Skriv ut denna sida
Good Harvest bjöd på vackra tongångar och skön stämsång. (Foto: Peter Bohlin) Good Harvest bjöd på vackra tongångar och skön stämsång. (Foto: Peter Bohlin)

Recension: Vackra tongångar i sommarkvällen med Good Harvest

2018-08-03 - 02:47

Good Harvest gjorde den sköna sommarkvällen ännu skönare när de på torsdagskvällen besökte Parksnäckan.

 

Deras ljuvliga stämmor i symbios tillsammans med fint klingande toner från deras gitarrer flödade ut över publiken. Kvällens överraskning, för min del i alla fall, var när Kent Wennman presenterade kvällens förband som visade sig vara amerikanen Dylan Earl. Jag hade läst att han skulle vara förband till Doug Seegers, som från början skulle ha spelat i Parksnäckan påföljande kväll, vars spelning nu är flyttad till den 11 augusti.

 

IMG 8752

Dylan Earl sjöng country och spelade på sin telecaster. (Foto: Peter Bohlin)

 

Dylan Earl, klädd i cowboyhatt, sjöng med en riktigt fin röst som verkligen passar den typ av country som han spelar. Han sjöng och spelade på sin Telecaster gitarr sittandes på en stol på scenen. Med sig hade han också en musiker som ackompanjerade på elpiano. Deras framträdande var mycket avskalat men ändå riktigt bra.

 

IMG 8748

Förbandet spelade country, avskalat och uppskattat. (Foto: Peter Bohlin)

 

De skojade lite att de hade kvalitetstid tillsammans, när de slapp resten av sitt band på scenen. Dylan Earls röst fängslade publiken som verkade gilla deras framträdande av applåderna att döma.

 

Sedan var det då dags för Good Harvest att komma in på Parksnäckans scen. Ylva Eriksson och Hanna Enlöf hade, liksom när de var på Katalin i höstas, med sig Staffan Wiklander på bas och Björn Sima på trummor och lapsteel. Deras rytmsektion är ett perfekt tillskott till Ylva och Hannas gyllene strupar och fingerfärdiga gitarrspel. Det känns också som att de fyra musikerna har utvecklat musiken ytterligare sedan i höstas.

 

IMG 8920

Good Harvest har spelat tillsammans i 14 år och har en särskilt uttrycksfull kemi. (Foto: Peter Bohlin)

 

Ylva Eriksson och Hanna Enlöf konstaterar att de har spelat tillsammans i 14 år redan, vilket faktiskt är halva deras liv. Det är kanske inte så konstigt att de nästan vuxit samman som en enhet som både sjunger och spelar i perfekt harmoni och symbios med varandra. Det är också härligt att se den glädje som de utstrålar när de kommunicerar med varandra genom sina leende blickar.

 

IMG 8925

Ylva Ericsson i Good Harvest. (Foto: Peter Bohlin)

 

Förutom att spela många av sina egna låtar från förra årets album, "In a life and place like this", så gör Good Harvest andras låtar till sina egna. Det får vi bland annat erfara när de gör sin tolkning av Bob Dylans "Don't think twice it's all right" och givetvis i paradnumret, Joni Mitchells Woodstock, som de spelar i slutet av konserten, men inte sist och inte som extranummer.

 

IMG 8850

Hanna Enlöf i Good Harvest. (Foto: Peter Bohlin)

 

De berättar också att när de var på turné i USA för ett tag sedan så jublade publiken och skrek "Yeehaw" efter att ha hört deras tonsatta polska av Karin Boyes dikt "Aftonbön" som de framför acapella på svenska.

 

Även Parksnäckans publik jublade, åt det gripande framförandet, ikväll. När de ska spela den nya låten "Row Row" så skriar några fiskmåsar lägligt i inledningen, en oväntad och naturlig ljudeffekt som passade perfekt. En annan ännu nyare låt är "Never could you ever" som är en mer upptempo poplåt som är en välkommen ingrediens i den annars ganska stillsamma musiken.

 

IMG 8881

Good Harvest på Parksnäckans scen. (Foto: Peter Bohlin)

 

Det är kul att se hur Good Harvest fortsätter att utvecklas. Musikalist känns de redan i stort sett fulländade, men jag tror att de kommer att vinna på att få in ytterligare lite mer variation i musiken. Det känns som de är medvetna om det och är på väg åt rätt håll.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Långbacka/Bådagård, alltså Maja Långbacka och Matilda Bådagård har släppt sitt andra album som de kallar Every little whisper turns into a roar.

Recension: Nu på fredag släpper Uppsalabandet Almost Dead Men sitt debutalbum, A brilliant Future wasted growing up. Inte nog med att de lyckats skapa ett album som skulle kunna härstamma från 70-talet, de ger också ut albumet på vinyl.

Allt blir annorlunda med det nya coronaviruset för DJ, musiker och Zumbainstruktör Simon Monserrat. Den pågående pandemin påverkar musikbranschen och andra kringverksamheter.

Recension: Uppsalabon Markus Berjlund säger själv att han är en orolig själ. Det kan man även utläsa av titeln till det nya albumet "Om allting går åt helvete så ska du inte följa med". Albumet känns dock betydligt mer positivt än så och det är dessutom riktigt bra.

Recension: Det här är första gången vi spelar i Uppsala, berättar Slowgolds Amanda Werne från Katalins scen ett par låtar in i fredagens konsert. Så fantastiskt ställe! lägger hon till. Det tycks som att uppskattningen är ömsesidig och att många i publiken länge sett fram emot att se och höra Slowgold här.

Recension: Pianisten Emil Ingmar har nyligen släppt sitt första album som han kallar "Karlavagnen. Ett album som innehåller tolv originalkompositioner av den Värmlandsbördige Uppsalabon.

Recension: Den 29 årige kanadensaren Joe Nolan är inne i en väldigt kreativ och produkriv fas. Hans senaste album som släpptes för någon vecka sedan heter Drifters.

Recension: Uppsalaaktuella Slowgold släppte nyligen sitt nya album, Aska. På fredag 6 mars kommer de till Katalin.

Recension: Den mycket hyllade föreställningen " Kvinnan som är jag" med Lisa Nilsson på UKK, var i det närmaste utsåld, vilket fick stor effekt på applåder, allsång och skratt.

Recension: Två artister med stora influenser från soulmusiken uppträdde på Katalins Klubb Uffe på tisdagskvällen. Liz Brasher från Memphis och Jesper Lindell från Ludvika.