Skriv ut denna sida
Sångerskan Jennie Abrahamson under föreställningen "Bowie in Berlin" på UKK. (Foto: Morgan Jansson) Sångerskan Jennie Abrahamson under föreställningen "Bowie in Berlin" på UKK. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Bowie in Berlin på UKK

2019-10-06 - 10:43

Det blev ett mäktigt framförande av David Bowies musik, men även musik som påverkat Bowie, när cirka 60 personer fyllde UKK:s scen. På lördagskvällen spelade nämligen Västerås Sinfonietta under ledning av arrangören och dirigenten Hans Ek på Uppsala Konsert & Kongress.


Tillsammans med de tre sångsolisterna Jennie Abrahamson, Moto Boy (Oscar Humlebo) och Jonathan Johansson och kören Camerata InCantus framförde de i huvudsak musik av David Bowie, men även annan musik som influerat Bowie, särskilt under hans period i Berlin under andra hälften av 70-talet. Det blev faktiskt inte så mycket musik från själva Berlintrilogin, alltså albumen Low, Heroes och Lodger som jag hade trott utan även musik av Kurt Weill, Lou Reed, Kraftwerk, Iggy Pop och Brian Eno.

 

7D2 3362-copy-UN

Oscar Humlebo, eller Moto Boy som han kallas. (Foto: Morgan Jansson)

 

Tio minuter innan konserten ska börja, kommer en efter en av Västerås Sinfoniettas musiker in på scenen. De börjar stämma och spela upp sig lite så som en symfoniorkester gör. Sedan kommer dirigenten och arrangören Hans Ek in tillsammans med sångartisterna Jennie Abrahamson, Moto Boy och Jonathan Johansson i följe. Konserten inleds med Low Suite som börjar instrumentalt men snart också med sånginsatser.

 

Jennie börjar med stycket "Some Are", Moto Boy kliver sedan fram och hänger även på sig en röd elgitarr, vi får höra "Always crashing in the same car". Under den följande "Sound and Vision" delar de tre på sånginsatserna medan Jonathan får göra sin första soloinsats på "Be my Wife".

 

 7D2 3417-copy-UN

Jonathan Johansson. (Foto: Morgan Jansson) 

 

Under de instrumentala sektionerna fastnar uppmärksamheten mer på dirigenten Hans Ek och hans mjuka rörelser med taktpinnen. Han liksom målar musiken i luften. Det är en redan enorm styrka i musiken från Symfoniorkestern, men när kören ställer sig upp och tar i blir det nästan sakralt.

 

Jag försöker se vem i kören som sjunger så fin solosång, men det visar sig faktiskt vara trummisen Niklas Lind vackra och starka sångstämma. Det är musik ur Berliner Requiem av Kurt Weill som de bjuder på.

 

 5D3 2860-copy-UN

Männen i Camerata InCantus som normalt är en mixad kör. (Foto: Morgan Jansson)

 

Moto Boy gör en mycket stark sånginsats när han tar sig an Lou Reeds "Berlin" ackompanjerad på piano. Kraftwerks musik "Transeurope Express" med skön körsång följer innan det är dags för Jennie Abrahamson, Moto Boy och Jonathan Johansson att avsluta första set med en mycket fin version av "Heroes". Publiken som har fått sitta tyst fram tills nu, briserar sedan i stora applåder och det är dags för en pausvila.

 

5D3 2798-copy-UN

Hans Ek. (Foto: Morgan Jansson)

 

Entrén till det andra setet blir lite rolig då en violinist i orkestern kommer in lite sent på scenen efter det att alla hans orkesterkamrater redan satt sig på plats. Han ser ändå glad ut när han får publikens jubel och applåder. Orkestern kör sedan igång med ett upptempo-stycke av gruppen Neu! Jennie Abrahamson sjunger "Blackout" från albumet Heroes med fin körsång av trummisen Niklas Lind och basisten Oskar Nilsson.

 

Låten förvandlas nästan till en Motown hit med skön soulkänsla. Moto Boy gör ytterligare en stark sånginsats på "Sons of the Silent Age" också det en låt från albumet Heroes. Jennie Abrahamson visar att hon är en sångerska av världsklass i "Fantastic Voyager" från albumet Lodger. Det är lätt att förstå att hon turnerat med både Peter Gabriel och Sting.

