Söndagens första konsert på Uppsala Internationella Gitarrfestival var med Fabio Zanon, en mästare som spelade upp sig.
Söndagens första konsert var med den Brasilianska gitarristen Fabio Zanon som är ett stort namn inom den klassiska gitarrvärlden. Han börjar med engelsk musik av Henry Purcell och fortsätter därefter med musik av Benjamin Britten, Nocturnal. Trots att han är en mycket skicklig gitarrist så tycker jag mig höra lite småmissar här och där. Det kanske beror på styckenas svårighetsgrad eller att han inte är uppspelad i början av konserten.
Fabio Zanon från Brasilien var först ut på scenen på söndagen. (Foto: Morgan Jansson)
När han avslutar stycket av Benjamin Brittens lite svårtillgängliga musik rör han sig som i trans och ultrarapid med stängda ögon, säkert efter en extrem koncentration för det är inga lättspelade kompositioner han spelar. Han skrattar till med kommentaren Back to life. Fabio Zanon ger långa och faktaspäckade mellansnack fyllda av historik.
Fabio skrattar när han av misstag vände mikrofonen åt fel håll. (Foto: Morgan Jansson)
Ett stycke av den inte så kända kompositören Bobrowicz, Grand Polonaise följer sedan. Det är mycket vackert. Efter det fortsätter Zanon med musik av Schumann transkriberad av Julian Bream på 60-talet. Han spelar stycken ur Kindersonate, som skrevs för Schumanns döttrar 8, 10 och 12 år gamla med olika svårighetsgrader. Det blir den lättare som jag ska spela nu skrattar han, men svårighetsgraden räcker mer än väl.
Fabio Zanon, inte bara enmästare på gitarr, han är även en mästare på faktaspäckade mellansnack. (Foto: Morgan Jansson)
Fabio Zanon fortsätter med Fransisco Mignone den kanske den mest framstående Brasilianska kompositören efter den mer kända Villa Lobos. Det blir en fantastisk avslutning, slutackorden är otroliga. Extranumret är ett stycke komponerat av en vän till Fabio Zanon, Marco Pereira och det är en värdig avslutning för en sann mästare.
