My Quiet Companion från Göteborg förgyller dagen och värmer oss denna kalla och blåsiga maj-söndag på Kulturoasen. De framför sina översättningar och tolkningar av Bruce Springsteens musik - Hungriga Hjärtan Springsteen på svenska.
Trion består av Sofia Ekberg, på sång, gitarr och elbas, Henrik Cederblom på olika gitarrer, dobro, lapsteel, fiol och sång. Patrick Rydman, sång, gitarr, piano samt trumpet. Redan innan konsertstart lovar alla uppradade instrument på scenen gott.
En imponerande rad av instrument stod på scenen före konserten. (Foto: Morgan Jansson)
De inleder med Tuffare än så (tougher than the rest). Deras framträdande är uppbyggt på så sätt att de mellan låtarna berättar olika små personliga historier om förhållandet till Springsteen och de olika låtarna som sedan framförs. Patrick Rydman börjar med att berätta om när han gick i nionde klass och fick höra talas om Bruce Springsteen och som många andra greps av den masshysteri som rådde. Han köper Springsteens album på vinyl och får tag i biljetter till de berömda Ullevi konserterna 1985. Jag var faktiskt själv på en av Ullevi-konserterna och hela Göteborg kokade av Bruce-feber och Ullevi skakade sönder!
Sofia Ekberg med elbas. (Foto: Morgan Jansson)
Nästa år skulle Patrick vara utbytesstudent och han kände mest för att bara dra iväg och lämna Göteborgsförorten bakom sig. Detta blir introduktionen till Födda att fly (Born to run). Sofia Ekberg tar vid nästa mellansnack. Hon börjar med att berätta om alla dessa trubadurer (eller ska vi säga wannabe trubadurer) som knappt kan två ackord men ändå drar till sig tjejerna på festen (-visst är han gullig och så spelar han gitarr).
Sofia vill också få liknande uppskattning. Hon delar därefter upp publiken i tre olika avdelningar som ska hylla henne medans hon spelar. Min sektion ska utropa -Åh vad hon är duktig. Detta blir introduktionen till Hungriga hjärtan (Hungry heart). På detta sätt fortsätter de att bygga upp hela konserten.
Henrik Cederblom (Foto: Morgan Jansson)
Denna recension skulle bli alltför lång för att återge alla de trevliga och kluriga mellansnacken. Jag imponeras över deras fina och fyndiga översättningar och stora musikalitet. De spelar ju alla tre på ett antal olika instrument och stämsången sitter som ett smäck. Det är framförallt Sofia och Patrick som turas om att sjunga solo. Henrik Cederblom framför istället några fina solon på sin elgitarr.
Henrik Cederblom och Sofia Ekberg. (Foto: Morgan Jansson)
I början av spelningen verkar de kanske alltför försiktiga och avvaktande och jag skulle önska lite mer driv och volym. Detta får vi dock mer av under den senare halvan av konserten. Jag önskar också att de avslutat med en eller några av sina egna kompositioner.
Varför inte den självbetitlade låten, My Quiet Companion från det utmärkta albumet med samma namn (läs gärna om det i Uppsalanyheters musikblogg).
Patrick Rydman på blås. (Foto: Morgan Jansson)
Jag får tillfälle att prata med bandmedlemmarna efter spelningen. De skulle nog vilja ge ut en skiva med Springsteenlåtarna, men det kan vara knepigt att nå fram till Bruce Springsteen själv som har rättigheterna till sin musik. Patrick Rydman hyser dock goda förhoppningar om att så snart kommer att ske och vi är överens om att Bruce säkert skulle gilla deras tolkningar.
Jag hoppas också att de snart kommer tillbaks till Uppsala och då tar med lite eget material till en sådan spelning.