Uppsalatonsättaren Mårten Janssons körverk "Choral Works" har nyligen släppts på CD. Uppsalanyheters skribent Eva Cederholm har lyssnat på verket och sammanfattar "Samarbetet är en alldeles särskild konstart full av liv och rörelse"
Omslaget på skivan innehåller kala klippor och en röd stuga där en badstege skymtar i framkant. Det känns som en typisk västkustbild skapad av Daniel Schoenen. Baksidan på omslaget är huset från en annan vinkel. Skivan är skapad i Storbritannien då kören Chantage och den musikaliska ledaren James Davey har landet som bas.
Enligt tonsättaren och uppsalabon Mårten Janssons fylliga häfte i skivan har hans musik beskrivits som "en fågel som har förlorat sina vingar" medan någon annan har sagt "den gladaste klassiska musiken jag någonsin har hört". Att musiken är sakral kan du kanske förstå på dessa beskrivningar, men det är ändå en nydanande kombination som levereras.
Janssons tidigaste tonsättningar framfördes av kvinnokören Carmen som han då ledde och växte tillsammans med som tonsättare. Mårten Janssons verk har nått ut internationellt och håller mycket hög klass inom sin genre. Att Uppsala kulturskola och Uppsala Estetiska gymnasium har glädjen att ha honom till dirigering och sånglektioner är positivt för framtida förmågor i Uppsala.
Skivan har gjorts i samarbete med den professionella, konstnärliga körledaren James Davey och ett av hans många körengagemang Chantage. Chantage har funnits sedan 1999 och skapades av Davey, enligt CD-häftet. Det var då en amatörkör som under årens lopp har deltagit i tävlingar för körer, haft samarbeten med andra körer och musiker, men även gjort rena körstycken utan ackompanjemang. Davey har så många meriter på sin lista att det är omöjligt att nämna alla i detta sammanhang.
De första sju styckena skiljer sig från de återstående på så sätt att de framförs a capella, medan de senare är till ackompanjemang. Texterna är från olika personer som Jansson har valt att vända sig till. Författaren Einar Askestad har enligt häftet ombetts skriva om kärlek till manliga familjemedlemmar i generationer i spår 1 (Far). Det är första gången jag hör en brittisk kör sjunga på svenska. Det är tydligt att de vet vad de sjunger om. Mansrösterna får naturligt större plats då de har huvudrollen.
Uppsalabon och sjukhusprästen Kerstin Dillmar har i sitt uppdrag själavårdande uppgifter där det ofta handlar om svår sjukdom, kriser och sorg. Spår 2 (Mörkblå tillit) beskriver att vi måste lita på att bli mottagna när vi lämnar jordelivet. Chantage version behåller svärtan tack vare att språket är svenska och att styrkan sitter i samklangen i stämmorna.
Dillmars Triptyk som följer (3-4-5) handlar om olika skeden vi kan befinna oss i när vi tvivlar och är sökande. Finns det hopp? Mörkret ska gå till ljus i denna triptyk. Det lyckas Jansson och Chantage med. Harmonierna är behagliga trots stora skiftningar i sinnesstämning som gestaltas med rösterna.
The Choirmaster's burial (6) Jag anser att detta spår sticker ut på ett positivt sätt då det framförs på engelska. Jansson beskriver i häftet hur han fick höra Thomas Hardy's text tonsatt i samband med en föreläsning i Uppsala. Jansson ville tonsätta texten på sitt egna sätt och här framför Chantage hans stämningsfulla version.
Einar Askestad är tillbaka på spår sju (Maria IV), där jungfru Marias dilemma beskrivs som en sorg över att behöva dela sin son med hela mänskligheten. Maria blev den mänskliga länken mellan oss och gudomligheten. Stycket förmedlar hennes känsla genom de svenska orden och tonaliteten då drivet växlar mellan stämmorna.
Stråkar inleder med ett tema som återkommer genom hela Missa Popularis (spår 8-12). Classical PopUp består av kammarmusiker med kontrabas, cello, viola och violin. Musikerna i denna sammansättning är antingen frilansmusiker och/eller medlemmar i symfoniorkestrar i Storbritannien till vardags och ger varandra idéer och influenser om hur de kan samverka. På denna CD anser jag att de har fått ge Missa Popularis ny kraft genom de klassiska svenska folkvisetonerna som Jansson vill kombinera med de liturgiska texterna på latin. Mårten Janssons skapelse för blandad kör och stråkorkester får en annan klang och fräschör.
Texterna får liv och rörelse i form av polska, schottis, gånglåt, bakmes och polska igen. Vi får en mänsklig touch på urgamla sakrala texter vi alla någon gång har hört, sett eller läst. Mårten Janssons vilja att uttrycka tro och hopp genom texter, körsång och kammarmusik gör att detta projektsamarbete fungerar alldeles utmärkt. Det skulle inte förvåna mig om några av styckena kommer att bli filmmusik. Den där fågeln har fått tillbaka sina vingar!
