Joni Mitchell och Neil Young på Katalin? Nej inte riktigt, men skönsång i Joni Mitchells anda av duon Good Harvest och explosiv taggtrådsgitarr som utav självaste Neil Young av Christian Kjellvander.
Konserten inleds av duon Good Harvest som består av Hanna Enlöf och Ylva Eriksson. Deras filmklipp när de gör en cover av Joni Mitchells låt "Woodstock" har sedan i september, då det lades ut, setts av över 2,2 miljoner tittare. Eftersom jag också har tittat på klippet innan kvällens konsert så är mina förväntningar inför deras framträdande ganska höga. Det känns lite ovanligt att ha höga förväntningar på ett förband.
Ylva Eriksson i Good Harvest. (Foto: Morgan Jansson)
Förväntningarna infrias dock med råge. Ylvas och Hannas stämsång är helt fantastisk, deras röster smälter samman som om de vore en röst. De har trots detta faktiskt inte så lika röster när de sjunger var för sig, men tillsammans är de i fullständig harmoni som en enhet. Dessutom är de båda mycket bra gitarrister, vilket givetvis inte gör framträdandet sämre.
Hanna Enlöf i Good Harvest. (Foto: Morgan Jansson)
Joni Mitchells "Woodstock" kör de som fjärde låt och eftersom de gör den så bra och det också är en fantastiskt bra låt, så får jag tårar av lycka i mina ögon. Det brukar vara en bra värdemätare och är således ett mycket högt betyg. De har också tonsatt en dikt av Karin Boye "Ingen stund är såsom denna" som de framför acapella i folkmusikanda från dalarna eftersom de kommer därifrån. Det blir också det enda numret på svenska.
Good Harvest på Katalins scen. (Foto: Morgan Jansson)
De avslutar sitt 7 låtar långa (korta) set med "Walker of the Heart". När jag pratar lite med dem efter konserten så talar de om att de har material klart för att spela in ett fullängdsalbum. Jag hoppas att det inte dröjer så länge och tror att dessa unga talangfulla tjejer kommer att gå riktigt långt.
Christian Kjellvander med band. (Foto: Morgan Jansson)
Kvällens huvudattraktion, Christian Kjellvander kliver sedan på scenen tillsammans med sina tre medmusiker, Ruben Engzell på bas, Per Normark på trummor och Pelle Andersson på klaviatur. Kjellvander inleder med några distinkta gitarrtoner från "Shallow Sea" från det nyligen släppta albumet "A Village: Natural Light".
Per Normark på trummor. (Foto: Morgan Jansson)
Christian Kjellvanders uppenbarelse, iklädd hatt med hårtestar hängandes ner under brättet, påminner lite om Neil Young, det gör också hans explosiva gitarrspel. Jag överraskas och imponeras av att han är en så skicklig gitarrist. Hans gitarrspel går från lugna faser till riktiga taggtrådsfyrverkerier och alltid med en stor inlevelse.
Pelle Andersson på klaviatur. (Foto: Morgan Jansson)
Kjellvanders sång har en country liknande intonation, lite som Dwight Yoakam. Musiken bygger nog också i grund och botten på country men kläs i en rockskrud. Det finns ett vackert vemod och mörker i Kjellvanders röst. Bandet är mycket samspelt och ibland är det nästan förvånande tungt när de alla öser på.
Ruben Engzell på bas. (Foto: Morgan Jansson)
Kjellvander inleder ofta låtarna med lite gitarrspel som låter som att han improviserar. När tempot höjs så leder han kanonaderna med sin gitarr, lite lätt vaggande och liksom inne i en bubbla av stark scennärvaro och koncentration. Mellansnacken är i stort sett obefintliga, oftast bara ett "tack så hemsk mycket", han presenterar också musikerna samt säger att Katalin lätt är Sveriges bästa spelställe.
Christian Kjellvander. (Foto: Morgan Jansson)
Efter den trettonde och sista låten som är "Good Child" så lämnar Christian Kjellvander sin gitarr tjutande i överljud lutad mot en förstärkare. En mäktig och klassisk rocksorti värdig en artist av Christian Kjellvanders kaliber.
Kvällen på Katalin är inte slut med detta. Ute i pubdelen spelar Magic II 60-tals covers. Det låter bra, det är ett väldigt drag och nästan svårt att hämta jackan i garderoben. Jag måste dock lämna glammet därinne för att inte tappa för mycket av intrycken inför skrivandet av denna recension.
