Det är fyra år sedan Ulf Lundell gav vad han påstod var en avskedsföreställning. Han skulle aldrig mer spela live. Under fredagskvällen stod han ändå där på scenen i Furuviksparken och avverkade den femte av sommarens 17 konserter. Det finns all anledning att glädja sig åt att han ändrade sig, även om jag får beklaga att han valde bort Uppsala denna gång.
Vid snart 70 års ålder är Ulf Lundell fortfarande en formidabel liveartist, kanske den bästa vi har i Sverige. Hans konsert i Furuvik var bara tolv minuter från att klocka in på tre timmar. Där fanns få döda punkter. Med tanke på att det här är hans första turné på fyra år, visade han inga tecken på någon som helst ringrostighet.
Ulf Lundell, Surjo Benigh och Jens Frithiof. (Foto: Joakim Bengtsson)
Jag och min kompis Joakim hade innan konserten gått runt och tittat på parkens djur, bland annat orangutanger, känguruer och får. Vi hade också sett några besökares hundar stå och skälla på en skock getter. Alla dessa djur föreföll dock lågmälda och civiliserade jämfört med publiken i det serveringsområde där vi gjorde ett tappert försök att avnjuta Lundells första låtar, "Tranorna kommer" och "Kär och galen".
Vi hann ta oss därifrån lagom till fjärde låten, gemensamma favoriten "Evangeline". Den funkade dock inte helt, men därefter blev konserten bara bättre och bättre, med låtar som "Omaha", "Definitivt religion" och den för mig rätt obekanta "L-bow & Kash".
Publiken fick full valuta för inträdet. (Foto: Joakim Bengtsson)
Efter "Öppna landskap" sade Lundell för första men inte sista gången att han måste strunta i låtlistan. Det är nämligen lag på att han måste framföra en viss låt när han är norr om Dalälven ("visst är vi norr om Dalälven?") påstod han och inledde "Snön faller och vi med den".
Lundell mellansnackade en hel del och snackade också en del i låtarna. I kväll pratade han om allt från Per Gessles sjukskrivning till hur han slapp klasstryk i skolan. Han lyckades också få in något om Donald Trump och ASAP Rocky. (Trumps famösa tweet om Rocky kom senare.)
Ulf Lundell är tillbaka på scenen efter fyra års uppehåll. (Foto: Joakim Bengtsson)
Generellt sett fungerade de låtar där Lundell inte förväntade sig allsång bäst. Säkert var det avsiktligt. Under "Öppna landskap" gjorde han små förändringar som gör att han och allsångskören aldrig helt var i synk. Extranumret "Hon gör mej galen" klockade in på knappt tio minuter. Lundell följde med "Om sommaren" (med lång monolog) och "Gå ut och var glad". Sista extranummer är en radikalt omstöpt "Rått & romantiskt" från soloproduktionen "Xavante".
Surjo Benigh, Ulf Lundell, Janne Bark och Jens Frithiof. (Foto: Joakim Bengtsson)
Klockan 22.48 var det hela slut, vilket gav mig en marginal på 27 minuter till Upptåget mot Uppsala, med vilket jag med god marginal hann. Hade han spelat mycket längre hade jag fått vänta till tidig morgon på att komma hem. Inte hade jag lämnat denna konsert i förtid! Ulf Lundell trodde han kunde lämna konsertlivet bakom sig. Det var förstås en orimlig önskan. Han verkade så glad uppe i scenen och jag var glad i publiken. Jag vet att jag inte var ensam.
Text: Tobias Levander
