Skriv ut denna sida
Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco med support från Lovisa Samuelsson. (Foto: Morgan Jansson) Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco med support från Lovisa Samuelsson. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco fyllde Parksnäckan

2019-07-21 - 02:50

 

Trots att de två artisterna Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij uppträdde med samma koncept i Parksnäckan för tre år sedan fyllde de två populära herrarna Parksnäckan igen. En entusiastisk publik välkomnade dem i den mycket fina sommarkvällen.

 

På utsatt tid kliver de två artisterna och låtskrivarna Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij (TAW) ut på scenen till Uppsalas motsvarighet till Hollywood Bowl, Parksnäckan. Scocco kör igång med Ljudet av tiden som går och TAW fortsätter med ytterligare en av Scoccos kompositioner Saknar oss. Under tiden smyger Lovisa Samuelsson in och sätter sig bakom ett el-piano och börjar spela. Detta är ett nytt och lyckat drag sedan förra gången de var här. Hennes sång och spel tillför mycket till de två gitarrerna som trakteras av TAW och Scocco.

 

5D3 3221-copy-UN

Mauro Scocco (Foto: Morgan Jansson)

 

De är mycket nöjda med den sköna sommarkvällen i Uppsala efter orkanblåst i Falkenberg och hällregn i Helsingborg. Jag slås direkt av hur bra ljudet är ikväll, precis lagom högt och krispigt klart och distinkt. Mellan låtarna leder TAW samtalet, som nästan kan sägas vara lite i intervjuform mellan de två. Han berättar att Mauro Scocco var premiärgäst i den TV-produktion där han hade olika gäster som han intervjuade och spelade tillsammans med.

 

Efter en del övertalning fick han med Scocco ut på vägarna, först för tre år sedan och nu denna pågående turné. "Det är inte alltid vi får spela för en så fin och städad publik, ibland får vi spela på stadshotellet i Hudiksvall" säger TAW med glimten i ögat och det blir en passande inledning på hans fina komposition Blues från Sverige där han också lyckas lägga in Uppsala i texten.

 

5D3 3230-copy-UN

Tomas Andersson Wij. (Foto: Morgan Jansson)

 

Samtalen mellan låtarna känns avspända och spontana även om de säkert är väl förberedda. Fast då och då svävar Mauro ut så att de nästan tappar tråden, vilket bara känns charmigt. Han har en naturlig och skönt subtil humor i sina berättelser och TAW är bra på att leda diskussionerna och att plocka upp den röda tråden igen. TAW frågar bland annat om Mauro känner på sig om en låt ska slå eller inte.

 

En låt som han kände på sig att den skulle bli en hit var Så länge vi har varann som Ratata spelade in tillsammans med Frida från ABBA (som var gigantiskt stora i Australien). När Mauro besökte släktingar i Australien som frågade vad han jobbade med berättade han att han var musiker. De hade svårt att tro att han kunde livnära sig på det. När han sedan berättade att han spelat in en låt med Frida så tyckte de snarare synd om hans mamma Britta som fått en mytoman till son, än att de blev imponerade.

 

DSC00834-copy-UN

Det var fullsatt på Parksnäckan. (Foto: Morgan Jansson)

 

På detta sätt fortsätter kvällen. Deras olika låtar och hits avlöser varandra. Mauro förklarar att när man ger bort låtar till andra artister så måste man ge bort sina bästa låtar som Himlen runt hörnet som Lisa Nilsson fick. Han skojar att Tomas har en annan filosofi, han tar tillbaks låtar han givit bort. Låten han syftar på är Hälsingland.

TAW sjunger den sedan i duett med Lovisa Samuelsson och de får kvällens hittills största applåder för det. Fast senare överträffas det, när Mauro Scoccos dunderhit Sarah avslutar det ordinarie setet så följs den av stående ovationer och publikens jubel.

 

7D2 4056-copy-UN

Lovisa Samuelsson. (Foto: Morgan Jansson)

 

Konserten är dock inte slut ännu, vi bjuds på två extranummer. Tomas Andersson Wij gör en fin tolkning av Sven-Ingvars När solen färgar juninatten med ackompanjemang av Lovisa Samuelsson på cello med stråke. Vi får också höra lite om favoritlåtar som de tre olika musikerna brukar leka med på soundcheck.

 

Mauro Scocco som är ett stort Eagles fan ger bland annat ett litet smakprov på Take it Easy, skriven av Jackson Browne och Glenn Frey. Lovisa Samuelsson får också sjunga och spela den stora hiten I can't make you love me. Hon gör det mycket bra och då får man tänka på att det givetvis är lätt att jämföra med en radda av stora artister som gjort inspelningar av den låten.

 

Lovisa Samuelsson önskar att hon hittat på det inledande riffet till Scoccos låt Jackie från 1982, vi får sedan förstås höra låten. Mauro berättar också att han var mycket influerad av Doobie Brothers "What a fool believes" då han skrev den, vilket hörs tydligt när man känner till det.

 

7D2 4096-copy-UN

Lovisa Samuelsson och Tomas andersson Wij. (Foto: Morgan Jansson)

 

TAW önskar att han skrivit nästa låt, om inte annat för stålarna. Han sjunger sedan Himlen runt hörnet, som Mauro Scocco skrev till Lisa Nilsson. Han skrev för övrigt alla låtarna till hennes album med samma namn från 1992. Efter ännu mer jubel och stående ovationer, kommer artisterna så in för ännu ett extranummer. Tomas Andersson Wij sjunger sin fina Nu dör en sjöman igen.

 

7D2 4110-copy-UN

Mauro Scocco. (Foto: Morgan Jansson)

 

Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij har båda två mycket sköna röster och de passar mycket bra ihop. Lovisa Samuelsson spelar både klaviatur, cello och sjunger och är som sagt ett stort tillskott. Det blir förstås en annorlunda konsert med intervju-upplägget, mer som ett program än en regelrätt konsert. Nackdelen är, att det som publik är lätt att tappa fokus på de ibland långa utläggningarna under en stor utomhuskonsert som denna, annat prat i publiken stör också lite för mycket.

 

Jag tror att detta koncept skulle fungera ännu bättre inne i UKK;s konsertsal. En serie konserter av detta slag där Tomas Andersson Wij har olika gästartister vore något att förgylla den mörkare årstiden med. Nu ska vi dock glädja oss åt den fina stund vi fick uppleva i den ljumma sommarkvällen, något att plocka fram ur minnet i vinter.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".

Recension: I dag vet nästan alla vem vem Plura är. Har man inte haft något tidigare intresse för Eldkvarns musik, har man förmodligen mött honom som tv-kock, mer eller mindre påklädd på överkroppen, eller i någon av de andra tv-produktioner han medverkat i. Eller i tidningsrubriker om kokain och annat. När han under lördagskvällen i sällskap med en trio musiker intog scenen på Katalin var det dock låtmakaren och sångaren Plura som stod i centrum.

På tisdag 10 september kör Klubb Uffe igång igen på Katalin. Först ut för säsongen är australiensaren William Crighton och hans band. Som grädde på moset kommer också amerikanen Dave Rosewood och startar upp kvällen med en solospelning.

Recension: Det har gått drygt fem år sedan Jill Johnson beslöt att ta med den något kantstötta countrysångaren Doug Seegers i sitt tv-program. Succén var omedelbar. Sedan dess har Seegers hunnit med flera besök i Uppsala. Under fredagen var det dags igen. Då mötte en laddad Doug Seegers och hans band den förväntansfulla publiken på Katalin.

Recension: Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.