Skriv ut denna sida
Elvis i Parksnäckan med Afrokören. (Foto: Peter Bohlin) Elvis i Parksnäckan med Afrokören. (Foto: Peter Bohlin)

Recension: Kören Afro tog Elvis i Parksnäckan till nya höjder

2018-08-16 - 01:50

För 16 året anordnade Kent Wennman konserten Elvis i Parksnäckan. Förutom den ihärdige Elvis-älskaren Wennman och hans fantastiska band lyfte kvällens gästartister, kören Afro, konserten till oanade höjder.

 

Huvudsponsor för kvällens spelning i Parksnäckan var Upplands Energi som fyller hundra år i år. Efter en kortare presentation av och om företaget så tog musiken över. Parksnäckan var verkligen fullsatt ikväll. Förutom alla fasta bänkar hade arrangörerna satt dit extra stolar.

 

 IMG 9663

Upplands Energi var huvudsponsor för kvällens Elvis i Parksnäckan. (Foto: Peter Bohlin)

 

Elvis i Parksnäckan har verkligen blivit en populär tradition. Kent Wennman och company lyckas alltid hitta intressanta gäster och förnya sig från år till år.

 

 IMG 9690

Kent Wennmans Rock-a-billy kvartett inledde kvällens spelning. (Foto: Peter Bohlin)

 

Kent Wennman på sång och kompgitarr tillsammans med Stefan Persson på bas, Ulf Holmberg på gitarr och Per-Åke Persson på trummor inleder som kvartett. Kent skojar om hur lik Elvis publiken måste tycka att han är innan de kör igång med Heartbreak Hotel från 1956 som var en av Elvis första och största hits.

 

 IMG 9812

Kent Wennman gör Elvis på sitt eget sätt med stor respekt och inlevelse. (Foto: Peter Bohlin)

 

Det är något lite annorlunda, i positiv bemärkelse, med Kent Wennmans röst ikväll. Han låter lite hesare än vad han brukar göra och det ger extra karaktär till hans röst. Kents sätt att tolka och sjunga Elvis låtar ger dem en helt ny karaktär.

 

Han sjunger dem på sitt eget sätt med stor respekt och inlevelse, det känns väldigt äkta. Bandet är hur tajt som helst. Ulf Holmberg briljerar med sitt snygga gitarrspel och ett helt rätt gitarrljud.

 

 IMG 9707

Ulf Holmberg briljerar ofta med sitt gitarrspel. (Foto: Peter Bohlin)

 

Kent Wennman känns väldigt bekväm och avslappnad i sina mellansnack. Efter tre låtar till, Good Rockin' tonight, Baby let's play house och en väldigt svängande Maybelline så bjuder Kent in Arvid Nerdal på piano, Andreas Hellkvist på hammondorgel och Nicke Widén på pedal steel.

 

Kent uppmärksammar att Elvis spelade in så mycket annat än rock'n roll. Större delen av hans produktion var faktiskt annan musik, som blues, country, ballader, gospel och rhythm & blues.

 

 IMG 9733

Spelglädje av Stefan Persson på bas, Ulf Holmberg på gitarr och Kent Wennman på kompgitarr och sång. (Foto: Peter Bohlin)

 

Andreas Hellkvists hammondorgel börjar krångla och när Andreas frenetiskt försöker att fixa problemet så skojar Kent att vi får se en reparation i realtid. Trots missödet med hammondorgeln och en krånglande sladd till Kents gitarr så räddar Kent upp situationen med sitt lugn och avslappade attityd.

 

 IMG 9751

Arvid Nerdal lever sig in i sitt pianospel. (Foto: Peter Bohlin) 

 

Orgeln fungerar bara ett litet tag, sedan är Andreas Hellkvist tvungen att åka hem och hämta en ny säkring till den och låtlistan får göras om för att passa utan hans spel. Det hela stör inte nämnvärt.

 

Resten av bandet kör ett medley av låtar från Elvis tid efter militärtjänstgöringen i Tyskland: Stuck on you, Dirty dirty feeling, I gotta know och Now or never. I Guitar man får Ulf Holmberg dela titeln med Nicke Widén som tar rollen som Banjo man.

 

 IMG 9938

Per-Åke Persson rockar loss i kvällens enda trumsolo. (Foto: Peter Bohlin)

 

Efter en paus så fylls hela scenen när kören Afro under ledning av Peter Ekengren tar plats bakom bandet. Andreas Hellkvist har kommit tillbaka och fått fart på sin hammondorgel.

 

 IMG 9979

Afrokören lyfter Elviskvällen till oanade höjder. (Foto: Peter Bohlin)

 

Det känns som att kören, som förutom att sjunga mycket vackert, lyfter både kent Wennmans sång och bandets prestationer. Efter några fina gospellåtar får vi höra en fantastisk version av Rubberneckin' där också Andreas Hellkvist får visa vad han går för.

 

Kören dansar och det är en euforisk känsla. I King Creole så är det ett sådant drag att körledaren, Peter Ekengrens ,uppsatta rastaflätor faller ut och de långa flätorna fladdrar i luften. Peter Ekengren sjunger sedan Amazing Grace solo uppbackad av kören och det gör dom mycket bra tillsammans.

 

 IMG 0008

Kent Wennman med delar av den 21 personer starka Afrokören. (Foto: Peter Bohlin)

 

Andreas Hellkvist spelar fina orgelsolon i den instrumentala Spinout och Ulf Holmberg gör sitt paradnummer Surrender. Sydstatshymnen An American Trilogy blir riktigt kraftfull med kören Afros hjälp.

 

 IMG 9987

Peter Ekengren, Afrokörens ledare och Kent Wennman tackar publiken. (Foto: Peter Bohlin)

 

Kent tackar publiken för att den gjort dessa Elviskvällar i Parksnäckan till en sådan succé. Han började med dem 2002 i ren frustration över att Elvis inte längre fick den uppmärksamhet som han förtjänade.

 

Det sägs att Elvis aldrig gjorde extranummer, men det gör Kent Wennman med band och kören Afro. De får de stående ovationer som de verkligen förtjänar av den entusiastiska och stora publiken.

 

Jag ser redan fram emot nästa års Elvis i Parksnäckan. Vad kommer Kent & company hitta på då?

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.

Inför Robert Wells kommande spelningar med den legendariske munspelaren Charlie McCoy samt Rhapsody in Rocks 30 års jubileum hade Uppsalanyheters musikskribent Pär Dahlerus en liten pratstund med honom.

Recension: Det är fyra år sedan Ulf Lundell gav vad han påstod var en avskedsföreställning. Han skulle aldrig mer spela live. Under fredagskvällen stod han ändå där på scenen i Furuviksparken och avverkade den femte av sommarens 17 konserter. Det finns all anledning att glädja sig åt att han ändrade sig, även om jag får beklaga att han valde bort Uppsala denna gång.

Recension: Trots att de två artisterna Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij uppträdde med samma koncept i Parksnäckan för tre år sedan fyllde de två populära herrarna Parksnäckan igen. En entusiastisk publik välkomnade dem i den mycket fina sommarkvällen.

Recension: Gyllene Tider fyllde den vackra Botaniska trädgården med publik och med sin musik. Efter 40 år tog de som band avsked av Uppsalapubliken med en kavalkad av hits. Vi fick se ett tajt och taggat band som inte alls känns trötta, tvärtom så sprudlar det av energi om dem.

På lördag är det sommaravslutning på Katalin i Uppsala. Innan semesteruppehållet gästar Uppsalas egen hammondmästare Andreas Hellkvist med musiker för en spelning.