Den samiska artisten Sofia Jannok spelade för en entusiastisk publik på Katalin på torsdagskvällen. Det finns en samisk urkraft i hennes musik och i synnerhet i hennes jojk. Musiken är ofta suggestiv och lite drömsk med ett skönt sväng.
Sofia Jannok är verkligen aktuell just nu. Hon är med i thrillerserien Midnattssol på TV och igår sändes första delen av dokumentärserien Världens Sofia Jannok. Det känns därför lite extra spännande att gå till Katalin för att se henne uppträda tillsammans med sina fyra medmusiker denna kväll.
Foto: Morgan Jansson
De fyra musikerna i bandet kliver först upp på scenen. Musiken inleds med suggestivt bultande trummor. Sofia Jannok träder sedan ut på scenen stolt bärande på den samiska flaggan. Hennes entré är mycket effektfull då hon också har en lång pälsjacka på sig med en huva som hon till en början bär uppfälld på huvudet och hennes vackra stora samiska silversmycke hänger förstås runt halsen. Låten blir passande "This is my land" från det senaste albumet "Orda, This is my land".
Foto: Morgan Jansson
Det första mellansnacket är på samiska inför låten "Cuoivvatmiessi" som också sjungs på samiska. Det är storslaget och mäktigt och jag känner en urkraft i musiken utan att kunna förstå ett ord. Det blir trots allt på något sätt mer äkta när hon sjunger på samiska även om som hon också under konserten sjunger på engelska och svenska. På så sätt kan hon förstås också nå ut med sitt budskap till en större massa eftersom inte så många människor förstår hennes hemspråk.
Foto: Morgan Jansson
En inspelad röst från ett domstolsbeslut läses upp inför nästa låt "Det är viktigt att redan här konstatera att: Staten har inte diskriminerat samerna. Frågan är då vad etnicitet är för någonting...". Det tydliggör på något sätt vilken inneboende ilska och sorg som Sofia Jannok och andra samer bär på och hur illa de har blivit behandlade som urbefolkning. Den känslan förstärks också av den "backdrop" de har bakom sig på scenen, en målning av två samer med dödskalleansikten som håller i varsitt maskingevär med den samiska flaggan som bakgrund. Det är både djärvt och provokativt och en stark symbolik i detta.
Foto: Morgan Jansson
Min egen kunskap om samerna och deras villkor är mycket liten men jag berörs starkt och det väcker mitt intresse för att lära mig mer. Det känns därför som att hon lyckats med sitt "evangelium" eftersom hon säkert nått ut till flera i publiken på samma sätt som till mig.
Hennes många mellansnack är intressanta, som när hon berättar om Gällivare/Malmberget där det finns ett område som kallas för gropen som sakta äter upp staden på samma sätt som i Kiruna och folk får flytta utan bra ersättning.
Foto: Morgan Jansson
En annan intressant berättelse är när hon under en semester på Bali hittade en plats vid en bäck och den jojk hon sedan framför utan ackompanjemang "Vattenjojk" kom till. Det blir en av konsertens starkaste upplevelser för mig, för då kommer verkligen urkraft och originalitet fram.
Foto: Morgan Jansson
Musiken som helhet är ofta suggestiv och mäktig. Trummor och bas är en viktig grund som arrangemangen ofta bygger på med keyboards och gitarr svävande som en kompande ljudmatta till Sofia Jannoks starka röst. Sällan eller inte alls framträder någon av musikerna i någon direkt soloprestation, de fungerar mer som en enhet tillsammans. Kristofer Erikssons gitarrspel påminner mig, speciellt i slutet på konserten, om The Edge i U2.
Foto: Morgan Jansson
Publiken är mycket entusiastisk och när Sofia Jannok och bandet klappas in till extranummer så utbrister Sofia "Wow, vilken publik" och det har hon rätt i. Efter konserten ringlar också kön lång av alla som vill hälsa på Sofia, ta en bild tillsammans med henne och/eller köpa hennes skivor och få dem signerade.
Vi har fått en mycket fin och speciell konsertupplevelse som också manar till eftertanke om hur illa urbefolkningar som samerna behandlas.
