Jon Ben Berger är en amerikansk musiker som är bosatt i Uppsala. Han är en musiklegendar i sig själv. Han har upplevt mycket under sin långa tid som aktiv musiker ända sedan 60-talet. Han umgicks och var med i musikerkretsar i New York på 60-70 talen och var med på Woodstockfestivalen 1969.
Jons senaste musik som han nyligen har spelat in i sin egna studio slutmixas just nu i en professionell studio. I slutet av denna artikel följer en förhandsrecension av det kommande albumet. Jon har bland annat gjort en fantastisk version av Cornelis Vreeswijks "Somliga går med trasiga skor" översatt av Jon till engelska.
Jon Ben Berger på Katalin 2013 (Foto: Pär Dahlerus)
Jon Ben Bergers och mina vägar korsades för 8-10 år sedan. Jag blev nyfiken på hans musik efter att ha sett ett inlägg på Facebook. Eftersom Jon också bor i Uppsala kontaktade jag honom och vi stämde träff på ett kafé. Jag köpte några CD-skivor med hans musik och förstod genast att det var någonting riktigt, riktigt bra, vilka låtar, vilka texter, vilken sångröst och vilket gitarrspel.
Jag imponerades av hans musik och funderade redan då på varför inte Jon var mer allmänt känd. Sedan den tiden har vi hållit kontakt. Jon har uppdaterat mig när han gjort någon ny musik. De gånger som vi har träffats, oftast hemma hos Jon i hans studio, har han också berättat fantastiska historier om sina möten med olika musiker.
Martin Sörbom och Jon Ben Berger på Katalin 2013 (Foto: Pär Dahlerus)
Jon Ben Berger föddes 1946 och bodde sina första år i Coney Island, Brooklyn, New York. Hans familj flyttade efter några år till Wappingers Falls, NY där föräldrarna startade en Music and Arts Camp (ett slags musik och konst kollo). Under delar av 60 och 70-talet bodde Jon på Chelsea Hotel i New York. Chelsea Hotel är ett berömt konstnärs och musiker tillhåll på Manhattan. Många berömda artister har bott där genom åren, till exempel Jimi Hendrix, Leonard Cohen, Janis Joplin, Patti Smith och Bob Dylan.
Jon fick förstås under sin tid där många spännande upplevelser och möten.
- Leonard Cohen och jag kunde sitta i timmar i lobbyn utan att direkt prata med varandra. Vi nickade instämmande till varandra när någon gick förbi eller något inträffade. Cohen var klädd i kavaj och bar ofta slips medans jag nog mer var en hippie, minns Jon. Vid ett tillfälle klev ett gäng Jamaicaner, som just anlänt till New York, ur en taxi. Jon visste först inte vilka det var men det visade sig att det var Bob Marley & the Wailers.
Jon släppte en singel 1966 och en LP 1967 i namnet Toby Ben. (Foto: Pär Dahlerus)
Jon träffade också Jimi Hendrix på en fest hemma hos sin manager Monte Kay. Det var på Jimi Hendrix födelsedag den 27 november 1969. Jon och Jimi började prata med varandra och Jon ville visa Jimi sin låt "All for the time to be young". Jimi lånade Jons 12-strängade elektriska Dobro gitarr och eftersom han var västerhänt spelade han obehindrat på den uppochner. Samma kväll spelade Rolling Stones på Madison Square Gardens och efter spelningen dök de upp på festen.
- Mick Jagger satt plötsligt på golvet framför Jimi och mig när vi jammade. Keith Richards ville köpa min gitarr men den var inte till salu, berättar Jon vidare.
Jimi Hendrix gillade Jons låt och hade planer på att spela in den i Electric Ladyland studios på sitt kommande album. Tyvärr inträffade Jimi Hendrix tragiska död innan det hann bli en verklighet. En annan artist som också dog bara några veckor efter Jimi Hendrix var Janis Joplin. Jon minns när han gick in på baren "El Quijote" som låg alldeles intill Chelsea Hotel.
