Ale Möller, Eric Bibb och Knut Reiersrud ger publiken i en fullsatt sal B på UKK en riktig musikupplevelse och knyter ihop säcken innehållande folkmusik från Sverige, Norge, Mali, Grekland och USA i en kryddstark bluesgryta.
Det hela startade som ett tillfälligt live-projekt 2010. De tre musikerna Ale Möller från Sverige, folk och världsmusikant utan geografisk begränsning, Eric Bibb en äkta bluesman uppvuxen i en musikfamilj i New York numera bosatt i Sverige och norrmannen Knut Reiersrud en norsk bluesman och världsmusikpionjär hittade varandra.
Tre bluesmän i olika hattar. (Foto: Morgan Jansson)
Tre bluesmän med olika hattar kliver in på scenen. Eric Bibb inleder med att hälsa på publiken på en oklanderlig svenska, men fortsätter senare mest på engelska under kvällen. Ale Möller säger att eftersom de är så lika alla tre (sarkasm) så har de olika färg på hattarna. Knut Reiersrud i den mest färglada röda hatten inleder öppningsnumret på slidegitarr till lite inspelad ljudbakgrund med sköna klanger av skeppsklockor, han sjunger också med en bra bluesröst.
T-shirten avslöjar vad som är viktigt. (Foto: Morgan Jansson)
Eric Bibb och Ale Möller nickar i takt med musiken. Härnäst är det Bibbs tur han har också ett härligt gitarrsound och en fantastisk bluesröst som skvallrar och påminner om hans arv efter företrädarna inom den amerikanska bluesen. Han är en riktig bluesman!
Ale Möller tar fram en sorts flöjt som ser ut som ett långt rör och på den får han fram fantastiska toner som påminner om en tvärflöjt. Ale Möller är en stor musiker. Han växlar mellan ett stort antal instrumet under kvällen. Fyra, fem olika flöjter, en slags mandolin (mandola), mungiga, trumpet och flera munspel. Det blandas frisk av nordisk folkmusik och blues.
Det märks att de tre mästarna trivs tillsammans och det händer olika saker på scenen hela tiden. De spelar olika instrument, byter plats med varandra och turas om att vara huvudperson.
Det långa röret låter precis som en tvärflöjt. (Foto: Morgan Jansson)
Ibland är det mycket suggestivt och vid andra tillfällen svänger det som tusan. Ale dansar omkring med flöjten och Bibb säger...Feeling alright! Reiersrud tar plötsligt kommandot. "Nu snakker jeg" Han låter faktiskt som Flexnes (kan vara avsiktligt för att roa den svenska publiken extra mycket) Han kör en lång monolog där han bland annat berättar att norsk radio förr bara hade en knapp för en enda kanal och på den var det för det mesta fiskerinyheter eller pausesignal. Han presenterar sedan att de ska framföra en norsk bygdedans, och att det endast var damerna som fick jobba, de snurrade runt i ett fasligt tempo medans männen mest bara stod stilla och ibland slog sig för knäna.
Eric Bibb. (Foto: Morgan Jansson)
Det låter lite som en polska men jag slås också av likheterna med afrikansk folkmusik. Ale Möller berättar sedan att han ett tag var inne på grekisk bluesmusik, rebetika. De framför låten Doctor Aman där Ale sjunger på grekiska och spelar mandola, Eric Bibb på gitarr och Knut Reiersrud spelar lapsteel. Bibb flikar in "I need a doctor" på engelska och återigen knyter de mästerliga musikerna ihop säcken. En stund senare så framför de en suggestiv och ödesmättad blues "Flood water" om översvämningskatastrofen i Mississippi och Arkansas 1927.
Ale Möller. (Foto: Morgan Jansson)
Ale Möller spelar trumpet med och utan sordin, Bibb på sång och gitarr. Reiersrud tar fram en stråke som han spelar med på sin stålsträngade gitarr, han byter till lapsteel efter ett tag och vi förflyttas till Mississippi-deltat för en stund, det är magiskt.
Ale möller berättar en historia om när han bodde i skärgården. En dag flöt en bensinslang i land. Han tog hand om den och blev nyfiken på vilket ljud han kunde få i den, satte dit ett munstycke och vips blev det en flöjt. Han frågar om vi vill höra hur den låter och det vill vi. Han får fram magiska toner, lite som en klarinett blandat med tvärflöjt. Vi får också höra Bibb sjunga och spela lite gospelliknande blues med sin mäktiga och vackra stämma.
(Foto: Morgan Jansson)
Eric Bibb berättar om när han för ett tag sedan för första gången skulle besöka väst-afrika och hälsa på musikern Habib Koité i Bamako, Mali. En sång som han skrev natten innan han skulle resa dit. Knut Reiersrud får inleda sången med en visa på norska av Alf Preussen om en måltrast (taltrast) Denna visa knyts sedan samman med Bibbs hyllning till Mali.
Knut Reiersrud. (Foto: Morgan Jansson)
Ale Möller framför sedan en polska eller springlek från Leksand på två munspel. De avslutar med "Don't ever let nobody drag your spirit down" med Bibb på sång. Ale Möller berättar att de efter konsertens slut kommer att sälja cd-skivor och skriva autografer " Knut är så bra på att skriva Skavlans autograf".
De avslutar sedan denna fantastiska konsertkväll och musikupplevelse med "Needed time" som i slutet övergår till toner av "What a Wonderful World" och så kan man också sammanfatta en sådan här kväll med musik från olika delar av världen.
Rolig t-shirt på Reiersrud .