Pink Floyds "The Wall" den självbiografiska rockoperan skrevs 1979 men den är rent tematisk lika aktuell idag, enligt skribenten Fredrik Bergström som sett föreställningen i Uppsala Domkyrka.
Om man läser historien om hur Pink Floyds "The Wall" spelades in, förstår man faktiskt inte hur det lyckades bli en skiva överhuvudtaget. Vi pratar om ett band som var snudd på bankrutt, bandmedlemmar som var på väg in i galenskap, fler kockar än en soppa nånsin kommer att behöva.
Och ilska. Så mycket ilska mellan bandmedlemmar, producenter och framför allt från Roger Waters. Det var Waters begynnande galenskap grundat på en snedvriden uppväxt om gjorde att han skrev ihop en självbiografisk rockopera som 1979 låg helt rätt i tiden.
Muren med en animerad bild på. (Foto: Morgan Jansson)
Det har gått 38 år sedan The Wall släpptes i november 1979 men likväl är det en skiva som tematiskt är lika aktuell idag som den var för Roger Waters då. Det handlar om att bli övergiven, utanförskap, grupptryck och att stänga in sig själv i självömkan.
Det är vad den metaforiska muren innebär. Att sten för sten bygga en mur kring sig själv så att ingenting kan komma åt en. Hitlåten "Another Brick In The Wall" blir här naturligtvis talande. Det är också det som Rockkören DUMs föreställning The Wall i Domkyrkan handlar om. Det handlar mer om en musikal snarare än en uppspelning av skivan.
Pink utsätts för värvningsförsök av "partiet" (Foto: Morgan Jansson)
För ungdomar handlar livet mycket om det här och det är alla dessa teman som huvudkaraktären Pink (för kvällen utmärkt spelad av Jonas Olsson) får uppleva genom sitt liv tills den personliga väggen så småningom faller. Som liten överger hans pappa familjen och han växer upp med en mamma som festar och ignorerar honom.
Här passar det alldeles utmärkt till skillnad mot den överbeskyddande mamman i Pink Floyds originalversion. Den första versionen av den återkommande "Mother" med den unge Pink (spelad av unge Oskar Laier) tar nästan knäcken på mig.
Sångnummer framfört framför muren. (Foto: Morgan Jansson)
Pink färdas vidare genom livet genom att bli konstnär, men blir istället ständigt ifrågasatt och fortsätter att bygga den metaforiska muren kring sig själv och sjunker djupare in i sitt eget ifrågasättande av sig själv.
Han tar till slut sin tillflykt kring att bli falla för grupptrycket in i ett fascistiskt parti som vill ta tillbaka det rena Sverige och vill skicka hem alla som inte passar enligt partiets program. I slutet (med risk för spoilers) lyckas Pink så småningom riva muren kring sig själv och förstår det vackra i hans eget liv.
Pink som i verkligheten blev en avdankad rockstjärna. (Foto: Morgan Jansson)
The Wall är en obehaglig historia under tiden den eskalerar, nästan dystopisk, tills vändningen kommer i slutet. Om vi bortser från Roger Waters original där Pink blir avdankad rockstjärna med groupies omkring sig har DUMs version en högre igenkänningsfaktor för gemene man. Och det handlar om teman vi alla kan känna igen oss i. Föreställningen avspeglar vart dagens vindar blåser och alla i publiken kan känna igen sig i föreställningens huvudteman.
Pelle Forsmark regi, Niclas Dahl kör/projektledare. (Foto: Morgan Jansson)
Trots att föreställningen bygger på musiken från The Wall känns det faktiskt som att låtarna blir sekundära. Musiken är fantastiskt framförd av John Eriksson (gitarr), Jakob Hjalmarsson (trummor), Tove Quennerstedt (bas) och projektledaren Niclas Dahl (piano/keyboards/gitarr), men historien känns viktigare än musiken.
Jag kommer på mig själv med att lyssna mer på dialog och låttexter (som är varvade engelska och svenska) än att lägga fokus på musiken.
Hela enseblem avtackas efter föreställningen. (Foto: Morgan Jansson)
Jag skulle rekommendera alla att gå och se föreställningen men tyvärr är den slutsåld imorgon (lördag 11/3) såsom den var ikväll. Men nu när du inte har chansen att se den rekommenderar jag att gå och se den underbara Rockkören DUM någon gång i framtiden. Och så tycker jag att du sätter på The Wall på en gång.
Edit: Det finns fortfarande ett antal biljetter kvar till lördagens föreställning klockan 19:00
Text: Fredrik Bergström
