Good Harvest gjorde den sköna sommarkvällen ännu skönare när de på torsdagskvällen besökte Parksnäckan.
Deras ljuvliga stämmor i symbios tillsammans med fint klingande toner från deras gitarrer flödade ut över publiken. Kvällens överraskning, för min del i alla fall, var när Kent Wennman presenterade kvällens förband som visade sig vara amerikanen Dylan Earl. Jag hade läst att han skulle vara förband till Doug Seegers, som från början skulle ha spelat i Parksnäckan påföljande kväll, vars spelning nu är flyttad till den 11 augusti.
Dylan Earl sjöng country och spelade på sin telecaster. (Foto: Peter Bohlin)
Dylan Earl, klädd i cowboyhatt, sjöng med en riktigt fin röst som verkligen passar den typ av country som han spelar. Han sjöng och spelade på sin Telecaster gitarr sittandes på en stol på scenen. Med sig hade han också en musiker som ackompanjerade på elpiano. Deras framträdande var mycket avskalat men ändå riktigt bra.
Förbandet spelade country, avskalat och uppskattat. (Foto: Peter Bohlin)
De skojade lite att de hade kvalitetstid tillsammans, när de slapp resten av sitt band på scenen. Dylan Earls röst fängslade publiken som verkade gilla deras framträdande av applåderna att döma.
Sedan var det då dags för Good Harvest att komma in på Parksnäckans scen. Ylva Eriksson och Hanna Enlöf hade, liksom när de var på Katalin i höstas, med sig Staffan Wiklander på bas och Björn Sima på trummor och lapsteel. Deras rytmsektion är ett perfekt tillskott till Ylva och Hannas gyllene strupar och fingerfärdiga gitarrspel. Det känns också som att de fyra musikerna har utvecklat musiken ytterligare sedan i höstas.
Good Harvest har spelat tillsammans i 14 år och har en särskilt uttrycksfull kemi. (Foto: Peter Bohlin)
Ylva Eriksson och Hanna Enlöf konstaterar att de har spelat tillsammans i 14 år redan, vilket faktiskt är halva deras liv. Det är kanske inte så konstigt att de nästan vuxit samman som en enhet som både sjunger och spelar i perfekt harmoni och symbios med varandra. Det är också härligt att se den glädje som de utstrålar när de kommunicerar med varandra genom sina leende blickar.
Ylva Ericsson i Good Harvest. (Foto: Peter Bohlin)
Förutom att spela många av sina egna låtar från förra årets album, "In a life and place like this", så gör Good Harvest andras låtar till sina egna. Det får vi bland annat erfara när de gör sin tolkning av Bob Dylans "Don't think twice it's all right" och givetvis i paradnumret, Joni Mitchells Woodstock, som de spelar i slutet av konserten, men inte sist och inte som extranummer.
Hanna Enlöf i Good Harvest. (Foto: Peter Bohlin)
De berättar också att när de var på turné i USA för ett tag sedan så jublade publiken och skrek "Yeehaw" efter att ha hört deras tonsatta polska av Karin Boyes dikt "Aftonbön" som de framför acapella på svenska.
Även Parksnäckans publik jublade, åt det gripande framförandet, ikväll. När de ska spela den nya låten "Row Row" så skriar några fiskmåsar lägligt i inledningen, en oväntad och naturlig ljudeffekt som passade perfekt. En annan ännu nyare låt är "Never could you ever" som är en mer upptempo poplåt som är en välkommen ingrediens i den annars ganska stillsamma musiken.
Good Harvest på Parksnäckans scen. (Foto: Peter Bohlin)
Det är kul att se hur Good Harvest fortsätter att utvecklas. Musikalist känns de redan i stort sett fulländade, men jag tror att de kommer att vinna på att få in ytterligare lite mer variation i musiken. Det känns som de är medvetna om det och är på väg åt rätt håll.