- Janis var därinne med några av sina följare. Hon började sjunga på sin nya sång "Mercedes Benz" och efter ett tag tyckte hennes sällskap att hon blev lite tjatig och retade henne. Janis flyttade sig närmare mig och vi började prata berättar Jon och fortsätter, nästa kväll skulle Tony Williams Lifetime spela. Janis visste att min manager Monte Kay också var Tony Williams manager. Hon bad mig ordna så att vi kunde gå på konserten. Efter konserten fick Janis och Jon komma in backstage och träffa Tony Williams och hans medmusiker som var Jack Bruce, John McLaughlin och Larry Young.
Jon Ben Berger hemma i studion. (Foto: Pär Dahlerus)
Jon märkte hur sjuk Janis såg ut och hur dåligt hon mådde. Jon försökte påverka hennes "management" med Albert Grossman i ledningen så att de skulle minska pressen på henne och hjälpa henne att få vård så snabbt som möjligt men de lyssnade inte på honom. En kort tid senare var hon död och Jons farhågor hade tyvärr besannats.
Jon är en person som alltid följer sin inre röst och går sin egen väg. En stormig Thanksgiving tidigt 60-tal så begav han sig med bil mot folksångaren Pete Seegers hus i Beacon, New York. Jon hade nämligen skrivit en ytterligare vers, som handlade om förintelsen, till Seegers låt "Bells of Rhymney" och ville se vad Seegers tyckte om versen. På väg dit så hade ett träd fallit över vägen. Jon fick gå den sista biten fram till Seegers hus.
Väl framme så ringde Jon på dörren. Pete Seegers fru öppnade och kallade sedan till sig sin man. När Seegers fick höra att Jons gitarr låg i bilen vid det nedfallna trädet hämtade han en yxa. Pete Seegers och Jon gick sedan till bilen och Seegers högg upp trädet så att de kunde åka tillbaka till huset. Pete Seegers gillade Jons nyskrivna vers vilket medförde att han bjöd in Jon till "Broadside Hotenannys" (en sorts jam med olika folkmusiker) i Greenwich Village. Artister som Buffy Saint Marie, Arlo Guthrie, Joni Mitchell, Dave van Ronk med flera var där vid olika tillfällen.
Jon Ben Berger och Martin Sörbom. (Foto: Magnus Wegler)
När Jon tyckte det var dags att lämna Chelsea hotel var han inneboende hos en läkare på Canal Street. Jon betalade sin hyra genom att skjutsa runt läkaren på motorcykel när han skulle göra patientbesök. En dag skulle de till en Mr. Davis. På väg in i den stora lägenheten passerade de ett musikrum där det bland annat stod ett Slingerland trumset. Jon hade själv ett likadant och blev imponerad av det och annan musikutrustning. De kom sedan fram till ett sovrum längst in i lägenheten. Där i en stor röd säng låg ingen mindre än Miles Davis.
Jon som blev mycket överraskad satte sig i ett hörn för att inte vara i vägen när läkaren skulle undersöka Miles Davis. Efter en stund tilltalade Miles Davis, Jon. "Hey kid, are you a drummer". Jon bar nämligen likadana sorts skor som Miles Davis trummis. Miles sa också till Jon att han var välkommen att jamma med honom någon gång.
I mitten av 60-talet släppte Jon några skivor i Kalifornien under artistnamnet Toby Ben. Jag har själv precis lyckats få tag i en singel med Toby Ben Blues Band utgiven på Columbia Records 1966 och LPn "Wake up to the Sunshine som han släppte som Toby Ben på Venture Records 1967.
