Skriv ut denna sida
Sinfonity är en hel orkester bestående av elgitarrer, en värdig inledning av Uppsala Internationella gitarrfestival. (Foto: Fredrik Bolander) Sinfonity är en hel orkester bestående av elgitarrer, en värdig inledning av Uppsala Internationella gitarrfestival. (Foto: Fredrik Bolander)

Recension: Publiksuccé när Sinfonity inledde gitarrfestivalen

2017-10-12 - 00:32

Vad passar bättre som inledning på en gitarrfestival än en hel orkester av elgitarrister. Första akt på Uppsala XIV Internationella Gitarrfestival är nämligen den spanska elgitarrsorkestern Sinfonity.

 

Sinfonitys första konsert spelade de i den romerska amfiteatern i den spanska staden Mérida. Sedan dess har de gjort en serie utav konserter i Spanien men också på Kuba och i Finland. Kvällen inleds traditionsenligt av Klaus Pontvik som leder arbetet med festivalen tillsammans med Stefan Löfvenius.

 

Untitled-2

Foto: Fredrik Bolander.

 

Den ständige presentatören Torbjörn Ivarsson tar sedan över och påannonserar Sinfonity samt berättar att det är första gången de är i Sverige. Orkestern består för kvällen av 12 gitarrister och en basist som kommer in på scenen där hälften av dem ställer sig på en upphöjd avsats bakom de andra. Alla är klädda i svart och har olika typer av elgitarrer.

 

Untitled-3

Foto: Fredrik Bolander.

 

Orkesterledaren Pablo Salinas har en stor och böljande hårman och står i mitten längst fram. De inleder med Bach Toccata och Fuga i d-moll för orgel och det låter faktiskt lite som en orgel när alla de olika gitarristernas ljud smälter samman. Tyvärr upplever jag ljudet som burkigt och utan dynamik och hoppas på att det ska bli bättre under konsertens gång.

 

Untitled-4

Foto: Fredrik Bolander.

 

De fortsätter med en ganska fantasilös "Absolute Classics" som Vivaldis fyra årstider, Rossinis Willhelm Tell Ouvertyr med mera, jag hade gärna sett lite mer fantasi i låtvalen. Det blir också lite väl mycket skalor som spelas på lite hårdrockmanér. De skulle vinna på att utnyttja de olika gitarristerna mer och låta deras också olika gitarrers ljudbild framträda mer.

 

Untitled-5

Foto: Fredrik Bolander.

 

Publiken gillar Sinfonity mer än vad jag gör och ger dem stående ovationer. Det är lite rörande hur tagna de blir av hyllningarna och Pablo Salinas yttrar "detta är för stort för oss". De visar stolt upp att två av gitarristerna spelar på Strandberg gitarrer från Uppsala och Ola Strandberg finns vad jag förstår i publiken.

 

Untitled-6

Foto: Fredrik Bolander.

 

När de i slutet av konserten spelar lite spansk musik så tycker jag att det lyfter en del och blir mer intressant. Som slutligt extranummer hyllar de Paco de Lucia och det är riktigt bra. Publikens jubel säger mig att det ändå var en lyckad inledning av gitarrfestivalen även om jag personligen hade hoppats på något ännu mer spännande i framträdandet.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Under den gångna helgen genomfördes den 15:e upplagan av Uppsala Internationella Gitarrfestival, Uppsalanyheters fotograf Morgan Jansson delar här med sig av sina bilder från festivalen - del 3.

Simon Monserrat har fått ihop ett professionellt gäng musiker till detta samarbete. Jag har fått lyssna på albumets första låt: La Clave Cubana. Den är sprängfylld av glädje och värme som passar till höstens många färger och salsakvällar. I ett sammanhang jag hörde den var på Zumbakryssningen i september, men då var låten inte släppt och folk frågade var den gick att ladda ned. Det är ett gott tecken!

Under den gångna helgen genomfördes den 15:e upplagan av Uppsala Internationella Gitarrfestival, Uppsalanyheters fotograf Morgan Jansson delar här med sig av sina bilder från festivalen - del 2.

Under den gångna helgen genomfördes den 15:e upplagan av Uppsala Internationella Gitarrfestival, Uppsalanyheters fotograf Morgan Jansson delar här med sig av sina bilder från festivalen - del 1.

Recension: "Vi trubadurer håller alltid på lite för länge" säger Ola Magnell mot slutet av konserten. Från publiken hörs spridda protester mot denna utsaga. Berättigade protester, då den 73-årige Magnell och hans medmusikant Jonatan Stenson väl fyller de totalt två timmar de står på scenen.

Recension: Jesper Lindell med band besökte Rootsy Musics Klubb Uffe på Katalin på tisdagskvällen. Deras härliga blandning av soul och americana skulle ha kunnat komma från Muscle Shoals, Alabama, men Jesper Lindell kommer från Ludvika.

Recension: Det blev ett mäktigt framförande av David Bowies musik, men även musik som påverkat Bowie, när cirka 60 personer fyllde UKK:s scen. På lördagskvällen spelade nämligen Västerås Sinfonietta under ledning av arrangören och dirigenten Hans Ek på Uppsala Konsert & Kongress.

Sångaren och låtskrivaren Ola Magnell debuterade 1974 och har sedan dess släppt 12 fullängdsalbum och gett oräkneliga konserter. Fredagen den 11 oktober står han och vapendragaren Jonatan Stenson på Katalins scen. Med anledning av denna spelning passade Uppsalanyheter på att få en liten pratstund med Magnell över telefon.

Recension: Under torsdagskvällen intog Joshua Ray Walker från Dallas scenen i Hijazz intima lokaler på ett av Östra Ågatans högre nummer. När jag med kort varsel blev tillfrågad om att recensera spelningen var jag nästan helt obekant med denna unge singer/songwriter och hans musik. Några timmar senare lämnade jag Hijazz medryckt och imponerad.

Recension: För ett par dagar sedan hade jag inte hört talas om varken amerikanskan Hayley Reardon eller britten Ryan O'Reilly. På onsdagskvällen fick jag ett meddelande från en vän i Stockholm "Ser just ett par singer-songwriters som kommer till Uppsala imorgon, du måste gå".