Skriv ut denna sida
Gyllene Tiders Mats MP Persson och Per Gessle. (Foto: Peter Bohlin) Gyllene Tiders Mats MP Persson och Per Gessle. (Foto: Peter Bohlin)

Härliga tider med Gyllene Tider i utsålt Botaniska

2019-07-16 - 02:34

Gyllene Tider fyllde den vackra Botaniska trädgården med publik och med sin musik. Efter 40 år tog de som band avsked av Uppsalapubliken med en kavalkad av hits. Vi fick se ett tajt och taggat band som inte alls känns trötta, tvärtom så sprudlar det av energi om dem.

 

Under dagen hade det varit regn och rusk i Uppsala. Några timmar innan konsertstart klarnade det äntligen upp och solen kom till och med fram lite. Idolvinnaren 2017, Chris Kläfford, inledde kvällen med en halvtimmes spelning. Hans två medmusiker på gitarr, lapsteel och pedalsteel respektive klaviatur kliver först in på scenen klädda i keps och glittriga jackor och sedan kommer den storvuxne och skäggige Kläfford in och hänger på sig sin gitarr.

 

IMG 3369

Chris Kläfford, Idolvinnaren från 2017 agerade förband. (Foto: Peter Bohlin)

 

Chris Kläfford har en fin och stark röst, men det hjälper tyvärr inte när låtarna är tråkiga och utslätade. Hans tolkning av John Lennons Imagine har tagit honom långt och visst gör han den bra, men han har svårt att nå ut till den stora publiken som väntar på Gessle och company.

 

IMG 3617

Per Gessle sprudlar av energi under konserten i Botaniska. (Foto: Peter Bohlin)

 

Några minuter innan Gyllene Tider ska gå på, så ökar intensiteten på rökmaskinerna på scenen. Det känns också en ökad förväntan i det stora publikhavet på Cirka 9,000 personer. Till temat av Rosa Pantern så tågar bandet in på scenen till publikens jubel.

 

Sist in kommer förstås Per Gessle och då ökar styrkan på jublet ännu mer. De rockar igång från start med "Skicka ett vykort älskling" från 1980 tätt följd av "Juni, juli, augusti" och redan då kommer publiken igång med allsång, något som givetvis återkommer senare också.

 

IMG 3468

Bakom artisterna på stora skärmar visades bilder och filmsekvenser. (Foto: Peter Bohlin)

 

Väldigt snygga bilder och filmsekvenser visas på de stora bildskärmarna bakom scenen. Till Juni, juli, augusti får vi till exempel se blomknoppar som slår ut. Allt är mycket effektfullt och snyggt gjort till alla låtar. Väldigt proffsigt och genomarbetat film och bildmaterial.

 

IMG 3609

Micke Syd Andersson bakom sina trummor. (Foto: Peter Bohlin)

 

Micke Syd Andersson, Göran Fritzon, Anders Herrlin, Mats MP Persson och Per Gessle bjuder på massor av gamla hits och även några nya låtar under kvällen. Det är imponerande vilken låtskatt de har att ösa ur.

 

Vi får tyvärr inte höra så många låtar från det utmärkta senaste albumet, "Samma skrot och korn" som nyligen gavs ut, vilket jag tycker är lite synd. Det är klart att det är mer publikfriande med de säkra korten, men det kan också vara kul med lite nytt.

 

IMG 3428

Det var fullsatt cirka 9000 åskådare på plats. (Foto: Peter Bohlin)

 

Det längsta mellansnacket och lite show bjuder Micke Syd på då han kränger på sig en guldlamékavaj och sjunger den enligt mig sämsta låten från senaste skivan "Låt denna trumslagarpojke sjunga" vilket jag också tycker är konsertens bottennapp, men som ett avbrott må det väl vara hänt. Risken är att konserten tappar i intensitet. På tal om bottennapp så blir fiskelyckan snart större, Jag går och fiskar, Flickorna på TV2, Kung av sand och Billy är några av många höjdpunkter.

 

IMG 3491

Göran Fritzon vid sin Farfisa-orgel. (Foto: Peter Bohlin)

 

Med sig på scenen har de Pia Norberg och Malin-My Wall på körsång och diverse instrument. Malin-My Wall spelar både fiol och dragspel med bravur. När så bandet lämnar scenen första gången efter 75 minuter så tar det konstigt nog lite tid innan inklappningen från publikens sida kommer igång. Kanske är det den kylslagna kvällen som gör det? Eller är det så, att extranummer har blivit en sådan självklarhet att man inte riktigt orkar klappa så mycket, lite märkligt känns det i alla fall.

 

IMG 3521

Mats MP Persson, Per Gessle och Anders Herrlin. (Foto: Peter Bohlin)

 

Bandet rockar nu loss på alla cylindrar med Billy, Det är över nu och Jag går och fiskar innan de går av för en andra gång. Nu klappar publiken mycket mer, kanske beror det på lite mer osäkerhet om de verkligen ska komma in igen, men visst gör de det. Göran Fritzons välkända toner på Farfisa-orgeln inleder När vi två blir en som följs av Sommartider och nu är publiken med ordentligt på sång.

 

Lite extra nostalgiskt blir det i den absolut sista låten som gyllene Tider spelar i Uppsala, om vi nu ska tro på att de kommer sluta efter denna turné. Låten blir När alla vännerna gått hem. Vilket de 9,000 vännerna gör några minuter senare.

 

IMG 3748

Tummen upp från Per Gessle i Botaniska trädgården. (Foto: Peter Bohlin)

 

Det blev sammantaget en värdig avslutning för ett band som underhållit så många människor genom åren. En institution som går i graven, men Gyllene Tider gör det verkligen med flaggan i topp och musiken lever alltid kvar.

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".

Recension: I dag vet nästan alla vem vem Plura är. Har man inte haft något tidigare intresse för Eldkvarns musik, har man förmodligen mött honom som tv-kock, mer eller mindre påklädd på överkroppen, eller i någon av de andra tv-produktioner han medverkat i. Eller i tidningsrubriker om kokain och annat. När han under lördagskvällen i sällskap med en trio musiker intog scenen på Katalin var det dock låtmakaren och sångaren Plura som stod i centrum.

På tisdag 10 september kör Klubb Uffe igång igen på Katalin. Först ut för säsongen är australiensaren William Crighton och hans band. Som grädde på moset kommer också amerikanen Dave Rosewood och startar upp kvällen med en solospelning.

Recension: Det har gått drygt fem år sedan Jill Johnson beslöt att ta med den något kantstötta countrysångaren Doug Seegers i sitt tv-program. Succén var omedelbar. Sedan dess har Seegers hunnit med flera besök i Uppsala. Under fredagen var det dags igen. Då mötte en laddad Doug Seegers och hans band den förväntansfulla publiken på Katalin.

Recension: Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.