Skriv ut denna sida
Tomas Adolpson, Hans Loelv, Anders Falk,  Magnus Marcks, Dag Lundquist på Parksnäckan. (Foto: Morgan Jansson) Tomas Adolpson, Hans Loelv, Anders Falk, Magnus Marcks, Dag Lundquist på Parksnäckan. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Musik med rymd och existentiella texter av Adolphson & Falk

2018-06-27 - 03:18

 

Inför ett nära fullsatt Parksnäckan spelade och sjöng Adolphson & Falk en kavalkad av sina fina låtar under tisdagkvällen.

 

Vilken låtskatt dessa herrar besitter och vilken fin inramning det är att få uppleva dem i Parksnäckan.

De i år 50-års jubilerande Tomas Adolphson och Anders Falk var inte ensamma på scenen denna ljumma junikväll.

 

De förstärktes av tre musiker, Hans Loelv på keyboard, dragspel och lite slagverk, Magnus "Mankan" Marcks på kontrabas och Dag Lundquist på trummor och fiol. Anders Falk och Tomas Adolphson turas om att sjunga och de båda spelar gitarr.

 

7D2 8753-copy-UN

Anders Falk. (Foto: Morgan Jansson)

 

Anders Falk inleder med kvällens första sånginsats i låten "Vidare" från succéalbumet "Med rymden i blodet". Mankan Marcks spelar en skön basgång på sin kontrabas. I det första mellansnacket berättar de att det kommer att hända en hel del under jubileumsåret. De har redan spelat in en ny singel och ett nytt album kommer att ges ut i september, och de kommer att turnera med kvällens musiker förstärkta av Greg Fitzpatrick på syntar.

 

7D2 8774-copy-UN

Magnus Marcks. (Foto: Morgan Jansson)

 

När de presenterar låten "Tyngdlös" berättar de om samarbetet med astronauten Christer Fuglesang. På inspelningen av låten medverkar Fuglesang och berättar om den fysiska känslan av tyngdlöshet. Deras text handlar mer om den mentala tyngdlösheten. Anders Falk berättar också stolt om när han fick ett mail från NASA.

 

7D2 8790-copy-UN

Tomas Adolphson. (Foto: Morgan Jansson)

 

Adolphson & Falks texter handlar ofta om existentiella frågor. Nästa låt som de spelar, Mr. Jones Maskin handlar om artificiell intelligens. Mankan Marcks basspel känns centralt i framförandet.

 

När Tomas Adolphson presenterar följande låt som är "Hav" medger han att det är lite svårt i Uppsala. Visserligen finns Fyrisån som kan vara vacker men den är trots inte det glittrande hav som de hade i åtanke då de skrev låten. Hans Loelv gör en mycket fin insats på sitt dragspel.

 

7D2 8841-copy-UN

Dag Lundqvist spelade bland annat fiol. (Foto: Morgan Jansson)

 

Anders Falk berättar attt när det gick bra för dem så belönade han sig att åka på en resa till New York tillsammans med sin fru. När de gick på femte avenyn och Empire State building dök upp i blickfånget så var det en stor upplevelse. Då fick han också idén till låten 5:e Avenyn som vi sedan får höra en skön version av med Dagge Lundquist på fiol.

 

7D2 8862-copy-UN

Tomas Adolphson. (Foto: Morgan Jansson)

 

De berättar också hur viktig radion var för dem när de slog igenom. Först programmet Eldorado, men också senare Metropol. En radioproducent tyckte att de skulle låta som en blandning av Everly Brothers och Kraftwerk. Detta blir en perfekt inledning till "Från min Radio" med sköna riff och ett jazzigt pianosolo av Hans Loelv.

 

7D2 8896-copy-UN

Dag Lundquist. (Foto: Morgan Jansson)

 

Tomas Adolphson berättar om när rapparen Petter kontaktade honom och ville spela in en version av "Krafter", de fick senare också medverka i en video till Petters version. Nu får vi höra en skön och avskalad version utan någon "rap".

 

I låten "Soloviolin" får vi höra stråkspel både på kontrabasen av Mankan Marcks och på fiolen av Dagge Lundquist. I nästa låt får vi också höra distat basspel av Mankan, som nästan låter som en elgitarr. Hans Loelv trummar livligt med vispar på sin dragspelsväska.

 

7D2 8924-copy-UN

Dag Lundquist och Magnus Marcks körar. (Foto: Morgan Jansson)

 

Efter en kortare paus, kommer först de två huvudpersonerna ut ensamma på scenen och spelar en fin visa, "kände du kylan" av Barbro Hörberg som de tonsatte redan i början av 70-talet. Det blir en fin stund och Tomas Adolphson sjunger med stor inlevelse.

 

De berättar om sin Uppsalabakgrund och att de båda gjorde lumpen på S1 där de också träffades för första gången när Anders Falk spelade Dylan på sin gitarr i en korridor och Adolphson kom förbi och lade på stämmor. Då lades grunden till Adolphson & Falk.

 

7D2 8953-copy-UN

Anders Falk. (Foto: Morgan Jansson)

 

Ett roligt inslag är när de spelar signaturmelodin till programmet Metropol. Vi får till och med höra den 30 sekunder korta låten två gånger så att publiken ska kunna hänga med och stämma in i sången. Hitlåtarna avlöser varandra, vi får bland annat höra "Stockholmsserenad" och "1-0-0-1-0" innan det ordinarie setets sista och av många efterlängtade låt "Blinkar Blå".

 

7D2 8955-copy-UN

Tomas Adolphson och Magnus Marcks. (Foto: Morgan Jansson)

 

De bryr sig inte om att gå av scenen utan ger oss direkt extranummer efter publikens jubel och applåder. Deras fyndiga Uppsalahyllning i låten "Fyrisån" med en text som skulle kunna varit skriven av Povel Ramel eller Robban Broberg blir ett av två extranummer som får avsluta den trevliga kvällen.

 

7D2 8974-copy-UN

Multiinstrumentalisten Hans Loelv. (Foto: Morgan Jansson)

 

Adolphson & Falk hade sin storhetstid i början av 80-talet. Då var deras musik syntbaserad med stora insatser av Greg Fitzpatrick. Deras låtar görs sig väldigt bra i denna mer akustiska tappning men i höst ska de som sagt ut på en jubileumsturné där även Fitzpatrick kommer att medverka på syntar. Det kommer att bli spännande. Vi får hoppas på ett nytt Uppsalabesök då.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".

Recension: I dag vet nästan alla vem vem Plura är. Har man inte haft något tidigare intresse för Eldkvarns musik, har man förmodligen mött honom som tv-kock, mer eller mindre påklädd på överkroppen, eller i någon av de andra tv-produktioner han medverkat i. Eller i tidningsrubriker om kokain och annat. När han under lördagskvällen i sällskap med en trio musiker intog scenen på Katalin var det dock låtmakaren och sångaren Plura som stod i centrum.

På tisdag 10 september kör Klubb Uffe igång igen på Katalin. Först ut för säsongen är australiensaren William Crighton och hans band. Som grädde på moset kommer också amerikanen Dave Rosewood och startar upp kvällen med en solospelning.

Recension: Det har gått drygt fem år sedan Jill Johnson beslöt att ta med den något kantstötta countrysångaren Doug Seegers i sitt tv-program. Succén var omedelbar. Sedan dess har Seegers hunnit med flera besök i Uppsala. Under fredagen var det dags igen. Då mötte en laddad Doug Seegers och hans band den förväntansfulla publiken på Katalin.

Recension: Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.