Skriv ut denna sida
Mipso på Katalins scen på Klubb Uffe. (Foto: Morgan Jansson) Mipso på Katalins scen på Klubb Uffe. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Mipso och Mikaela Finne på Katalin

2019-11-13 - 20:01

Säsongens sista Klubb Uffe spelning på Katalin bjöd på massor av musik och fina röster. Mikaela Finne med rötterna i finska Österbotten inledde kvällen innan huvudakten Mipso från North Carolina. Det blev verkligen en helkväll och den relativt stora skara som tagit sig ut i november-rusket var mycket entusiastisk.

 

Något innan klockan 20, kliver Mikaela Finne upp på scenen och hänger på sig sin gitarr. Mikaela har verkligen en artist-look med färgade glasögon, hatt, många tatueringar och ett stort hårsvall. Hon har en skön stil, men hennes stora tillgång är hennes helt enastående röst. Hon inleder med sin snygga version av Bruce Springsteens "Further on up the road".

 

Det känns på en gång som att hennes röst fyller hela Katalin. Den är både varm och kraftfull med ett stort och djupt omfång och ett fint vibrato. Det känns också att hon direkt får ett bra gensvar från publiken, vilket inte är alla "förband" förunnat.

 

7D2 9332-copy-UN

Mikaela Finne. (Foto: Morgan Jansson)

 

Hon gör fina versioner av Townes Van Zandts "No place to fall" liksom av sin stora förebild Emmylou Harris låt "Boulder to Birmingham". Mikaela Finnes eget material håller så hög klass att hon egentligen inte skulle behöva göra några covers alls.

 

Hennes egen komposition "Do I even know" är en av mina personliga favoriter och jag får gåshud när hon tar i med sången. Efter cirka trettio minuter avslutar hon sin del av konserten och det känns som att hon säkert fått många nya fans.

 

5D3 9040-copy-UN

Wood Robinson. (Foto: Morgan Jansson)

 

Artistbytet går mycket snabbt och i ett vips så är Mipso uppe på scenen. Bandet består av Joseph Terell på sång och olika gitarrer, Jacob Sharp på sång, mandolin och gitarr, Libby Rodenbough på sång och fiol och Wood Robinson på kontrabas och elbas och körsång. Mipso var också på Katalin för nästan exakt ett år sedan, och även då hade de med sig Yan Westerlund på trummor så han känns nästan som en fullskalig medlem, även om kärnan är de fyra tidigare nämnda.

 

5D3 9149-copy-UN

Yan Westerlund. (Foto: Morgan Jansson)

 

Mipso inleder med "Talking in my sleep" från näst senaste albumet "Coming down the mountain" från 2017. Ljudet är perfekt och deras sköna röster gifter sig i stämsången. Libby Rodenboughs fiolspel och Jacob Sharps mandolin tillför både nerv och lite bluegrass-känsla till den lite pop-aktiga låten som speciellt i refrängens stämsång påminner mig om 70-talets Fleetwood Mac. Jag tycker att bandet känns mycket mer bekväma på scenen än vad de gjorde för ett år sedan.

 

5D3 9207-copy-UN

Joseph Terell. (Foto: Morgan Jansson)

 

Joseph Terell berättar att de är glada att vara tillbaka i Uppsala. Han påpekar också senare att Sverige är det första landet som de återkommit till. Efter besök ibland annat England och Frankrike är det således skönt att få komma hem igen säger han med glimten i ögat. Mipso är ett mycket musikaliskt band.

 

Förutom att de tre huvudsångarna Joseph Terell, Libby Rodenbough och Jacob Sharp är helt suveräna sångare så är de också mycket skickliga instrumentalister. När Libby sjunger och spelar fiol på en gång är det både underhållande och imponerande. I titellåten "Edges Run" från det senaste albumet som kom 2018 blir ett mellanparti i låten nästan lite psykedeliskt i ena stunden och får en jazzkänsla i nästa.

 

7D2 9372-copy-UN

Jacob Sharp. (Foto: Morgan Jansson)

 

Mipsos framträdande är mycket omväxlande och innehåller Pop, Blue-Grass, Americana och lite Country. Att de växlar sångare bidrar också till variationen. När de är som allra bäst och är när de alla samlas kring en äldre typ av mikrofon som tar upp deras röster på lite avstånd.

 

Det märks också att publiken uppskattar detta drag. Jag tycker helt klart att Mipso mognat sedan förra årets spelning. De spelas flitigt på Spotify och en ny skiva , deras femte, kommer i början av nästa år.

 

7D2 9412-copy-UN

Libby Rodenbuogh. (Foto: Morgan Jansson)

 

Låt oss hoppas att de hinner komma tillbaks till Katalin några fler gånger innan de blir för stora, för de är definitivt på gång. Jag hoppas även att Mikaela Finne kommer tillbaka och då kanske med sitt band i bagaget.

 

Det blev en väldigt fin kväll på Katalin och vilka röster vi fick höra.

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Under tisdagen var det terminspremiär för Klubb Uffe, tisdagsklubben där Katalin i samarbete med eldsjälarna på Rootsy Music presenterar begåvade men mindre namnkunniga artister inom den spretiga genren Americana.

Tolv akter har gått vidare i musiktävlingen Imagine som genomförde två deltävlingar på UKK under lördagen och söndagen. Nu väntar flera aktiviteter för de som gått vidare innan regionfinalen i slutet av mars.

Klubb Uffe på Katalin är ju klubben för artister som Rootsy Music bokar. Det är artister som alla kan samlas under den breda genren som kallas Americana.

Kommande helg öppnas den trettiofjärde upplagan av musiktävlingen Imagine. Totalt 24 uppländska akter gör under två dagar upp om tolv platser i en regionfinal i slutet av mars.

Recension: I slutet av 2016 släppte bandet Future Elephants? Sitt debutalbum. Lite drygt tre år senare har de i dagarna släppt uppföljaren som de kallar "Humans passin' thru".

Recension: De två banden Lugnet och Abramis Brama spelade på Katalin under fredagskvällen, båda banden som har ett släktskap med varandra bjöd på tung hårdrock av lite olika slag men båda med vibbar från 70-talet.

Recension: Lill Lindfors visade på tisdagskvällen att hon fortfarande, efter en 60 årig karriär, är en artist att räkna med. Uppbackad av fem spelskickliga musiker underhöll hon förstås publiken med sång men också med en stor dos av humor.

 

Recension: Det, i huvudsak, Uppsalabaserade bandet Almost DEAD MEN har precis släppt en tre-spårs CD. En slags aptitretare inför deras kommande vinyl-fullängdare.

Recension: De som gillar Michael Jackson fick en helkväll med full fart i form av sångare, dansare, ljud och ljus som tillsammans gav en riktigt sprakande show ikväll på UKK

Recension: Som så många andra älskar jag julmusik. Sångerna går på repeat i bakgrunden här hemma medan jag checkar av allt som ska göras nu i dagarna. Men, som ett ljuvligt avbrott i denna julstress tog jag mig ikväll tid till att faktiskt l y s s n a på musiken, då jag under en timme njöt av vokalensemblen Uppslagets stämningsfulla julkonsert. Guld värt!