Det har gått drygt fem år sedan Jill Johnson beslöt att ta med den något kantstötta countrysångaren Doug Seegers i sitt tv-program. Succén var omedelbar. Sedan dess har Seegers hunnit med flera besök i Uppsala. Under fredagen var det dags igen. Då mötte en laddad Doug Seegers och hans band den förväntansfulla publiken på Katalin.
Seegers är punktlig. Konserten är utannonserad till klockan 20. Klockan 20.01 står han och bandet på scenen och drar igång "Walking on the edge of the world". Seegers förklarar sedan att slutet på en lång sommarturné närmar sig, men att de är laddade och säger att de är "going down in a blaze of glory". Han berättar sedan att någon klagat att han inte längre sjunger lika mycket country som förut, vilket han säger sig åtgärda med en cover på Mark Wills-låten "Jacob's ladder".
Simon Wilhelmsson på trummor. (Foto: Morgan Jansson)
Efter en handfull låtar presenterar Doug Seegers en gäst, vars röst han säger sig inte kunna prisa nog. Hon heter Sofia Olsson, är från Kristinehamn och har varit med i TV4:s "Idol". De framför tre låtar ihop. Först Little Big Towns "Your side of the bed", sedan Seegers genombrottslåt "Going down to the river" och sist Hank Williams "Jambalaya".
Jag vet inte om de sjungit ihop tidigare under turnén eller inte, men det låter väldigt bra. För mig var det gästspelet konsertens höjdpunkt. Trots att jag tycker att "Jambalaya" är en av Hank Williams sämsta låtar.
Doug Seegers med gästartisten Sofia Olsson. (Foto: Morgan Jansson)
Sofia Olsson lämnar scenen och Seegers fortsätter med en hel rad låtar från den nya och utmärkta skivan "A story I got to tell". En av låtarna han framför är min favorit från albumet, "Angel from a broken home". Den låten framförde han också nyligen för en större publik i "Sommarkrysset" på TV4. Han förklarar sedan att någon klagat på att han inte har någon rockabilly-låt, då vi i Sverige enligt samma person älskar rockabilly. Det hade fått honom att skriva "Rockabilly bug", som var nästa låt.
Jonas Lindberg på bas. (Foto: Morgan Jansson)
Doug Seegers berättar för publiken att tack vare att han tack vare "Going down to the river" inte längre behöver sova under broarna. Nu har han istället ett fint hus strax utanför Nashville. Hans son behöver dock ett hus, så han förklarar skämtsamt att han är tacksam om någon av de nya låtarna blir en lika stor hit.
Seegers berättar sedan att hans gitarrist Erik Jansson på kort tid lärt sig spela pedal steel, vilket Seegers beskriver som countrymusikens heliga Graal. Den som hävdar att jag inte kör country bör veta att jag har en pedal-steel-spelare, påpekar Seegers.
Rasmus Fors som känns igen från gruppen Jetbone. (Foto: Morgan Jansson)
Efter 90 minuter lämnar Seegers och bandet scenen. Doug Seegers återvänder för ett extranummer, Mark Wills-covern "Don't Laugh At Me", framförd solo med akustisk gitarr. För Seegers är dock kvällen inte över. Kort efter att han lämnat scenen ser jag honom bland publiken, glatt poserande för selfies, glatt pratande med alla och envar. Och det verkar som alla vill prata med Doug Seegers.
Erik Jansson med sin nya barytongitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Efter en stund kommer Seegers till utgången, där skivförsäljningen sker. Han placerar sig i den trånga passagen precis vid dörren, så alla som lämnar lokalen får möta honom. Och han skakar hand med alla som passerar. Jag räcker fram min hand och säger lite avmätt "thank you so much" och han svarar med att leende och med eftertryck säga "thank YOU so much".
Det verkar som att Doug Seegers verkligen uppskattar sin publik. De känslorna är nog besvarade. "See you soon!" är Doug Seegers avslutande ord på scenen denna kväll och det är svårt att tro att det här är sista gången.