Som så många andra älskar jag julmusik. Sångerna går på repeat i bakgrunden här hemma medan jag checkar av allt som ska göras nu i dagarna. Men, som ett ljuvligt avbrott i denna julstress tog jag mig ikväll tid till att faktiskt l y s s n a på musiken, då jag under en timme njöt av vokalensemblen Uppslagets stämningsfulla julkonsert. Guld värt!
För att komma till konserten traskade publiken in genom Slottets pampiga lokaler till en vacker sal på andra våningen. Salen fylldes till sista bänk, och sista personen hann nätt och jämnt kila in genom dörrarna innan dirigenten Peter Melin tog upp första sången; När det lider mot jul.
Lars Jörtsö vid pianot. (Foto: Morgan Jansson)
Medan julklassikern klingande mellan de robusta stenväggarna kom vi alla till ro och fick känslan av att vi visste vad som väntade oss den kommande timmen. Men tji fick vi! Kören bjöd visserligen på en och annan nostalgitripp, men de var väl blandade med nytänkande arrangemang och fräscha melodier. Till min stora glädje började exempelvis den andra sången med en melodi väl känd från bioaktuella Frost, som Emily Crocker på ett genialiskt vis varvat med den tidlösa psalmen Härlig är Jorden.
Peter Melin inte bara leder kören, han sjunger även solo ibland. (Foto: Morgan Jansson)
Vidare fortsatte kören med ett par klassiska julsånger med utmärkta soloinsatser från körmedlemmar. Så klev Gunnar Enlund fram med en fiol och Melin viftade igång en vacker julsång jag inte hört förut. Med överraskande skärpa förmedlades så julens budskap med ord om att vår värld styrs av män med pengar och makt, men att Gud är ett flyktingbarn som kommer med fred, och att "i natt så kommer de att knacka på din dörr och be om ett rum, ja i natt kommer det ett litet barn med fred, ta hand om det". Det väckte en del känslor där jag satt, då tankarna bar iväg till de flyktingar som mötts av stängda dörrar av vårt eget migrationsverk. En skrämmande men nyttig eftertanke jag tackar den modige repertoarväljaren för.
Maria Rudin sjöng solo. (Foto: Morgan Jansson)
Så ändrades atmosfären och vi togs åter till mysiga jullovskvällar framför brasan när kören började sjunga That´s Christmas To Me. Ett förväntansfullt leende spred sig genom rummet. Vid det här laget var vi framme vid mitten av konserten och stämningen höjdes ytterligare då publiken bjöds att sjunga med i Nu tändas tusen juleljus.
Körmedlemmar. (Foto: Morgan Jansson)
Med etthundrasju åhörare och fyrtiofyra körsångare (fyrtiofem om vi räknar in dirigenten) bildades en härlig kör tillsammans. Därefter visade sig Uppslaget från sin bästa sida i ett maffigt framförande av Mary Did You Know. Med Pentationix arrangemang, salens akustik och körens breda samlade register gjordes sången mer än rättvisa. Rysningar!
Körmedlemmar. (Foto: Morgan Jansson)
Mot slutet bjöds vi åter in till eftertanke med en hoppfull önskan uttryckt i sången The World For Christmas. Den påminde oss alla att chilla lite med julkonsumtion och dylikt till förmån för den jord vi alla delar. Barnet i sången ber oss "please make it [the World] last, my fate is in your hands". Som avslutning önskades vi en strålande jul med välbekanta toner att nynna på resten av kvällen.
Gunnar Enlund. (Foto: Morgan Jansson)
Med lite gladare steg traskar publiken nerför slottstrapporna igen. Själv är jag tacksam att jag prioriterade detta mitt i julstöket. Det var lite som att kliva in i spotifyappen och få höra på precis det jag ville, för fastän jag nu inte kunde "queue:a" Bubblé och hans gäng var låtvalet klockrent och julstämningen ett faktum. Det enda jag kunde sakna var möjligen något längre mellansnack, men å andra sidan var det skönt att bara få vara i musiken en stund. Kanske ska mitt nyårslöfte 2020 vara att gå lite oftare på konsert?
Text: Veronica Norrby