Jon Ben Berger i samspråk med studiochefen Willem Bleeker på Baggpipe. (Foto: Lars Bergh)
En annan spännande episod som Jon berättar om för mig är när han var med på Woodstock festivalen. Jon fick genom vänner möjlighet att åka med till Woodstock några dagar innan festivalen skulle börja. Han fick bland annat hjälpa till med scenbyggen. Jon fick också hjälpa till att bära upp conga-trummor på scenen inför Richie Havens spelning. Richie Havens var Jons mentor och de brukade spela tillsammans på Café Wah i New York. Jon är faktiskt med på en kort sekvens i filmen om Woodstock festivalen. När jag själv tittade på den för några år sedan och fick se Jon, så stoppade jag filmen, tog en bild och skickade till Jon för att säkerställa att det verkligen var han.
Jon minns också att de var rädda att scenen skulle sjunka i leran när Sly and the Family Stone spelade och dansade på scenen, men den höll. Ett annat starkt och lite magiskt minne som Jon har, är när Ravi Shankar fick publiken att tänka intensivt och tillsammans att regnet skulle upphöra, och det gjorde det under hans spelning, sen började det igen när han spelat klart. Jon har också medverkat i en uppsättning av musikalen Hair på The Biltmore Theatre på Broadway under åtta månader.
Jon Ben Berger spelar upp sin kommande skiva för Uppsalanyheters Pär Dahlerus. (Foto: Pär Dahlerus)
När Jon kom till Sverige i början av 80-talet så medverkade han också i Bruno Wintzells uppsättning av Jesus Christ Superstar. Cornelis Vreeswijk spelade Herodes i den uppsättningen, vilket knyter ihop det med att Jon nu översatt Cornelis sång "Somliga går med trasiga skor" till engelska. "Worn out shoes" är en av de låtar Jon nu spelat in på skivan som snart ska släppas. Det var Jons vän, Per Kristiansson, som gav honom idén att översätta låten till engelska och spela in den för att hylla Cornelis som skulle fyllt 80 i år.
Jon Ben Berger har precis slutfört arbetet med sin nya skiva som har arbetsnamnet "Find Love" på albumet samarbetar Jon med sin parhäst sedan 14 år, Martin Sörbom.
- Martin har varit väldigt viktig för mig i skapandet av det nya albumet liksom vid tidigare inspelningar, säger Jon.
Martin berättar för Uppsalanyheter vid ett annat tillfälle att han och Jon kom i kontakt med varandra 2003.
- En gemensam vän tipsade Jon om mig, säger Martin.
- Jon ville komma ut i Europa och spela men jag hade precis överlevt tre år på irländska pubar runt om i Europa, säkert 500 gig, så kontinenten lockade mig föga, fortsätter Martin. De började i alla fall att spela som en duo i Uppsala och Stockholm. År 2008 gjorde de sin första inspelning tillsammans "Thank you for living your life".
- Det var en magisk inspelningstid som blev en mycket bra skiva. Det var efter den inspelningen som jag tycker att vi hittade vårt gemensamma uttryck. En annan viktig faktor var ett fast gig på St. Clara i gamla stan, där vi spelade kl 18-20 på fredagar. Vi lyckades att bygga upp en trogen publik som faktiskt satt tyst och lyssnade. Jons musik är, trots allt sväng och det kraftfulla utspelet, väldigt sårbar och kräver en lyssnande publik avslutar Martin.
Uppsalanyheters Pär Dahlerus i en "selfie" tillsammans med Jon Ben Berger för några år sedan. (Foto: Pär Dahlerus)
Slutligen kommer en kort recension av den kommande skivan som jag har haft äran att få lyssna på. Den första lyssningen tillsammans med Jon i hans studio. Jon sa till mig att jag var den första person som hade fått höra alla låtarna i ett sträck. Det var till och med så att han själv inte hade gjort det innan.
Arrangemangen är väldigt snygga med härliga rytmer. Jon Ben Bergers härliga, lite lätt hesa röst, tillsammans med hans eget och Martin Sörboms harmoniska gitarrspel är det centrala i musiken. Jons fina texter ska man lyssna på. Han har något att säga med dem. Med sig på albumet har de också Mårten Korkman på kontrabas och Tore Berglund på saxofon. Förutom gitarr spelar Martin Sörbom trummor och slagverk. Jon gör en del programmering och spelar elbas på några av låtarna också.
