Vad passar bättre som inledning på en gitarrfestival än en hel orkester av elgitarrister. Första akt på Uppsala XIV Internationella Gitarrfestival är nämligen den spanska elgitarrsorkestern Sinfonity.
Sinfonitys första konsert spelade de i den romerska amfiteatern i den spanska staden Mérida. Sedan dess har de gjort en serie utav konserter i Spanien men också på Kuba och i Finland. Kvällen inleds traditionsenligt av Klaus Pontvik som leder arbetet med festivalen tillsammans med Stefan Löfvenius.
Foto: Fredrik Bolander.
Den ständige presentatören Torbjörn Ivarsson tar sedan över och påannonserar Sinfonity samt berättar att det är första gången de är i Sverige. Orkestern består för kvällen av 12 gitarrister och en basist som kommer in på scenen där hälften av dem ställer sig på en upphöjd avsats bakom de andra. Alla är klädda i svart och har olika typer av elgitarrer.
Foto: Fredrik Bolander.
Orkesterledaren Pablo Salinas har en stor och böljande hårman och står i mitten längst fram. De inleder med Bach Toccata och Fuga i d-moll för orgel och det låter faktiskt lite som en orgel när alla de olika gitarristernas ljud smälter samman. Tyvärr upplever jag ljudet som burkigt och utan dynamik och hoppas på att det ska bli bättre under konsertens gång.
Foto: Fredrik Bolander.
De fortsätter med en ganska fantasilös "Absolute Classics" som Vivaldis fyra årstider, Rossinis Willhelm Tell Ouvertyr med mera, jag hade gärna sett lite mer fantasi i låtvalen. Det blir också lite väl mycket skalor som spelas på lite hårdrockmanér. De skulle vinna på att utnyttja de olika gitarristerna mer och låta deras också olika gitarrers ljudbild framträda mer.
Foto: Fredrik Bolander.
Publiken gillar Sinfonity mer än vad jag gör och ger dem stående ovationer. Det är lite rörande hur tagna de blir av hyllningarna och Pablo Salinas yttrar "detta är för stort för oss". De visar stolt upp att två av gitarristerna spelar på Strandberg gitarrer från Uppsala och Ola Strandberg finns vad jag förstår i publiken.
Foto: Fredrik Bolander.
När de i slutet av konserten spelar lite spansk musik så tycker jag att det lyfter en del och blir mer intressant. Som slutligt extranummer hyllar de Paco de Lucia och det är riktigt bra. Publikens jubel säger mig att det ändå var en lyckad inledning av gitarrfestivalen även om jag personligen hade hoppats på något ännu mer spännande i framträdandet.
