Den unga engelskan Laura Snowden var först ut av alla artister när årets gitarrfestival inleddes och vi bjöds på en konsert med spelskicklighet och personlig charm.
Laura Snowden har en talang som uppmärksammats av mästarna Julian Bream och John Williams och det är inte dåligt. På utsatt tid kliver Laura Snowden in på scenen i sal B på UKK. Hon börjar med ett stycke av John Dowland (1563-1626) A Fancy.
Festivalgeneralen Klaus Pontvik inför konserten. (Foto: Morgan Jansson)
I mellansnacket, och hon har ganska långa och roliga sådana, menar hon på att gitarren är ett universellt instrument som förenar världen. Hon berättar också att hon sedan igår har försökt att lära sig lite svenska, något som vi ska få prov på lite senare. I det första stycket har hon haft sin gitarr stämd i luta stämning och hon stämmer därför om den till gitarrstämning då hon helt byter stil från 15-1600 tal till nutid. Det blir ett stycke konstmusik av Julian Anderson som speciellt ombetts av mästaren Julian Bream att skriva det. Stycket som heter Catalan Peasant with Guitar är byggd efter en målning av Miro.
Laura Snowden på Uppsala Internationalla Gitarrfestival. (Foto: Morgan Jansson)
Det är svår och modern musik men man förstår hennes spelskicklighet även om jag personligen har svårt att ta till mig den typen av musik. Därefter får vi höra lite av den svenska hon lärt sig då hon berättar en saga om en man, ett glas och en pudel. Hon gör det på en nästan oklanderlig svenska och hon kom hit igår, imponerande.
Laura Snowden öppnade årets Gitarrfestival. (Foto: Morgan Jansson)
Nästa stycke blir mer i min smak, From Bardenklänge Op. 13 skrivet av Johan Kaspar Mertz på 1800-talet. Stycket är influerat av folkmusik, en tarantella. Hennes egen komposition Anpao som kommer därefter handlar om gryningen. Man hör det i musiken som är vacker. Hon nynnar lite till gitarrspelet som i mina öron låter som en porlande bäck och små lätta daggdroppar som faller ner. En riktig trolsk stämning bjuds vi på, mycket vackert.
En nagelfil kan vara bra att ha till hands. (Foto: Morgan Jansson)
När hon började spela gitarr så gjorde hon det efter att ha hört den brittiske kompositören Ralph McTell, som bland annat skrivit "Streets of London". Hon började ta klassiska gitarrlektioner och fann att den klassika gitarren skapade en magisk stämning av skönhet, nästan lite spirituellt. Det sista stycket i det ordinarie setet bevisar att så är fallet då hon framför Frederico Mompous Suite Compostelana. Hon säger själv att hon tycker att kompositionen är mycket vacker och det är bara att hålla med.
Publiken gillar framträdandet och klappar så entusiastiskt att vi får ett extranummer. Laura Snowden bjuder oss på folkmusiklåten The Parting Glass som hon arrangerat för klassisk gitarr. En utmärkt avslutning på den cirka en timme långa konserten och en finfin start på årets gitarrfestival.
