Skriv ut denna sida
Pelle Lundblad framför Ångkvarnens bakgård. (Foto/Montage: Peter Bohlin) Pelle Lundblad framför Ångkvarnens bakgård. (Foto/Montage: Peter Bohlin)

Inspiration på Ångkvarns bakgård - Pelle Lundblad.

2016-08-17 - 12:50

Uppsalanyheter träffade den Uppsalabördige musikern Pelle Lundblad, uppvuxen i Tuna backar men nu boende nära Ångkvarn intill Fyrisån. Vi samtalar om Pelles musik och hur han inspireras av olika Uppsalamiljöer.

 

Pelle Lundblad föddes 1959 och växte upp i Tuna backar och redan som grabb började han intressera sig för musik.
- Redan i 10 årsåldern bildade jag mitt första band, The Smokings. Då spelade jag trumma på en plåtburk, skrattar Pelle, det blev ingen succé.

 

Canon-EOS-7D-Mark-II048

Pelle Lundblad framför den klassiska silhuetten av Uppsala Domkyrka. (Foto: Peter Bohlin)

 

I dryga 20- årsåldern upptäckte han Neil Young och ville ha en Martingitarr eftersom Neil hade en sådan. I Uppsala fanns inga Martingitarrer att hitta så Pelle åkte till Stockholm med 300 kronor på fickan, vilket räckte som en första insats på en avbetalning.

 

Han tragglade på med de vanligaste ackorden utan att det blev så mycket av det.
- Jag gick på gitarrkurs, men man stämde mest gitarrerna i grupp.

 

När han senare arbetade som ambulansförare så kom han med i ett band på brandkåren och spelade på olika fester.
- Jag gömde mig mest bakom någon annan i bandet, men det var lärorikt.

 

Canon-EOS-7D-Mark-II052

Pelle framför platsen som gav namnet till hans band, "Steam Mill County Band" (Foto: Peter Bohlin)

 

Under åren 1987-91 fick Pelle tre barn och hade inte så mycket tid för musiken.
- Det var först senare när jag genomgick en separation som jag fick mer tid för att spela. Jag hade barnen på halvtid och spelade som besatt den andra halvan. Tiden kallar han "Depression Avenue" men det goda som den förde med sig var att han kom igång med sitt låtskrivande och spelande.

 

År 2001 fick han kontakt med den begåvade musikern Ulf Holmberg och spelade in en icke officiellt utgiven platta på svenska tillsammans med honom. Innan denna period hade han också träffat sin nuvarande fru och låtskrivandet hade fått en helt ny vändning med fantastisk inspiration.

 

Canon-EOS-7D-Mark-II098

Pelle Lundblad med tre av sina cd-produktioner. (Foto: Peter Bohlin)

 

Tio år efter det första samarbetet med Ulf Holmberg samarbetade de igen. De gjorde albumet "B12 it's getting better" med 13 låtar på engelska skrivna av Pelle. Ulf Holmberg spelade gitarr och alla möjliga andra instrument på albumet och producerade, skivan gavs sedan ut i 500 ex. Genom kontakt med musikern Stefan Englund (Steve Eastside Band) som gillade Pelles musik fick han sin första riktiga spelning med Stefan och Matte Gustavsson från SEB samt Per Östling och Göran Holmberg.

- Jag står på två ben, ett på engelska och ett på svenska, säger Pelle om sitt låtskrivande.

 

Canon-EOS-7D-Mark-II039

Pelle inspireras av miljön utanför sin balkong. (Foto: Peter Bohlin)

 

År 2011 flyttade Pelle med sin fru till "Ångkvarns bakgård" eller "Grefvskapet Ångqvarn" som han också kallar det.

- När vi skulle döpa mitt nya band så blev namnet Ångkvarn snabbt nedröstat och vi tog istället namnet Steam Mill County Band berättar Pelle om bandet som bildades i september 2012.

 

Från starten var medlemmarna i SMCB Joachim Schultz - trummor, Kim Westin – bas och sång och Dan Fredriksson på gitarr och sång. De spelade, 2013, in ett fyra spårs album med låtar på svenska med stark Uppsalaanknytning i texterna. En av mina favoritlåtar är "Som en regnbåge" som är en hyllning till bortgångne Stefan Englund.

