Den nu 55-årige svensken Anders Miolin är ett stort namn i gitarrkretsar. Redan som 15-åring antogs han till det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Miolin är nu professor vid Zurich Univeristy of the Arts. Han ger konserter över hela världen samt ger olika "master classes" i gitarr.
Miolin har tillsammans med gitarrbyggaren Chiavi utvecklat en 13-strängad gitarr som kallas Chiavi-Miolin. Han spelar på det första exemplaret av den speciella gitarren som har sex vanliga strängar sedan sju stycken extra bassträngar som sitter utanför själva greppbrädan. Han berättar att det tog två års diskussioner med Chiavi innan gitarren byggdes.
Anders Miolin stod upp och spelade under hela konserten, det var han ensam om under hela gitarrfestivalen. Övriga satt ner och hade fotpall. (Foto: Morgan Jansson)
Anders Miolin börjar dagens konsert med ett stycke "Passagille" som betyder gå nedför gatan berättar han. Miolin fortsätter att berätta att det är viktigt att man känner till vad namn betyder. Stycket är skrivet av en vän till Bach, Sylvius Leopold Weiss (1687-1750).
En intressant iakttagelse är att Miolin står upp och spelar under hela konserten. Alla de andra klassiska gitarristerna som spelat under festivalen har suttit och använt fotpall.
Anders Miolin spelade på sin specialbyggda 13-strängade gitarr. (Foto: Morgan Jansson)
Följande stycke som spelas är av kompositören Johann Kaspar Mertz (1806-1856) som själv spelade på en 10-strängad gitarr på sin tid. Nästa stycke är Gymnapédie No. 1 av Erik Satie (1866-1925) transkriberat från piano till gitarr av Anders Miolin själv. Det är ett sagolikt vackert stycke och Miolin spelar så avslappnat och säkert.
Anders Miolin och KammarensebleN. (Foto: Morgan Jansson)
Han fortsätter med en egen komposition, Azure Dream, som han berättar att han skrev på natten innan han skulle undervisa i 13-strängad gitarr eftersom det inte fanns någon tidigare musik skriven som gick över 5 oktaver.
Han berättar också att det är en ton, som han bara tar när han spelar detta stycke, som är väldigt svår att nå långt ner på greppbrädan. Den brukar jag få till en gång på tio säger han. Så vitt jag förstår så sätter han den idag.
Valur Pálsson, Chrichan Larson och Andreas Pflügger dirigent och kompositör. (Foto: Morgan Jansson)
Därefter är det en kort tekniskt paus då den ständige och påläste presentatören Torbjörn Ivarsson underhåller oss och berättar vad som komma skall. Det är nämligen en världspremiär eller uruppförande som vi ska få vara med om.
Den schweiziske tonsättaren Andreas Pflüger har nämligen tonsatt musik efter Strindbergs ett Drömspel, som han också tillägnat Anders Miolin. Det ska nu Anders Miolin tillsammans med KammarensembleN från Stockholm med självaste Andreas Pflüger som dirigent uruppföra.
Eva Lindal, Karin Hellqvist och Torbjörn Helander. (Foto: Morgan Jansson)
KammarensembleN består av två violiner spelade av Eva Lindahl och Karin Hellquist, en viola spelad av Torbjörn Helander, cello av Chrichan Larson och kontrabas av Valur Pálsson. Det är en enastående upplevelse vi får vara med om. Musiken får nog betraktas som lite svårtillgänglig. Jag kommer att tänka på filmmusik till någon gastkramande film. Skrämmande vackert är de ord som dyker upp i mitt sinne. Jag tror minsann att självaste herr Strindberg skulle gillat detta.
Tonsättaren och dirigenten Andreas Pflüger verkar väldigt nöjd när de sista tonerna klingat. Han går runt och tar alla musikerna i hand. Det är en mäktigt och faktiskt en historisk stund vi i publiken fått uppleva.
