Jag kom till denna konsert just efter att ha lett ett yogapass. Jag var öppen och mitt sinne var stilla. Nu är jag fylld. Fylld av glädje, kärlek, adrenalin, musik och gemenskap.
Lokalen på fyrishov känns något öde när jag stiger in. Blått ljus och rök, en scen i mitten på golvet och en publikskara som inte riktigt fyller ut alla platser på läktaren. Jag sätter mig på min plats längst fram och ganska snart startar en film. Vi hör barn och ungdomar från Afrika och Sverige beskriva sina drömmar. "Jag vill bli läkare" " jag vill bli pilot" "Jag vill bli sångerska". Jag rycks snabbt med och blir berörd. Och det är just drömmar man vill gjuta liv i med detta projekt som syftar till att ge ungdomar runt omkring i världen högre självkänsla, mod att drömma och tro på att drömmar kan besannas.
Thandiwe Mazibuko talade om vad som är viktigt i livet. (Foto: Peter Bohlin)
Men ska drömmar besannas måste man hålla sig vid liv och för det krävs kunskap. HIV och AIDS har dödat fler människor i Afrika än vi ens kan föreställa oss. "Nästa generation" behöver hjälp att återfå tron på framtiden och än så länge finns det 100 000 elever som går på "star for life" certifierade skolor i Afrika, Sverige och Sri lanka. Filmen har blåst bort alla tankar jag hade innan kring lokalens utformning. Jag är här och nu och inser att jag är med om något viktigt.
En av eleverna i Star Choire "highfivar" Ken Wennerholm. (Foto: Peter Bohlin)
Nu kommer de in "Star Choir" som består av två pojkar och två flickor i skoluniform samt en härligt frodig och vacker körledare som förutom sin uppenbara pondus har en strupe av guld. Detta blir vi varse när de drar igång första låten "Shona Khona", en sång om att just fånga sina drömmar. Lokalen känns mer halvfull än halvtom när publikens gensvar kommer. Alla är med. De fortsätter med "Let the quire sing" och en av skolflickorna med härligt långa rastaflätor tar leaden.
Ännu en fantastisk rak och ärlig röst. Och nu får vi höra Uppsalakören! En fantastisk samling ca 300 ungdomar från flera av Uppsalas skolor har samlats och fått ta del av detta enorma projekt. Det är vackert!
Star Choir, de fyra eleverna i kören var fantastiska sångare och dansare. (Foto: Peter Bohlin)
Kompbandet består av Magnus Spångberg på keyboard/kapellmästare, Oscar Eriksson på percussion samt Ken Wennerholm och Göran Rudbo (Triple & Touch). Det är roligt se kontrasten mellan dessa svenska män i sina hawaiiskjortor och den afrikanska kören. Det är liksom helt off och funkar asbra ändå. Det märks att det finns en viktig bakgrund som gör att de alla har funnit varandra på scenen och i musiken.
Mollie Lindén stod själv i kören på Marching for Love i Oskarshamn för tre år sedan. (Foto: Peter Bohlin)
Vi tas igenom ett antal maffiga arrangemang som levereras med stor energi och bombastiska trummor. Budskapet är det av kärlek och allas lika värde. Uppsalakören gör sig ständigt påmind både med sin sång och med härliga unisona rörelser som förhöjer upplevelsen och ger en känsla av gemenskap. Arrangemangmässigt hade jag önskat mig mer dynamik generellt och kanske snålat lite mer på de "stora" trummorna men glädjen och gemenskapen gör att det bombastiska går hem till och med hos mig.
Ken Wennerholm har jobbat med Star for Life sedan elva år tillbaka. (Foto: Peter Bohlin)
Det är dock de mer avskalade och dynamiskt uppbyggda inslagen som berör mig mest. Till exempel när Star Choire startar acapella och sjunger sången "Baba Wethu". En sång om kampen för den svarta mannen som Nelson Mandela ofta sjöng. Det känns i hela kroppen när de ensamma rösterna får sällskap av trummor och sen till slut av den härliga ungdomskören. Rysningar får jag. Det är rent, ärligt och viktigt allt på en gång.
Uppsalakören bestående av cirka 300 elever bildade en fantastisk ljudvägg bakom scenen. (Foto: Peter Bohlin)
En annan härlig stund är när körledaren Thandiwe talar till oss. Thandiwe, betyder lovable och det är hon, verkligen. Och väldigt rolig! Hon talar om viktiga saker. Om skillnader mellan hur vi lever, vilken standard vi har och vad som skiljer våra världar åt. Men hon talar även om vad som gör oss lika. Hon menar att alla barn och unga behöver "guidance". Oavsett om de är rika eller fattiga, går tre mil barfota för att ta sig till skolan eller åker bil med pappa och spelar på sin telefon samtidigt.
Alla behöver vägvisare, riktlinjer, stöttepelare. Och detta är det som hela projektet handlar om. På ett härligt och avväpnande sätt får hon publiken engagerad.
Star Choir visade prov på Sydafrikansk dans. (Foto: Peter Bohlin)
En till rysare är när Mollie Lindén (Tvåa i IDOL 2014) kommer upp och kör Blackbird tillsammans med Thandiwe. Helt klart en av kvällens höjdpunkter. Mollie berättar på scenen att hon för tre år sedan som 17 åring stod i kören i Oskarshamn när "Marching for Love" hade konsert där. Hon drömde då om att en gång få stå framför kören och det gör hon idag! Snacka om att hitta ett föredöme i en stark tjej som kämpat hårt för sin dröm.
Mollie säger efter konserten till mig att hon har jobbat hårt med att hitta sig själv i musiken efter sin medverkan i IDOL och i detta projekt känner hon sig helt hemma.
Gläjde, dans och sång, de Sydafrikanska ungdomarna var en energiboost för oss som var där. (Foto: Peter Bohlin)
Hon ska åka till Afrika nästa år och hälsa på i flera "star for life skolor". När jag frågar henne om hon har något statement så är det "Spread the word". " Jag vill att så många som möjligt ska veta vad detta är och vad vi gör! Låtlistan är lång och vi rycks flera gånger med i allsång. Vi får även se ett härligt dansnummer av Star Choire då de dansar ännu mer energiskt än de gör resten av tiden. Jag förundras under hela konserten över hur bra kondition de måste ha. Det är mäkta imponerande.
Thandiwe Mazibuko och Mollie Lindén, två kvinnliga förebilder för alla ungdomar. (Foto: Peter Bohlin)
Avslutningen är så klart MAFFIG. På ett bra sätt. Låten "The worlds greatest" framförs av ALLA deltagare. Första refrängen ger mig rysningar då den sjungs av Star Choire med uppbackning av ungdomskören som unisont fyller i. Låten växer och blir upptempo. Publiken engageras och plötsligt står hela skaran av gamla som unga och dansar och sjunger tillsammans. Det är enastående hur full lokalen känns nu.
Jag önskar att fler varit där och fått uppleva den här kvällen men vi som var där lyfte taket. Stort. Tack.
