Bengtsfors stolthet, gitarristen Emil Ernebro uppvisade sin otroliga spelskicklighet och fingerfärdighet. Han och hustrun Zandra charmade publiken på Kulturoasen på söndagseftermiddagen.
Första gången som jag fick häpna över Emil Ernebros spelskicklighet var för 5-6 år sedan då han agerade förband till Eric Bibb på Katalin. Sedan dess har jag sett honom uppträda ett par gånger tillsammans med Jojje Wadenius och i höstas på gitarrfestivalen i Uppsala. Varje gång knockas jag av Emils spelskicklighet och blir glad av hans naturliga utstrålning och humor.
Han börjar dagens konsert genom att berätta lite om sina förebilder inom den så kallade "fingerpicking" stilen. "Gudfadern" är naturligtvis Chet Atkins som var en av de första inom genren som Emil lyssnade på. En senare hjälte är förstås Tommy Emmanuel. Emil undervisar oss lite -"fingerpicking är som att spela piano med en hand, man sköter basen med tummen och de andra tangenterna (strängarna) med handens övriga fingrar". Efter några låtar bjuder han upp sin hustru Zandra på scenen. Zandra sjunger "Fly me to the Moon" ackompanjerad av Emil.
Zandra och Emil Ernebro. (Foto: Morgan Jansson)
Zandra har en mycket fin röst och sjunger med stor inlevelse. När deras kärleksfulla blickar möts så berör det verkligen. De väntar dessutom tillökning när som helst och Emil frågar om det finns någon barnmorska i publiken, och det gör det. När Zandra går av scenen igen efter sin sånginsats så säger Emil "Att du kan få så mycket luft i lungorna nu när du har så lite plats kvar".
Även när Emil spelar, en så sönderspelad låt som "The house of the rising sun", i sitt fina arrangemang, så känns låten ny och fräsch. Emil hyllar och tackar Jojje Wadenius som sin största mentor och nyckelperson när det gäller sin karriär och den exponering han har fått. Emils mellansnack är väldigt avspänt och naturligt roligt. Han berättar bland annat att innan han lärt känna Jojje så stod Jojje vid ett tillfälle bakom honom och lyssnade i hans loge utan att han kände till det. Jojje kommenterade senare hur skönt han tyckte att Emil lirade.
Emil Ernebro har turnerat de senaste månaderna med Sofia Karlsson. (Foto: Morgan Jansson)
När Paul Simon skulle få Polarpriset så blev Emil tillfrågad av Jojje om han hade ett snyggt arrangemang av "Bridge over troubled water". Emil svarade att han hade det, för att han tänkte att det kunde ha något med polarprisutdelningen att göra (han kunde ju alltid snickra ihop det senare), bra sa Jojje du kan maila över det till mig imorgon. Emil lyckade i alla fall fixa till det och fick framföra stycket tillsammans med en stor ensemble inför Paul Simon. Ale Möller inledde med flöjtspel och Loreen sjöng den gången. Nu spelar Emil låten själv och knyter ihop arrangemanget med "What a Wonderful World". Det ser så enkelt ut när han spelar men det ligger många timmars träning och mycket talang bakom hans flinka fingerspel.
"Pedalerna har jag mest så att det ska se lite coolt ut" säger han med glimten i ögat och refererar till en rad med pedaler och boxar han har på golvet framför sig. Vi får också bland annat höra "Misty", "Norwegian wood" och Zandra kommer tillbaka och sjunger en fin version av John Lennons Imagine.
Emil Ernebro trivs på Kulturoasen och i Uppsala. (Foto: Morgan Jansson)
Emil berättar också att han undervisar i gitarrspel på olika workshops och gitarrkurser och till elever av olika åldrar. Till Elvis-fantasten Kent Wennmans glädje så framför Emil också "That's Alright Mama". Emil tackar också Kent som arrangör och eldsjäl bakom Kulturoasen. Han tackar också ljudteknikern Mattias Hammarsten som skött ljudet med bravur.
Vi får avslutningsvis höra ett fantastiskt potpourri av Beatleslåtarna - Yesterday, Here comes the sun och While my guitar gently weeps. Som extranummer, på någon i publikens begäran, spelar Emil sitt fina arrangemang av Håkan Hellströms "Valborg".
Emil vill gärna komma tillbaka och det hoppas nog alla med mig, också att han gör snart!