 

 5D3 2832-copy-UN

 Oscar Humlebo, eller Moto Boy som han kallas. (Foto: Morgan Jansson)

 

I den andra halvan känns det som att alla tre sångarna sjungit upp sig och alla tre levererar högsta kvalité. I "Look Back in Anger" delar de på sånginsatsen. Jonathan Johansson gör en bra version av "Ashes to Ashes" från albumet Scary Monsters. I början av konserten tyckte jag att hans röst var lite svag, men under den andra halvan var det mer krut i den.

 

Moto Boy gör sedan en mycket bra version av Iggy Pops "The Passenger", lustigt nog en av de låtar som inte David Bowie var inblandad i, när han samarbetade med Iggy Pop på dennes album Lust for Life. Moto Boys frisyr påminner dessutom om Iggy Pops, vilket också förstärker känslan av låten.

 

5D3 2765-copy-UN

 Flöjt, oboe, fagott och klarinett i Västerås sinfonietta. (Foto: Morgan Jansson)

 

Brian Enos låt "Under Stars" blir en instrumental upplevelse utav orkestern. Jag börjar tänka väldigt mycket på David Bowie och hans för tidiga bortgång 2016.När sedan alla tre sångarna sjunger titellåten "Black Star", från Bowies allra sista album, uppbackade av både kör och orkester uppstår riktig magi och det känns nästan som att David Bowie är med oss i rummet. Jag är helt övertygad att han skulle ha gillat detta. Låten slutar också med ett inspelat andetag som förstärker min känsla.

 

 7D2 3412-copy-UN

Jennie Abrahamson. (Foto: Morgan Jansson)

 

Publiken jublar till stående ovationer och vi får faktiskt några extranummer som inte står med i det förtryckta programbladet. Jennie Abrahamson gör en helt makalös version av "This is not America". Vilken fantastisk sångerska hon är! Jonathan Johansson kanske påverkas av Jennies sånginsats för han hoppar upp flera snäpp på min betygsskala när han tar sig an "Where are we now" från albumet The Next Day.

 

 DSC00865-copy-UN

Det var en stor ensemble på scenen. (Foto: Morgan Jansson)

 

Det blir långa och stående ovationer igen, men denna gång är det slut på riktigt. Det finns konserter och det finns musikupplevelser. Den här fina kvällen med musik och sång av världsklass är definitivt en sådan musikupplevelse.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Monsi y su Salsa, dvs Simon Monserrat, har som Uppsalanyheter tidigare har beskrivit, en produktiv period i studion. På fredag den 4 december 2020 är det släpp av två singlar som kompletterar hela albumet ” Salsa pal Bailador”, vilket betyder Salsa för dansaren.

Rock på svenska? För inte det tankarna till mjukrockare som Tommy Nilsson, Freda’ och Per Gessle? Må så vara, men den uppfattningen kanske kommer att ändras hos Uppsalapubliken framöver, då gruppen Urtidsdjur nu släpper sin första LP.

Recension: Releasepartyt på Reginateatern i onsdags blev inställt pga covid-19, men Beat Funktions låt ”Green Man” släpps idag fredag den 13 november i en ny fräsch tolkning av Maiah Lay och Henry Bowers.

Recension: Idag fredag 6 november släpper Ismael sitt nya album Doggerland, tyvärr ställer Covid-19 situationen till det för den planerade spelningen på Katalin i helgen.

Recension: Under artistnamnet ”Monsi y su salsa” släpper Simon Monserrat ”Abreme la puerta de tu corazon” den 31 oktober, samtidigt som 3D-animerade videon av Alejandro design från Venezuela (Alejandro Colmenarez).

Uppsalaborna trängs i city. Duo Vindöga går på avstånd från varandra på fält och i skogar runt Uppsala, bärande på en kontrabas. De spelar låten Den avskalade hösten - avskalad på ett alldeles särskilt sätt i den märkliga tid vi lever just nu.

Recension: Höstens andra Klubb Uffe-kväll på Katalin bjöd på en kokande gryta med musik kryddad med stark sås eller Sauce Piquante som den unge fransmannen Theo Lawrence senaste album heter.

På tisdag kommer en stigande stjärna från Frankrike till Klubb Uffe och Katalin. Theo Lawrence beskrivs som en artist med jordig okomplicerad pop som har djupa rötter i den amerikanska myllan.

Årets vinnare av The International Young Talent Competition har utsetts i samband med den 17:e upplagan av Uppsala Internationella Gitarrfestival.

Recension: Den tredje och sista dagen för årets gitarrfestival dedikerades till unga talanger från olika länder.