Skriv ut denna sida
Claes Janson på Katalin. (Foto: Morgan Jansson) Claes Janson på Katalin. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Svängigt med Big Swing Face och Claes Janson på Katalin

2018-03-21 - 00:50

 

Storbandet Big Swing Face bjöd ett välfyllt Katalin på ett skönt sväng tillsammans med vokalisten Claes Janson under tisdagskvällen. Kvällens repertoar var omväxlande från Be-bop till tolkningar av Povel Ramel.

 

Det 18 man starka storbandet under ledning av pianisten Janne Holst inleder. Jag slås av vilket tryck det blir när ett sådant stort band öser på, och det gör de verkligen i det inledande numret som är Be-bop klassikern "Stay on it". Det är som att förflyttas till en svunnen tid och Katalin känns som ett jazzhak på 40-talet.

 

5D3 5641-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Janne Holst presenterar bandet som orkestern som aldrig vill lägga av. Många av musikerna är grånande herrar men några lite yngre förmågor skymtas också. Sedan är det dags för kvällens huvudperson, Claes Janson att komma in på scenen. Han börjar med Ray Charles gamla hit "Hallelujah I just love her so". Claes röst är kraftfull när han tar i, men också mycket mjuk och behaglig att lyssna till.

 

Det blir tvära kast i kvällens repertoar, för härnäst tolkar de två melodier av Povel Ramel. Först får vi höra "The Gräsänkling Blues" i ett skönt jazzigt bluessväng där både bandet och Claes Janson gör mycket fina insatser. Därefter blir det "Johanssons Boogie Woogie Vals".

 

5D3 5662-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Claes Jansson är också en mycket bra berättare. Flera gånger ursäktar han sig för sina långa låt-introduktioner och mellansnack, men de är både intressanta och charmiga. Han berättar att Povel gillade att spela den sistnämnda låten när det var dans, bara för att den var svår att dansa till.

 

5D3 5710-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Medans Big Swing Face river av en klassisk Basie låt "Freckle Face" så får Claes vila rösten lite. Han kommer dock snart igång igen med "The Groove Merchant" som han också har funderingar på vad det betyder egentligen. Innan det blir dags för en liten paus så får vi också höra en evergreen, "All of Me" som Claes fick höra på en samlingsskiva som väldigt ung. Ella Fitzgerald var det som sjöng då, nu är det Claes själv.

 

7D2 7123-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Den andra halvan av konserten inleds igen av bandet utan vokalist. Vi får höra ett fartfyllt nummer "Soar like an Eagle" med mycket snyggt trumspel. Claes Janson kommer så in igen och inleder med att berätta om Cornelis Vreeswijk som inte gillade att bli kallad trubadur utan kallade sig visreporter.

 

Cornelis som bara var 12 år när han kom till Sverige lärde sig det svenska språket rekordsnabbt genom att sitta på biblioteket och läsa svenska klassiska författare. Vi får sedan höra Cornelis "Ångbåtsblues" i ett arrangemang av Kjell Öhman. Detta tycker jag är en av kvällens höjdpunkter.

 

5D3 5655-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

När alla fem saxofonisterna spelar unisont i "I left my heart in San Francisco" så blir det ett väldigt sväng. Likaså svänger det bra om Ray Charles hit "Let the good times roll". I nästa nummer då Claes får vila igen får vi höra kvällens enda gitarrsolo av Bertil Fernqvist i Gerry Mulligans "You took advantage of me"

 

7D2 7144-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Nästa låt hörde Claes första gången på radio när han som elvaåring rattade in stationer från Luxemburg och London på sina föräldrars radiogrammofon. Han blev omedelbart förälskad i låten "The man I love" och artisten Billie Holiday. Den svenska versionen och hyllningen som Claes Janson sjunger för oss heter "Ode to Billie". Vi får reda på att det också är kvällens sista nummer, men klappar vi riktigt bra så kan vi få ett extranummer för det säger vi väl inte nej till. Efter ytterligare en lång berättelse om bakgrunden till Claes paradnummer "Har du kvar din röda cykel" får vi höra den som avslutande nummer med bastuba och allt.

 

Sammanfattningsvis så var det en variationsrik och trevlig konsert. Claes Janson tillhör en av Sveriges bästa sångare inom denna genre och lite storbandsjazz svänger verkligen fint.

 

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Amythyst Kiah från Johnson City, Tennesse uppträdde på Klubb Uffe, Katalin på tisdagskvällen. Genom hennes själfyllda sångstämma känner man de musikaliska rötterna tydligt, men dessutom får vi många väldigt informativa, detaljerade och långa mellansnack. De bakgrunder hon ger till låtarna gör att man lyssnar mer på texterna och får en större förståelse.

Recension: För fyra år sedan började Lina Eriksson ett enmansprojekt som sedan utvecklade sig till bandet Lina and The Band of Baroda.

Recension: "That little Ol' band from Texas", som ZZ Top kallar sig själva drog en stor publik på runt 8,000 personer till Botaniska Trädgården. Visserligen överträffade de mina förväntningar, men med en 50-årig lång och gemensam karriär så borde de tre herrarna Gibbons, Hill och Beard kunna prestera mycket bättre. Även vädret gav perfekta förutsättningar.

Recension: Stockholm Jazz Orchestra spelar sviten Nature Spirits av jazzpianisten och kompositören Peter Knudsen.

Jazztrion "Trio Con Trast" vann första pris när Imagine Swedens riksfinal avgjordes i Gävle på lördagen. Trion får nu representera Sverige i den internationella finalen under 2020.

Det är troligen inte många i vårt avlånga land som kan ha undgått "askunge-sagan" om Doug Seegers. Med det nya albumet "A story I got to tell" skriver han ett nytt kapitel i sin livs-roman.

Review: Tuesday night the Louisiana born artist, Rod Melancon visited Uppsala and Katalin for the second time. We got to enjoy an explosive but also very dynamic and variated show.

 

Recension: Popfenomenet Dolly Style är ute på sin längsta turné under sin brokiga femåriga historia. Den här gången i nåt så unikt som ett cirkustält där manegen är själva scenen, målgruppen är dock densamma och ingen gick från onsdagens spelning besviken.

Recension: Titeln på den tidigare uppsalabon Svante Zettergrens senaste skiva är i alla fall "Du och jag har säkert mött varann förut" men för min del är han en ny och mycket angenäm bekantskap.

Recension: Uppsalas främste Elvistolkare Kent Wennman ger ut en ny CD med 6 låtar som kan associeras med kungen. Titeln på skivan är; Guitar Man and other great Rockabilly Tracks associated with the King vol. 2.