Anders F Rönnblom fyllde 70 år i somras. En skara av trogna fans så kallade F-heads (efter Grateful Deads Deadheads) gav honom en fin födelsedagspresent, nämligen inspelningstid i den anrika Atlantis Studio (tidigare Metronome studion). Det är en traditionsrik studio där mängder av storheter gjort inspelningar under årens lopp.
Inspelning av fyra av vinylskivans fem spår gjordes live i studion inför en skara av ett trettiotal lyckliga fans. Inspelningen ingår i projektet Freak Show som kommer att slutföras under våren 2017 då en CD/DVD box kommer att ges ut. Den kommer att innehålla mer nyinspelat material tillsammans med live-konserter, intervjuer, konst med mera.
Det är verkligen en mycket större upplevelse att få hålla i en vinylskiva med ett påkostat snyggt och uppvikbart omslag som detta. På "innersleeven" finns texterna till låtarna och en hel del annan information. Inuti själva uppviket finns ännu mer information och en mängd av bilder på musikerna och fans från inspelningen.
Eftersom Anders F Rönnblom är en stor rock-poet så är texterna förstås själva grundbulten. Musiken på detta förträffliga album tar dock en minst lika stor plats. Den framförs mycket smakfullt av AFR Band bestående av Anders F själv på sång och akustisk gitarr, Uppsalabon Peter R Ericson på elgitarr, Björn Rothstein trummor, Björn Aggemyr bas, Carl Ekerstam akustisk gitarr och Jenny Roos på sång. De är förstärkta med gästartisterna Jesper Lindberg på banjo och pedalsteel, Pelle Andersson keyboard och dragspel, Madeleine Wideland på sång och Viktor Buck på akustiskt gitarr och de gör alla tillsammans en strålande insats.
Anders F:s innerliga, finurliga och ibland lite ironiska texter med mycket allvar och undermening är rockpoesi av hög klass. Man trollbinds av hans pratsjungande stämma som berättar historierna till musik som ofta börjar svagt och sedan på byggs upp med fler och fler instrument som spelas starkare och starkare tillsammans med riktigt skön körsång.
Eftersom hela albumet håller en väldigt hög standard så finns det många höjdpunkter men min favoritlåt är den nästan 14 minuter långa Lovene som liksom fortsätter och fortsätter tills den till slut når ett crescendo. Det är makalöst bra!