Skriv ut denna sida
"Dårskapens Monotoni" av Kaipa Da Capo. (Foto: Pär Dahlerus) "Dårskapens Monotoni" av Kaipa Da Capo. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension "Dårskapens Monotoni" av Kaipa Da Capo.

2016-10-26 - 04:22

 

Kaipa Da Capos debutalbum "Dårskapens Monotoni" tar vid efter de tre första Kaipa plattorna som gavs ut under 70-talet. Klanger av 70-talet hörs tydligt redan på skivans första spår som också är titelspåret.

 

Det är storslagen progressiv rock med en viss folkton som vi bjuds på. För några år sedan började de tre tidigare Kaipa medlemmarna Ingemar Bergman (trummor), Roine Stolt (gitarr, sång och keyboards) och Tomas Eriksson (bas) att spela tillsammans med Max Lorentz (Keyboards av många slag och sång) samt Michael Stolt (sång, gitarr och keyboards) att spela musik från just de tre första Kaipa albumen, Kaipa, Inget Nytt Under Solen och Solo.

 

Nu har de tagit samarbetet ett steg längre och nyligen givit ut det magnifika albumet "Dårskapens Monotoni" med nyskrivet material. Albumet består av sju låtar varav Roine Stolt skrivit fyra samt en tillsammans med Ingemar Bergman. Michael Stolt och Max Lorentz bidrar med varsitt spår. Bara tre av låtarna är kortare än 10 minuter och Max Lorentz mästerverk Tonerna är mer än 17 minuter långt. Låtarna är nästan som små symfonier i sig själva. Michael Stolt står för huvuddelen av sången och det gör han mycket bra. Han har en harmonisk och lite raspig röst som passar mycket bra till de existensiella texterna. Max Lorentz gör också en mycket stark sånginsats på sin egen låt tonerna.

 

Roine Stolt sjunger mest körsång och på ett spår har de även lånat in Merit Hemmingsons röst som stärker känslan av den ursvenska och lite trolska tonen som finns i musiken. Ingemar Bergmans trumspel och Tomas Erikssons bas bildar en stomme i musiken som också får en väldig rymd av Max Lorentz orgelspel. Han spelar bland annat Mellotron, kyrkoorgel och Hammondorgel på skivan. Roine Stolts gitarrspel har en fantastisk ton med en stor själ. Han tillhör en av mina favoritgitarrister och ibland är det magiskt vackert.


Detta är en album som växer för varje lyssning och som innehåller så mycket vacker och storslagen musik som håller det spännande länge. Dessutom har albumet ett mycket snyggt omslag. Jag lånar en textrad från Max Lorentz "Tonerna" för att sammanfatta mina intryck. "Här kommer tonerna, dom vackra tonerna och tar mig hem".

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Mycket av Kulturnattens evenemang var digitalt, men för de som ville ta en nostalgitripp live med E-TYPE var Parksnäckan kvällens riktiga höjdare.

Vi sitter på parkbänkar längs Fyrisån i början av augusti för att Joakim Palm ska kunna presentera sig själv, sin musik och sitt album "Don't stop trying" som släpptes den 24 juli 2021.

Monsi y su salsa, släppte den 25 juni "Salsa choke na ma", featuring Joys & Papa Dee.

Kent Wennman och hans Rockabilly Quartet släppte nyligen en ny skiva med Elvislåtar som "the king" framförde live 1954-1955.

Recension: Monsi y su Salsa, dvs Simon Monserrat, har som Uppsalanyheter tidigare har beskrivit, en produktiv period i studion. På fredag den 4 december 2020 är det släpp av två singlar som kompletterar hela albumet ” Salsa pal Bailador”, vilket betyder Salsa för dansaren.

Rock på svenska? För inte det tankarna till mjukrockare som Tommy Nilsson, Freda’ och Per Gessle? Må så vara, men den uppfattningen kanske kommer att ändras hos Uppsalapubliken framöver, då gruppen Urtidsdjur nu släpper sin första LP.

Recension: Releasepartyt på Reginateatern i onsdags blev inställt pga covid-19, men Beat Funktions låt ”Green Man” släpps idag fredag den 13 november i en ny fräsch tolkning av Maiah Lay och Henry Bowers.

Recension: Idag fredag 6 november släpper Ismael sitt nya album Doggerland, tyvärr ställer Covid-19 situationen till det för den planerade spelningen på Katalin i helgen.

Recension: Under artistnamnet ”Monsi y su salsa” släpper Simon Monserrat ”Abreme la puerta de tu corazon” den 31 oktober, samtidigt som 3D-animerade videon av Alejandro design från Venezuela (Alejandro Colmenarez).

Uppsalaborna trängs i city. Duo Vindöga går på avstånd från varandra på fält och i skogar runt Uppsala, bärande på en kontrabas. De spelar låten Den avskalade hösten - avskalad på ett alldeles särskilt sätt i den märkliga tid vi lever just nu.