Merit Hemmingson med en 50-årig musikkarriär bakom sig spelade på söndagens eftermiddagskonsert på Kulturoasen i Uppsala. Hennes första skiva släpptes 1967 och i höstas släppte hon det utmärkta albumet Merit som är det första hon har gjort med bara eget material.
Visste ni att hon "suttit in" med Miles Davis Band i New York och lärt sig spelteknik av självaste Joe Zawinul och Lalo Shifrin när hon hängde på jazzhak i New York i sina ungdoms dagar. På söndagseftermiddagen spelade hon på ett knökfullt Kulturoasen i Hågaby.
Marit Hemmingson och trummisen Ola Hultgren. (Foto: Morgan Jansson)
Merit Hemmingson har med sig den begåvade trummisen Ola Hultgren. De drar igång med de första låtarna som är "Fras i färg" och "Opalens dans" från det senaste albumet. Man känner genast igen Merit Hemmingsons karaktäristiska Hammond sound, även om hon idag spelar på en orgel med emulgerat Hammondljud (får jag lära mig av Ola Hultgren efter konserten).
Ljudet ska ligga väldigt nära det från en riktig Hammondorgel. Det som kan skilja mest ljudmässigt är att de inte har någon så kallad Leslie med sig idag tillägger Ola. Både Merit och Ola nynnar ofta till musiken under konsertens gång vilket också hör till Merit Hemmingsons ljudbild.
Med orgel där Merit Hemmingson sköter basgångarna med pedalerna och Ola Hultgren spelar trummor, behövs inte fler musiker. (Foto: Morgan Jansson)
Merit tycker att det är roligt att få spela på Kulturoasen och tillägger att hon tycker att en sådan oas borde finnas i alla städer, men detta är den enda hon känner till. Det syns också på henne att hon trivs. Hon tittar rakt ut på publiken med ett lite underfundigt leende, som att hon inte riktigt fattar att det kan vara så mycket folk på ett ställe i Uppsalas utkanter på eftermiddagen en söndag i februari.
Hon spelar helt obehindrad av att hon på en gång söker ögonkontakt med oss i publiken. Förutom att hon sedan presenterar Ola Hultgren så presenterar hon även Anton Sundell som hjälper dem med ljudet.
Det var "knökfullt" på Kulturoasen den här söndagen. (Foto: Morgan Jansson)
Orgel och trummor passar som bekant väldigt bra ihop och Merit spelar basgångar med fotpedalerna så några mer instrument behövs egentligen inte. Under konsertens gång blandar de gamla och nya låtar om vartannat. Vissa är mer utpräglad folkmusik än andra men en ton av folkmusik finns i det mesta. Begreppet folk-blues poppar upp i mina tankar. Musiken är vemodig och vacker och oftast ganska stillsam men ibland rockar de på med skönt trumspel av Ola till Merits orgelmatta.
Trummisen Ola Hultgren. (Foto: Morgan Jansson)
För ett par år sedan spelade hon in en hyllningsskiva till Jan Johansson "Hommage till Jan". Hon berättar att hon efter en inspelning kom hem och satte på TVn som visade en fotbollsmatch mellan Italien och Holland. När matchen var slut spelade de till hennes stora förvåning en av låtarna hon spelat in tidigare "Ack Göta Konungarike". Det visade sig nämligen vara samma melodi som den holländska nationalsången.
De fortsätter med "Visa från Utanmyra" och "Polska från Medelpad" från samma album. Det finns något ursvenskt och trolskt i denna folkmusik som verkligen berör mig.
Merit Hemmingson drog fullt hus på Kulturoasen. (Foto: Morgan Jansson)
De fortsätter att blanda gammalt och nytt material och vi får bland annat höra brudmarscher från Evertsberg och från Östersund. Med den senare kompositionen vann Merit en tävling på 80-talet när olika bidrag tävlade om benämningen Brudmarsch från Östersund.
Ola Hultgren. (Foto: Morgan Jansson)
I slutet av spelningen ställer Ola Hultgren frågan till arrangören Kent Wennman om det är rekordpublik idag. Kent svarar från bakre delen av lokalen att Di Leva har rekordet men att de är god tvåa. Som extranummer får vi sedan höra Merit Hemmingsons "signaturmelodi" vilket är "Gammal jämtländsk brudmarsch"
Anton Sundell skötte ljudet den här dagen. (Foto: Morgan Jansson)
Vi har fått uppleva en timme av trolska lite vemodiga toner av en stor svensk musiker med god hjälp av en rytmiskt spelande trumslagare. Det är lätt att förstå att Kulturoasens rykte som en lite ovanlig och fin musikscen sprids vidare över land och rike av de fina musiker som vi blir bortskämda med att få uppleva här.
