Skriv ut denna sida
Plura på UKKs stora scen. (Foto: Morgan Jansson) Plura på UKKs stora scen. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Plura - En man av hjärtat

2018-03-10 - 01:40

I höstas körde Plura föreställningen "En man av hjärtat" på Scalateatern i Stockholm. Under fredagskvällen var det Uppsalapublikens tur att följa med Plura på resan genom hans liv och de platser han passerat på färden.

 

Trots ett brutet ben så var det en energisk Plura, uppbackad av ett gäng unga musiker som vi fick följa på resan. Innan föreställningen börjar kan man skymta bandet bakom ett tunt draperi. Framför draperiet står bara en en el-gitarr och en stol samt en pall med en vattenflaska vid mikrofonstativet. Plura kommer in på scenen iklädd hatt och rock bärandes på en resväska.

 

En röst talar till Plura. Det är Mauro Scocco som är en slags vägvisare eller Gondoljär som styr resan genom Pluras liv. Mauros röst är inspelad, men man kan nästan tro att han sitter i kulisserna för Pluras dialog med honom känns ganska naturlig trots att det hela är regisserat. Man kan också tänka sig att Mauro Scoccos röst som vägvisare är döden som tar Plura med på resan och bokslutet över hans liv.

 

5D3 5029-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Den första låten vi får höra är passande nog "Här kommer döden". Föreställningen har en hel del humor men också en stor dos allvar eftersom den handlar om resan genom livet som obönhörligen slutar med döden. Plura konverserar med Mauro Scoccos röst och vi får höra Plura resonera med sin mamma om vad det ska bli av honom.

 

Vi får följa med till Madrid där det är fest och en man som heter Paco talar om för Plura att han är en man av hjärtat. Vi passerar också ett kapitel som berör starkt, då Plura berättar om när han och brodern Carla först begraver sin syster och senare föräldrarna med ett par års mellanrum. Det är bara de två kvar, vem kommer att gå runt den andres kista?

 

5D3 5040-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Det unga bandet som leds av Pluras son Axel Jonsson-Stridbeck på elgitarr tillsammans med Jonatan Lundin på bas, Freja Drakenberg på gitarr, slagverk och keyboard, Marcus Aborelius på klaviatur och Zackarias Ekelund på trummor verkar ge Plura ny energi och ger också Eldkvarns låtar en ny skrud, inte bättre men annorlunda.

 

I början av showen står bandet bakom ett beslöjande draperi som dras undan i slutet av den första delen till låten Alice. På något sätt lyfter det när bandet "täcks av" lagom innan paus.

 

DSC05122-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Efter paus står till och med en kista på scenen och det känns nästan lite makabert. De inleder andra set med "Kärlekens tunga" som ju ända känns positiv. Sedan tänder Plura en cigarett och sätter sig på kistan och Mauros röst läser upp en dikt som Bodil Malmsten skrev till Plura en gång.

 

Plura sjunger sedan den fina "Blues för Bodil Malmsten". Han lägger också symboliskt en ros på kistan innan den bärs ut.

 

5D3 5050-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Sedan kommer ett lite självkritiskt parti där Mauros röst häcklar Plura för att ha blivit folklig pilsnergubbe och Plura visar upp hur TV-producenter fick honom att låta glättig och hurtig.

Allt ska summeras säger Mauros röst, vad har du gjort? tick tack, tick tack, låter ett väggur.

 

Vad hände med dem omkring dig när du var självupptagen fortsätter rösten. Det känns utelämnande och ärligt, inte på något sätt förskönande.

 

5D3 5069-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

"Fulla för kärleks skull" är en publikfavorit och den sittande publiken i UKKs konsertsal är snart på benen. Jag imponeras av Axel Jonsson-Stridbecks gitarrspel där han axlar sin farbror Carlas roll som parhäst till Plura, med bravur.

 

Under det medley vi får höra i slutet av konserten som består av Vår lilla stad, 3:ans spårvagn genom ljuva livet och Pojkar, pojkar, pojkar får bandet en energikick och det känns plötsligt mer som en rockkonsert än en föreställning. Jag skulle gärna se detta band släppa loss mer under en icke regisserad spelning.

 

5D3 5047-copy-UN

Foto: Morgan Jansson

 

Som avslutning på denna underhållande kväll får vi en unplugged version av "Nerför floden" där hela bandet samlas kring en sittande Plura. En Plura aom hälsar att han älskar publiken så mycket att han genomför denna föreställning med ett brutet ben. Han har ett fixerande bandage på vänster ben som han ganska obehindrat stapplar omkring på.

 

Vi får höra hela 20 låtar av den store rockpoeten Plura, under hans resa och bokslut. Jag hoppas att resan fortsätter länge än och att vi kanske får se och höra ett nytänt Eldkvarn på scenen framöver.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: På fredag 4 september släpper Uppsala-bördiga Leyli Afsahi sin debutsingel Darkest before daylight.

Recension: Långbacka/Bådagård, alltså Maja Långbacka och Matilda Bådagård har släppt sitt andra album som de kallar Every little whisper turns into a roar.

Recension: Nu på fredag släpper Uppsalabandet Almost Dead Men sitt debutalbum, A brilliant Future wasted growing up. Inte nog med att de lyckats skapa ett album som skulle kunna härstamma från 70-talet, de ger också ut albumet på vinyl.

Allt blir annorlunda med det nya coronaviruset för DJ, musiker och Zumbainstruktör Simon Monserrat. Den pågående pandemin påverkar musikbranschen och andra kringverksamheter.

Recension: Uppsalabon Markus Berjlund säger själv att han är en orolig själ. Det kan man även utläsa av titeln till det nya albumet "Om allting går åt helvete så ska du inte följa med". Albumet känns dock betydligt mer positivt än så och det är dessutom riktigt bra.

Recension: Det här är första gången vi spelar i Uppsala, berättar Slowgolds Amanda Werne från Katalins scen ett par låtar in i fredagens konsert. Så fantastiskt ställe! lägger hon till. Det tycks som att uppskattningen är ömsesidig och att många i publiken länge sett fram emot att se och höra Slowgold här.

Recension: Pianisten Emil Ingmar har nyligen släppt sitt första album som han kallar "Karlavagnen. Ett album som innehåller tolv originalkompositioner av den Värmlandsbördige Uppsalabon.

Recension: Den 29 årige kanadensaren Joe Nolan är inne i en väldigt kreativ och produkriv fas. Hans senaste album som släpptes för någon vecka sedan heter Drifters.

Recension: Uppsalaaktuella Slowgold släppte nyligen sitt nya album, Aska. På fredag 6 mars kommer de till Katalin.

Recension: Den mycket hyllade föreställningen " Kvinnan som är jag" med Lisa Nilsson på UKK, var i det närmaste utsåld, vilket fick stor effekt på applåder, allsång och skratt.