Skriv ut denna sida
Hayley Reardon och Ryan O'Reilly på Kulturhuset Leoparden. (Foto: Morgan Jansson) Hayley Reardon och Ryan O'Reilly på Kulturhuset Leoparden. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Talangfulla Hayley Reardon och Ryan O'Reilly på Uppsalabesök

2019-09-13 - 01:25

För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".

Sagt och gjort. Jag tipsade fotografen Morgan Jansson och vi styrde kosan till Kulturhuset Leoparden. Ett för oss annorlunda ställe för en konsert, men en riktigt bra lokal skulle det visa sig. Morgan var dock inte nöjd med den röda ljussättningen som gjorde det svårt att få bra bilder. Jag hade inte för avsikt att skriva någon recension, men jag blev inspirerad så en liten "spontanare" fick det bli. Morgan hade ju med sig kamerorna så det var bara att köra.

 

7D2 9910-copy-UN

Hayley Reardon från Boston på besök i Uppsala. (Foto: Morgan Jansson)

 

Den unga amerikanskan Hayley Reardon från Boston, men nu boende i Nashville, inleder med ett cirka 30 minuter långt set. Jag imponeras direkt av hennes scenvana och närvaro. Hon har en mycket skön röst och hennes gitarrspel är det verkligen inget fel på heller. Hon är en god berättare både i mellansnack och texter.

 

Som när hon berättar om sin mormor som blev dement men levde upp när Hayley spelade favoritartisten Patsy Cline för henne, "den rösten kände mormor igen". Låten hon skrivit om detta är den fina "200 years old". Jag hade gärna lyssnat längre på Hayley Reardon. Vi får hoppas att hon kommer tillbaka till Uppsala. Detta var hennes första besök i Sverige.

 

7D2 9952-copy-UN

Ryan O'Reilly tillbaka i Uppsala för en spelning på kulturhuset Leoparden. (Foto: Morgan Jansson)

 

Engelsmannen Ryan O'Reilly med rötter ifrån Irland är kvällens huvudattraktion. Ryan verkar att ha varit i Uppsala tidigare, eftersom han inleder med "it's great to be back in Uppsala". I hans inledande låt är jag fortfarande förtrollad av Hayley Reardons röst, låtar och texter och funderar på om inte hon borde varit huvudakt. Sedan kommer Ryan O'Reilly igång ordentligt. Han visar sig också vara en utmärkt berättare, textförfattare och låtskrivare. Dessutom både sjunger och spelar han mycket bra.

 

Det är inte bara gitarren som gäller som instrument för Ryans del, utan även munspel. Hans lite sarkastiska texter och även sättet att sjunga dem på, påminner mig om Loudon Wainwright III. Det roliga är att när jag talar om det för honom efter spelningen så visar det sig att Loudon Wainwright verkligen är en av Ryans stora inspirationskällor.

 

DSC01336-copy-UN

Hayley Reardon och Ryan O'Reilly på intima kulturhuset Leoparden. (Foto: Morgan Jansson)

 

I slutet av spelningen kommer Hayley Reardon upp på scenen tillsammans med Ryan O'Reilly. Hon både körar bakom honom samt sjuger duett. Deras röster passar bra ihop och det är roligt att de samarbetar på det sättet och inte bara kör varsin grej. Ryan sjunger Veronica Maggios "Snälla bli min" på svenska, trots hans brittiska uttal gör han det bra.

 

Han berättar för mig efter konserten att han inte kan svenska men lärt sig texten. Hayley har också lärt sig refrängen. Det är publikfriande och ett roligt inslag även om det såklart är mycket bättre när de sjunger sina egna sånger på sitt eget modersmål. Ryan avslöjar också att Hayley fyller 23 år imorgon och innan de går av scenen sjunger publiken ja må hon leva och hurrar för henne, en fin avslutning på en fin kväll.

 

Jag lyfter på hatten (fast jag inte har någon) och hurrar för två riktigt talangfulla låtskrivare och artister som borde kunna gå långt.

 

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Nu på fredag släpper Uppsalabandet Almost Dead Men sitt debutalbum, A brilliant Future wasted growing up. Inte nog med att de lyckats skapa ett album som skulle kunna härstamma från 70-talet, de ger också ut albumet på vinyl.

Allt blir annorlunda med det nya coronaviruset för DJ, musiker och Zumbainstruktör Simon Monserrat. Den pågående pandemin påverkar musikbranschen och andra kringverksamheter.

Recension: Uppsalabon Markus Berjlund säger själv att han är en orolig själ. Det kan man även utläsa av titeln till det nya albumet "Om allting går åt helvete så ska du inte följa med". Albumet känns dock betydligt mer positivt än så och det är dessutom riktigt bra.

Recension: Det här är första gången vi spelar i Uppsala, berättar Slowgolds Amanda Werne från Katalins scen ett par låtar in i fredagens konsert. Så fantastiskt ställe! lägger hon till. Det tycks som att uppskattningen är ömsesidig och att många i publiken länge sett fram emot att se och höra Slowgold här.

Recension: Pianisten Emil Ingmar har nyligen släppt sitt första album som han kallar "Karlavagnen. Ett album som innehåller tolv originalkompositioner av den Värmlandsbördige Uppsalabon.

Recension: Den 29 årige kanadensaren Joe Nolan är inne i en väldigt kreativ och produkriv fas. Hans senaste album som släpptes för någon vecka sedan heter Drifters.

Recension: Uppsalaaktuella Slowgold släppte nyligen sitt nya album, Aska. På fredag 6 mars kommer de till Katalin.

Recension: Den mycket hyllade föreställningen " Kvinnan som är jag" med Lisa Nilsson på UKK, var i det närmaste utsåld, vilket fick stor effekt på applåder, allsång och skratt.

Recension: Två artister med stora influenser från soulmusiken uppträdde på Katalins Klubb Uffe på tisdagskvällen. Liz Brasher från Memphis och Jesper Lindell från Ludvika.

Recension: Under tisdagen var det terminspremiär för Klubb Uffe, tisdagsklubben där Katalin i samarbete med eldsjälarna på Rootsy Music presenterar begåvade men mindre namnkunniga artister inom den spretiga genren Americana.