Skriv ut denna sida
Ulf Lundell bjöd på en nästan tre timmar lång spelning. (Foto: Joakim Bengtsson) Ulf Lundell bjöd på en nästan tre timmar lång spelning. (Foto: Joakim Bengtsson)

Recension: Formidabel Ulf Lundell gav full valuta

2019-07-21 - 22:32

Det är fyra år sedan Ulf Lundell gav vad han påstod var en avskedsföreställning. Han skulle aldrig mer spela live. Under fredagskvällen stod han ändå där på scenen i Furuviksparken och avverkade den femte av sommarens 17 konserter. Det finns all anledning att glädja sig åt att han ändrade sig, även om jag får beklaga att han valde bort Uppsala denna gång.

 

Vid snart 70 års ålder är Ulf Lundell fortfarande en formidabel liveartist, kanske den bästa vi har i Sverige. Hans konsert i Furuvik var bara tolv minuter från att klocka in på tre timmar. Där fanns få döda punkter. Med tanke på att det här är hans första turné på fyra år, visade han inga tecken på någon som helst ringrostighet.

 

DSC03616

Ulf Lundell, Surjo Benigh och Jens Frithiof. (Foto: Joakim Bengtsson)

 

Jag och min kompis Joakim hade innan konserten gått runt och tittat på parkens djur, bland annat orangutanger, känguruer och får. Vi hade också sett några besökares hundar stå och skälla på en skock getter. Alla dessa djur föreföll dock lågmälda och civiliserade jämfört med publiken i det serveringsområde där vi gjorde ett tappert försök att avnjuta Lundells första låtar, "Tranorna kommer" och "Kär och galen".

 

Vi hann ta oss därifrån lagom till fjärde låten, gemensamma favoriten "Evangeline". Den funkade dock inte helt, men därefter blev konserten bara bättre och bättre, med låtar som "Omaha", "Definitivt religion" och den för mig rätt obekanta "L-bow & Kash".

 

DSC03115

Publiken fick full valuta för inträdet. (Foto: Joakim Bengtsson)

 

Efter "Öppna landskap" sade Lundell för första men inte sista gången att han måste strunta i låtlistan. Det är nämligen lag på att han måste framföra en viss låt när han är norr om Dalälven ("visst är vi norr om Dalälven?") påstod han och inledde "Snön faller och vi med den".

 

Lundell mellansnackade en hel del och snackade också en del i låtarna. I kväll pratade han om allt från Per Gessles sjukskrivning till hur han slapp klasstryk i skolan. Han lyckades också få in något om Donald Trump och ASAP Rocky. (Trumps famösa tweet om Rocky kom senare.)

 

DSC03829

Ulf Lundell är tillbaka på scenen efter fyra års uppehåll. (Foto: Joakim Bengtsson)


Generellt sett fungerade de låtar där Lundell inte förväntade sig allsång bäst. Säkert var det avsiktligt. Under "Öppna landskap" gjorde han små förändringar som gör att han och allsångskören aldrig helt var i synk. Extranumret "Hon gör mej galen" klockade in på knappt tio minuter. Lundell följde med "Om sommaren" (med lång monolog) och "Gå ut och var glad". Sista extranummer är en radikalt omstöpt "Rått & romantiskt" från soloproduktionen "Xavante".

 

DSC03592

Surjo Benigh, Ulf Lundell, Janne Bark och Jens Frithiof. (Foto: Joakim Bengtsson)

 

Klockan 22.48 var det hela slut, vilket gav mig en marginal på 27 minuter till Upptåget mot Uppsala, med vilket jag med god marginal hann. Hade han spelat mycket längre hade jag fått vänta till tidig morgon på att komma hem. Inte hade jag lämnat denna konsert i förtid! Ulf Lundell trodde han kunde lämna konsertlivet bakom sig. Det var förstås en orimlig önskan. Han verkade så glad uppe i scenen och jag var glad i publiken. Jag vet att jag inte var ensam.

 

Text: Tobias Levander

Uppsalanyheter
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".

Recension: I dag vet nästan alla vem vem Plura är. Har man inte haft något tidigare intresse för Eldkvarns musik, har man förmodligen mött honom som tv-kock, mer eller mindre påklädd på överkroppen, eller i någon av de andra tv-produktioner han medverkat i. Eller i tidningsrubriker om kokain och annat. När han under lördagskvällen i sällskap med en trio musiker intog scenen på Katalin var det dock låtmakaren och sångaren Plura som stod i centrum.

På tisdag 10 september kör Klubb Uffe igång igen på Katalin. Först ut för säsongen är australiensaren William Crighton och hans band. Som grädde på moset kommer också amerikanen Dave Rosewood och startar upp kvällen med en solospelning.

Recension: Det har gått drygt fem år sedan Jill Johnson beslöt att ta med den något kantstötta countrysångaren Doug Seegers i sitt tv-program. Succén var omedelbar. Sedan dess har Seegers hunnit med flera besök i Uppsala. Under fredagen var det dags igen. Då mötte en laddad Doug Seegers och hans band den förväntansfulla publiken på Katalin.

Recension: Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.