Claes Janson släpper i dagarna sitt nya album "Ett ord till mina polare" Det firade han i den fullsatta Katalins Jazzbar på torsdagskvällen.
Spelningen på Katalin är den första av tre på en liten release-turné berättar Claes för mig.
- Vi åker sedan ner till Borgholm. Vi ska spela hos min gamla granne Nanna Bjarman Sveinsdottir. Nanna flyttade dit för ungefär ett år sedan och köpte en gammal biograf där vi ska spela. Nanna är själv artist och vi uppträdde tillsammans på hennes avskedskonsert till Uppsala förra hösten. Det ska bli kul att återse Nanna och spela på hennes ställe. Vi avslutar sedan på Engelen i Gamla Stan, där har jag för övrigt jobbat en gång i tiden.
Claes Janson med bandet. (Foto: Morgan Jansson)
På den lilla jazzbarens scen "trängs" Claes med fem av de musiker som bland många andra medverkar på skivan, Thomas Arnesen på gitarr, Andreas Hellkvist på hammondorgel, Björn Lundquist på bas och Kjell Gustavsson på trummor. Dessa fyra herrar spelar ibland tillsammans i Arnesen Blues Band. Den femte musikern som också står för flera arrangemang på skivan är Anders Neglin som hoppar in och spelar piano på en del av låtarna vi får höra under kvällen.
Anders Neglin som spelade piano står också för en del arrangemang på skivan. (Foto: Morgan Jansson)
Efter att Claes hälsat publiken välkommen berättar han att han ofta får frågan: Vad sysslar du med egentligen? Jag håller på med musik. Ja, men vad jobbar du med? Claes berättar också att Blues hamnar mellan bludder och bluff i Svenska Akademiens ordlista, men nog är blues lite viktigare än så.
Claes Jansons nya album"Ett ord till mina polare". (Foto: Pär Dahlerus)
Konserten öppnas med vad som också är öppningsspåret på plattan. Det är bluesrökaren "Sista raden i en Blues" med musik av Thomas Arnesen och text av Hasse Widmark, som skrivit så många texter till polaren Claes. Låten är den mest fartfyllda på albumet och således under konserten. Att den kommer först på albumet gillar jag, för att den är ett starkt öppningsspår. På en konsert skulle den däremot vara bra att spara till extranummer.
Claes Janson och Thomas Arnesen. (Foto: Morgan Jansson)
Thomas Arnesen har en mycket snygg och mjuk ton i sin elgitarr. Alla musikerna är mycket skickliga och väldigt samspelta. Även om de under kvällen ibland har lite svårt att hitta rätt bland notbladen. Det är absolut inget som stör.
Det är bara charmigt med lite premiärnerver. Andreas Hellkvist berättar för mig att vissa av låtarna på skivan spelar inte alls de här musikerna på. Det blir alltså en extra utmaning att spela dom live för första gången.
Lasse Zackrisson som givit ut skivan på sitt bolag Vax Records. (Foto: Morgan Jansson)
I premiärpubliken finns flera viktiga personer för albumets tillkomst. Textförfattaren Hasse Widmark, låtskrivaren Jocke Jonsson, Thomas Lindroth som spelar bas i Good Morning Blues tillsammans med Claes. Lindroth har dessutom skrivit texten till "Brorsan" med musik av Ray Charles vars original heter "Hard times". Lasse Zackrisson som givit ut skivan på sitt bolag Vax Records med säte i Waxholm var också på plats samt flera andra involverade personer.
Björn Lundquist på bas. (Foto: Morgan Jansson)
Claes Janson är inte bara en skönsjungande blues-trubadur utan också en mästare på mellansnack. Jag kommer inte att försöka att återge dem här men grunden till dem kan man läsa som introduktioner till låtarna i det rikt illustrerade 30-sidiga häftet som ingår i omslaget till CD-skivan. I häftet finns också en utförlig biografi om Claes Janson. Alla låtars texter finns också. Det är ett ovanligt informativt och fint häfte eller "booklet".
Kjell Gustavsson bakom trummorna. (Foto: Morgan Jansson)
Jag kallade ju tidigare Claes Janson för en Blues-trubadur. En del av materialet är dock ganska långt ifrån blues. Skivan innehåller förutom blues visor, jazz och även hästjazz i valstakt. Bluesen finns ändå där i Claes sköna och behagliga röst. Rösten är också det som håller ihop det skiftande låtmaterialet som inte alls känns så spretigt som det skulle kunna göra.
Både skivan och konserten har en hög nostalgifaktor. Det är tidlöst på något sätt även om mina tankar tar mig till 60-talet och artister som Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund stilmässigt.
Gitarristen och låtskrivaren Thomas Arnessen. (Foto: Morgan Jansson)
Albumet är en hyllning till polare som lämnat jordelivet men även till de som fortfarande stretar på. Claes berättar att titeln "Ett ord till mina polare" egentligen fortsätter med orden "sluta upp att dö". Väldigt påtagligt blir det när de spelar "Hästjazzvals" med musik av Tony Joe White som just dog dagen innan denna konsert.
Hammond-organisten Andreas Hellkvist. (Foto: Morgan Jansson)
Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig kväll med fin musik av Claes och hans polare. Skivan gillar jag skarpt. Förutom den fina och omväxlande musiken som albumet innehåller är den mycket välproducerad och ljudet är förträffligt. Ett mer informativt häfte får man leta efter. Riktigt bra är det och mitt helhetsbetyg för albumet blir 8/10.