Lindell vid pianot. (Foto: Morgan Jansson)
Jesper Lindell berättar att de, efter den turné som de nu är ute på, ska in i studion för att spela in sitt nästa album. Han berättar senare, efter konserten, att de precis byggt sin egen studio och har massor av material klart redan. De vill gärna testa några nya låtar på oss. De behöver ju repa, det hinner de knappt annars, säger Jesper med glimten i ögat.
Jimmy Reimers gitarr och fiol. (Foto: Morgan Jansson)
De nya låtarna vi får höra låter lovande och det känns som att bandet får lite extra energi och nerv när de spelar det nya materialet. Jesper spelar även piano på ett par låtar innan han återgår till gitarren. När Jesper ber om mer vatten, gör Uppsalanyheters fotograf Morgan Jansson en insats och hämtar vatten åt honom och bandet.
Liz Brasher. (Foto: Morgan Jansson)
Längre in på turnén får vi hoppas att Liz Brasher och Jesper Lindell hinner att repa in någon duett tillsammans. Det hade varit en riktigt passande avslutning och pricken över i:et på en fin konsertkväll.