Kinsborough är ett band från Santa Rosa i Kaliforninen som på tisdagskvällen gjorde en energifylld spelning under klubb-koncepet Klubb Uffe på Katalin. Bandet både knockade och charmade Katalins publik med sin högoktaniga rockmusik.
Kingsborough består av Billy Kingsborough på sång och gitarr, Alex Leach på leadgitarr och körsång, Chris Mangione på bas och körsång och den karismatiske trummisen John Whitney som även han sjunger körsång. De går ut hårt med låten "Percy" som också är öppningsspår på deras senaste album som heter 1544. Det är inte ett årtal utan numret på den adress där de repar in sina låtar hemma i Santa Rosa. Det är deras första gång i Europa och således i Sverige.
Billy Kingsborough. (Foto: Morgan Jansson)
Det höga och energiska tempot fortsätter med "Right on time" som är en låt där jag tycker de påminner mycket om det brittiska bandet Temperance Movement. Ett band som liksom Kingsborough kommit hit genom Rootsys försorg. Energimässigt och stilmässigt påminner de två banden en hel del om varandra.
Kingsborough på Katalin. (Foto: Morgan Jansson)
Efter de två öppningsspåren så presenterar Billy Kingsborough bandet och meddelar att de kommer att spela rock and roll för oss. Det blir faktiskt lite Chuck Berry liknade gitarr-riff och en ansats till lite duck-walk av Billy Kingsborough som följer.
De är inte bara bra på att rocka utan gör väldigt fin stämsång tillsammans också. John Whitney jonglerar ofta med trumpinnarna och följer med trummandet med hela sin kropp. Det är underhållande att iakttaga honom. Han är en bra trummis med ett tungt anslag som påminner mig lite om en hårdrock trummisar.
Chris Mangione på bas. (Foto: Morgan Jansson)
När de spelar låten som heter "Disco" och föga förvånande går i discotakt med några strofer av Michael Jacksons "Billie Jean" invävda i låten så gör de det bra. Problemet som jag upplever det är att de tappar intensitet och spänning. Det blir mer som en rolig grej som jag inte riktigt förstår vitsen med. Den röda tråden klipps liksom av. Efter det kommer ändå några lite lugnare låtar, och visst behöver de lite andrum och variation så det är bra. Tempot höjs efter hand igen och några gitarr-riff påminner om Rolling Stones.
Trummisen John Whitney. (Foto: Morgan Jansson)
Något som är ett gott betyg är när Katalin själv kommer ut från köket med mobilkameran i högsta hugg och även tar några danssteg intill scenen. Kingsborough har en härlig energi och är ett riktigt bra liveband. Som extranummer får vi en explosiv version av Led Zeppelins "Whole Lotta Love" och den gör de väldigt bra med stor tyngd och pondus.
Jag tycker att Kingsborough har en stor potential som band, även om det känns som att de letar lite efter en egen identitet. När de hittar den kan de nog bli hur stora som helst, de är verkligen på god väg.
Alex Leach på leadgitarr och körsång. (Foto: Morgan Jansson)
Närmast bär det av till Odense i Danmark för att senare fortsätta till Tyskland, Slovakien och Italien innan Kingsborough far hem till Kalifornien. De har redan en del material till nästa album som de räknar med att spela in i mars 2019, men de har inte bråttom för det är viktigt att de har ett bra urval av låtar.
Jag ser fram emot att höra mer från detta talangfulla band, som jag och säkert många andra, från vad jag hörde och såg av publikens reaktioner, gärna ser återvända till Katalin i framtiden.