 

Canon-EOS-7D-Mark-II091

Ångkvarnens bakgård sedd från Pelle Lundblads balkong. (Foto: Peter Bohlin)

 

Idag består SMCB av Pelle – gitarr, sång och munspel, Kim Westin – bas och sång, Joachim Schultz – trummor, Kjell Haraldsson – keyboard och sång och Gabriel Polotto – gitarr och sång.

-Jag brukar beskriva min musik som en blandning av Eagles, Neil Young och Owe Thörnqvist. Med influenser av The Boss och Creedence säger Pelle. Han fortsätter, jag inspireras av staden, platserna och människorna.

 

Miljön där han bor nära Ångkvarn påverkar honom mycket eftersom han också har ett stort intresse av gamla industribyggnader. Han har också ett industriarv att förvalta.

- Morfar arbetade på Hästens, mamma på Kapplasses och Gahns med flera och pappa på Nymans.

 

Canon-EOS-7D-Mark-II084

Uppsalanyheters musikkskribent Pär Dahlerus hemma hos Pelle Lunblad. (Foto: Peter Bohlin)

 

År 2015 släppte Pelle albumet "Min stad" med Uppsalalåtar. Exempel på låtar är "En stunn på Dragarbrunn" och "Kungen på Torbjörns torg" som inspirerades av att Pelle fick se ett gammalt svartvitt foto från när Gustav VI Adolf invigde Tuna Backar år 1951. När Pelle berättar märks det att han verkligen brinner för musiken och Uppsala.

 

För några år sedan fick Pelle kontakt med fotografen Ernst Nilsson. 2015 höll de tillsammans evenemanget "Uppsala i mitt hjärta" med bilder av Ernst och musik av Pelle. Om en vecka, den 24 augusti kör de sitt koncept igen. Denna gång under namnet "Vi brinner för Uppsala" Det blir livespelning av Pelle till bildspel av Ernst.

 

Canon-EOS-7D-Mark-II081

Pelle Lundblad berättar uppsalaminnen för Uppsalanyheter. (Foto: Peter Bohlin)

 

Hur ser framtiden ut efter det?

- Jag har duospelningar med Kim Westin på restaurang Smultron och på Kulturnatten spelar hela Steam Mill County Band på Stadsarkivet. Skriver också för såväl bandets första platta på engelska samt en ny på svenska. Jag har mycket musik i mig och vill spela mycket, man skulle kunna säga att musiken har tagit ett grepp om mig.

 

För några veckor sedan släppte Pelle sitt senaste soloprojekt "Three little wishes" digitalt på olika strömmande kanaler. Det är på engelska men han har som sagt var mycket mer musik i sig på svenska om Uppsala och annat samt även på engelska.

- Jag har 62 låtar registrerade på STIM och hittills givit ut 35 låtar på skivor och Spotify, men har nog skrivit närmare 300 säger Pelle Lundblad avslutningsvis.

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.

Inför Robert Wells kommande spelningar med den legendariske munspelaren Charlie McCoy samt Rhapsody in Rocks 30 års jubileum hade Uppsalanyheters musikskribent Pär Dahlerus en liten pratstund med honom.

Recension: Det är fyra år sedan Ulf Lundell gav vad han påstod var en avskedsföreställning. Han skulle aldrig mer spela live. Under fredagskvällen stod han ändå där på scenen i Furuviksparken och avverkade den femte av sommarens 17 konserter. Det finns all anledning att glädja sig åt att han ändrade sig, även om jag får beklaga att han valde bort Uppsala denna gång.

Recension: Trots att de två artisterna Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij uppträdde med samma koncept i Parksnäckan för tre år sedan fyllde de två populära herrarna Parksnäckan igen. En entusiastisk publik välkomnade dem i den mycket fina sommarkvällen.

Recension: Gyllene Tider fyllde den vackra Botaniska trädgården med publik och med sin musik. Efter 40 år tog de som band avsked av Uppsalapubliken med en kavalkad av hits. Vi fick se ett tajt och taggat band som inte alls känns trötta, tvärtom så sprudlar det av energi om dem.

På lördag är det sommaravslutning på Katalin i Uppsala. Innan semesteruppehållet gästar Uppsalas egen hammondmästare Andreas Hellkvist med musiker för en spelning.