Skriv ut denna sida
Good Harvest i Öregrunds Kyrka i fredags. (Foto: Pär Dahlerus) Good Harvest i Öregrunds Kyrka i fredags. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Good Harvest fyllde Öregrunds kyrka med vackra toner

2019-08-11 - 23:34

Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

 

En stund innan konserten ska börja får jag tillfälle att träffa Hanna och Ylva. De tar välkomnande emot mig backstage, som för kvällen är i sakristian till den fina kyrkan. Kyrkobyggnaden som delvis började anläggas redan i slutet av 1400-talet känns som en passande inramning till deras finstämda musik. Hanna berättar att de tycker om att spela i kyrkor, trots detta är det sommarens enda kyrkospelning.

 

67695361 2365357883732996 3267728105116008448 n

Ylva Eriksson och Hanna Enlöf utanför Öregrunds kyrka. (Foto: Pär Dahlerus)

 

Det är deras första spelning i Öregrund. Ylva har aldrig varit här tidigare medan Hanna passerat på väg till Gräsö en gång. - Det var så fint att komma in i Öregund och se havet öppna sig efter en lång resa genom dalaskogarna, säger Hanna och Ylva nickar instämmande.

 

De berättar att de redan har spelat in nytt material till nästa album som kommer att släppas i början av 2020.

- Vi har låtit låtarna leva sitt eget liv säger Hanna. Materialet är därför mer omväxlande än på det förra albumet, i alla fall med Good Harvest mått.Skivsläppet kommer att följas av en vårturné och det verkar som att vi kan hoppas på ett besök i Uppsala.

 

Något de verkligen ser fram emot och något de haft på sin "bucket-list" sedan starten, är att få spela live tillsammans med Dalasinfonietten i Dalhalla. Det kommer de äntligen att få göra i höst. De släppte för övrigt en mycket fin femspårs EP, inspelad live tillsammans med just Dalasinfoniettan, tidigare i år.

 

Innan jag tackar för den trevliga och avslappnade pratstunden frågar jag om de har någon speciell procedur innan de går in på scenen. De berättar att de ger varandra en 30 sekunders lång kram och på så sätt synkar med varandra innan de möter publiken.

 

67962879 348173286088457 1584055050538319872 n

Förväntansfull publik innan konserten. (Foto: Pär Dahlerus)

 

När jag kommer ut i kyrksalen är den redan välfylld och ett förväntansfullt sorl hörs. Kvällens värd, Lions Öregrund, representeras av Eva Fischer som gör en påannonsering innan Good Harvest kommer in. Hon berättar också att konserten inleder Badortsdagarna samt är till välgörenhet för Lions cancerfond.

 

Good Harvest inleder med sång a capella och hela kyrkorummet fylls genast av deras vackra röster. Det är en alldeles speciell rymd och klang i den vackra kyrksalen. När sedan deras lika fina och skickliga gitarrspel också kommer in i inledande "Pilgrim" är det redan tydligt vilken fin kväll det kommer att bli.

 

Ylvas och Hannas röster och gitarrstämmor är i perfekt harmoni. När de sjunger och spelar i olika stämmor, blir de två som fyra, två röster och två gitarrer. Deras avancerade gitarrspel är av minst lika hög kvalitet som deras sköna sångstämmor. Det är kombinationen av sång och gitarrspel som gör de till vad de är, Good Harvest.

 

67874279 1267972720029278 1848130101120598016 n

(Foto: Pär Dahlerus)

 

Samspelet mellan dem och glädjen i deras innerliga blickar till varandra går inte att ta miste på. När de gör gitarrmellanspel, som till exempel i en av mina favoritlåtar "Charly", vänder de sig mot varandra och utstrålar värme och energi gentemot varandra. Detta sprider de sedan vidare när de vänder sig mot publiken.

 

Hanna alternerar under kvällen mellan tre olika gitarrer, en elgitarr och två akustiska medan Ylva endast använder en akustisk gitarr.

 

De ger oss ett smakprov från den kommande skivan. Låten "Rod row" lovar gott. De undrar lite försiktigt om de får spela den innan den är släppt. Låten handlar om att åka ut på havet. Något man längtar efter när man kommer från Dalarna, som de gör.

 

68307522 476544673184536 2253320915007832064 n

(Foto: Pär Dahlerus)

 

Förutom eget material spelar de Bob Dylans "Don't think twice, it's allright. En låt som ni nog alla känner igen säger Hanna. Det var friskt vågat av dig inflikar Ylva. Låten övergår knappt märkbart till den egenkomponerade "Linger". Ni som kan er Dylan eller Good Harvest märkte kanske det, säger de med glimten i ögat.

 

Vi får förstås också höra Woodstock. En låt skriven av Joni Mitchell som kommit att bli Good Harvest paradnummer. Låten är ju dessutom väldigt aktuell eftersom det i år är 50-års jubileum av den stora festivalen.

 

Förutom alla låtar på engelska vill de också visa att de faktiskt kommer från Dalarna, där man är uppfödd med folkmusik. Det gör de genom att framföra en polska, Aftonbön, med text av Karin Boye. A capella sången passar väldigt fint framför den hänförda och lyssnande publiken i kyrkan.

 

67801983 490434165065511 1839548996981358592 n

A capella sång i altargången. (Foto: Pär Dahlerus)

 

Den sista låten i ordinarie spellistan blir "Hitchhikers Luck" som de också avslutar med kvällens första rock-pose.

 

Vi får sedan två extranummer innan den fantastiska kvällen är över. När de går ut i altargången mitt i kyrkan och vänder sig mot varandra och sjunger folkvisan "Min ros" utan vare sig instrument eller förstärkt ljud blir deras änglalika röster som en religiös upplevelse och var kan det passa bättre än i denna vackra kyrka.

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".

Recension: I dag vet nästan alla vem vem Plura är. Har man inte haft något tidigare intresse för Eldkvarns musik, har man förmodligen mött honom som tv-kock, mer eller mindre påklädd på överkroppen, eller i någon av de andra tv-produktioner han medverkat i. Eller i tidningsrubriker om kokain och annat. När han under lördagskvällen i sällskap med en trio musiker intog scenen på Katalin var det dock låtmakaren och sångaren Plura som stod i centrum.

På tisdag 10 september kör Klubb Uffe igång igen på Katalin. Först ut för säsongen är australiensaren William Crighton och hans band. Som grädde på moset kommer också amerikanen Dave Rosewood och startar upp kvällen med en solospelning.

Recension: Det har gått drygt fem år sedan Jill Johnson beslöt att ta med den något kantstötta countrysångaren Doug Seegers i sitt tv-program. Succén var omedelbar. Sedan dess har Seegers hunnit med flera besök i Uppsala. Under fredagen var det dags igen. Då mötte en laddad Doug Seegers och hans band den förväntansfulla publiken på Katalin.

Recension: Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.

Inför Robert Wells kommande spelningar med den legendariske munspelaren Charlie McCoy samt Rhapsody in Rocks 30 års jubileum hade Uppsalanyheters musikskribent Pär Dahlerus en liten pratstund med honom.