Skriv ut denna sida
Black Fur Sessions debutalbum. (Foto: Pär Dahlerus) Black Fur Sessions debutalbum. (Foto: Pär Dahlerus)

Stark debut av Uppsalabandet Black Fur Sessions

2018-09-13 - 08:37

Black Fur Sessions från Uppsala släpper sitt självbetitlade debutalbum. Det kommer att finnas tillgängligt på digitala plattformar från den 14 september, men dessutom också att ges ut på vinyl LP av Uppsalabolaget Open Mind Records.

 

Black Fur Sessions består av Joel Swahn som skrivit de flesta av låtarna, förutom två som han skrivit tillsammans med Erik Bergel. Joel sjunger också och spelar gitarr samt även bas på skivan, Erik Bergel spelar också gitarr och bistår med bakgrundssång. Samuel Fransson jobbar på bakom trummorna. På albumet har de också fått hjälp av Ludwig Swahn som spelar gitarr på två av låtarna.

 

De spelar en driven, skitig och kaxig gitarrbaserad rock. Ibland med fullt ös och nästan lite punkigt eller new wave-aktigt. Jag kommer att tänka på band som Television.

 

Materialet är mycket varierat med lugnare låtar varvat med de tuffare tongångarna. Musiken är precis lagom skitig och har ett bra driv. Joel Swahn har en passande röst för denna typ av rock och sjunger med intensitet mitt bland alla gitarrer.

 

Jag imponeras av den höga klass Black Fur Sessions håller både i sitt låtskrivande och musik och ger dem 8/10 för deras utmärkta debutplatta.

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.

Inför Robert Wells kommande spelningar med den legendariske munspelaren Charlie McCoy samt Rhapsody in Rocks 30 års jubileum hade Uppsalanyheters musikskribent Pär Dahlerus en liten pratstund med honom.

Recension: Det är fyra år sedan Ulf Lundell gav vad han påstod var en avskedsföreställning. Han skulle aldrig mer spela live. Under fredagskvällen stod han ändå där på scenen i Furuviksparken och avverkade den femte av sommarens 17 konserter. Det finns all anledning att glädja sig åt att han ändrade sig, även om jag får beklaga att han valde bort Uppsala denna gång.

Recension: Trots att de två artisterna Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij uppträdde med samma koncept i Parksnäckan för tre år sedan fyllde de två populära herrarna Parksnäckan igen. En entusiastisk publik välkomnade dem i den mycket fina sommarkvällen.

Recension: Gyllene Tider fyllde den vackra Botaniska trädgården med publik och med sin musik. Efter 40 år tog de som band avsked av Uppsalapubliken med en kavalkad av hits. Vi fick se ett tajt och taggat band som inte alls känns trötta, tvärtom så sprudlar det av energi om dem.