Det blir lite som en tidsmaskin med en artist som John Holm. Den 68-årige Holm har släppt 5 stycken album under sin karriär varav de tre mest kända som gjordes på 70-talet, Sordin (1972), Lagt kort ligger (1974) och Veckans Affärer (1976).
Ända tills förra året, 2015, hade inte John Holm gjort några officiella spelningar sedan 70-talet. Detta bidrar säkert ytterligare till att han har blivit lite av en kultfigur.
John Holm med sitt band på Katalin. (Foto: Morgan Jansson)
Konserten inleds av John Holms son Alex som sjunger och spelar några låtar för oss på gitarr och munspel. Han gör bland annat "Don't think twice it's alright" av Bob Dylan (en passande uppmaning till den nyblivne Nobelpristagaren kan tyckas). Alex Holm har en mycket stark och fin röst och jag får lite Roger McGuinn (Byrds) vibbar.
John Holm bjöd på en resa tillbaka till 70-talet. (Foto: Morgan Jansson)
Därefter kommer kvällens huvudattraktion John Holm in på scenen tillsammans med den vänsterspelande el-gitarristen Jesper Wihlborg. John Holm mumlar något om att "får se om vi får ihop något ikväll". Efter denna lilla tveksamhet så kör de i alla fall igång med "Min Skuld till dig" från albumet Sordin. Jag slås direkt av hur stark och vital John Holms röst låter.
Sonen Alex Holm sjöng, samt spelade gitarr och munspel. (Foto: Morgan Jansson)
Han är mager och ser lite skör ut men rösten är nästan bättre än den jag hört på skivinspelningarna. Det är något väldigt speciellt med hans röst och intonation, den har verkligen en egen karaktär.
Han är lite som en svensk Dylan eller Neil Young och hans texter är också tydligt poetiska. Gitarrspelet sitter också bra. Sonen Alex dyker upp då och då och spelar munspel och det låter riktigt bra om trion.
Jesper Wihlborg på gitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Efter Dylantolkningen "Hård värld" (A Hard Rain's Gonna Fall) så berättar John att han har gillat Dylan ända sedan 60-talet, han gillade Paul McCartney och Beatles också "men Dylan har alltid haft en känsla för livet" fortsätter han "det är som att älska en kvinna trots att en annan är vackrare"
Alex Holm. (Foto: Morgan Jansson)
Han berättar också att på festivaler på 60-70 talet så satt alltid publiken på filtar med vin och allt vad man behövde. Senare började konsertpubliken alltid att stå upp, men han konstaterar att det var bättre då alla satt eftersom de blev mer jämnlånga då. Detta är bara ett exempel på de lite lätt nostalgiska mellansnacken.
Därefter spelar de en av mina personliga favoritlåtar "Den öde stranden". De radar sedan under resten av kvällen upp ett antal av hans "hits" och det är en hängiven publik som de möter på Katalin. Det är faktiskt många yngre i publiken också, ytterligare ett tecken på att John Holm har en viss kultstatus.
Uppsalanyheters skribent hoppas på nytt material från trion. (Foto: Morgan Jansson)
Som extranummer får vi bland annat höra "Ett enskilt rum på Sabbatsberg" och då har han lite problem att komma ihåg texten. Det har vi gärna överseende med eftersom det är så naturligt och charmigt. Det är en riktigt trevlig kväll och vi förflyttas bak i tiden till 70-talet.
Jag hoppas att John Holm kommer att fortsätta att spela live och kanske med ett helt band framöver. Kanske han även inspireras att göra ny musik i framtiden.