Tänkt skivomslag till kommande singeln, designad av familjen Berger.
Med reservation för att låtordningen kan bli en annan på den slutliga produkten följer mina kommentarer till varje låt.
1. Alma Moon
Handlar om Jons första barnbarn som bor i Paris. Jon är en väldigt stolt morfar och avståndet mellan Uppsala och Paris är lite för långt. En låt fylld av värme och glädje till sköna gitarrstämmor. Låten skrev Jon innan, under och efter terrordåden i Paris förra året. En av mina personliga favoriter.
2. Nature Girl
Jon har skrivit om texten och musik till Nat King Coles hit Nature Boy. Musiken går i en skön sambatakt. Martin Sörbom spelar lite flamenco-liknande gitarr. Jon sjunger väldigt bra som alltid med sin lena men också lite hesa röst. Mårten Korkman hanterar kontrabasen föredömligt även med stråke.
3, I want to dance
Sköna gitarrharmonier till Jons röst i flera stämmor. Jag har alltid tyckt att det finns något i Jons röst som påminner om Stephen Stills. En låt fylld av glädje som man vill dansa runt till.
4. Old Man River
Jons egen tolkning av klassikern Old Man River med en text som är anpassad till den tid vi lever i. Jon använder hela registret av sin fina röst. Låten liksom svävar på en skön basgång och sköna gitarrackord med modern jazzkänsla.
5. City of Tears
En skön låt med en text som handlar om staden Jerusalem och den pågående konflikten där.
6. Leather Briefcase
Är en hyllning till Raul Wallenberg och hans välgärningar och öde och personliga engagemang i medmänsklighet. Arrangemanget påminner mig om något av Alan Parsons Project med en dramatiskt ljudbild.
7. Worn Out Shoes
En magnifik översättning av Cornelis Vreeswijks sång "Somliga går med trasiga skor". Låten går i ett skönt reggaetempo som är väldigt medryckande. Texten innehåller ett stort allvar och behandlar livets orättvisor. En underbar version som jag tror att Cornelis hade älskat. En given radiohit och publikfavorit.
8. The Artist
En text om den okända artisten som spelar för publiken utan att någon egentligen vet vem han eller hon är. Många gånger är de minst lika bra som eller bättre än mer kända artister. Enormt fint och skönt saxofonspel av Tore Berglund tillsammans med Martin Sörboms gitarrspel. Låten går i ett lite blues-aktigt tempo och Jon har en väldigt skön nästan lite klagande ton i sin stämma. Ytterligare en av mina favoritlåtar.
9. Find Love (make it worthwhile)
Handlar om allt man kan tro på men slutligen gäller det att hitta kärlek och bli nöjd och tillfreds med livet och att medmänniskorna kanske är det som är viktigast i livet.
Skivan är i denna stund inne för slutmixning och slutlig finish som studiochefen Willem Bleeker på Baggpipe Studio (tidigare EMI studio där många internationella artister gjort inspelningar) ansvarar för. Willem Bleeker säger att samarbetet med Jon har varit givande. Willem har också precis lagt sista "mixhanden" på Anastacias nya album.
Jag kan redan nu föreställa mig detta album med en fin slutmixning. Det kommer att bli "Top of the Line"
Mitt betyg blir ett solklart 10/10 och det hade jag gett även om jag inte lärt känna Jon.
Jag vill rikta ett stort tack till Jon som anförtrott sig till mig och berättat sina fantastiska upplevelser och låtit mig ta del av musiken i ett tidigt skeende. En verklig dröm för en musikälskare som mig och jag hoppas att fler kommer att upptäcka musiken i Jon Ben Bergers värld!
