Kulturoasen var full till sista plats när Anna Stadling var på plats för att sjunga Johnny Cash. Det var en väl genomförd spelning i det lilla formatet, och publiken gick därifrån nöjda enligt Uppsalanyheters skribent Kristina Djerf.
Kulturoasens inte överdrivet stora lokal är full till sista ståplats utmed väggarna. Extrastolarna står i täta rader och de som vill komma igenom in till butiken måste först forcera dem som inte funnit någon annan plats än precis innanför entrédörren. Sorlet är ymnigt, ända tills det avbryts av applåder. Anna Stadling tar plats på scenen och inleder med titelspåret från en av sina första soloplattor, E4 mot norr. Hon berättar att hon numera oftast inte åker så långt som till den forna hemstaden Sundsvall, eftersom familjen har skaffat sig ett fritidshus i norduppland. Må vara att det är ett byggprojekt för lång tid framöver, det erbjuder ändå avkoppling och tid till lek med sonen.
Medgitarristen Staffan Johansson och Anna Stadling. (Foto: Morgan Jansson)
Efter Faller från senaste skivan kommer det som de flesta verkar ha väntat på – Johnny Cash-låtarna. Stadling och hennes medgitarrist Staffan Johansson inleder med samma öppningslåt som legenden själv, Folsom prison. Anna Stadlings tolkningar fick goda recensioner när Stadling/Cash-skivan kom för drygt två år sedan, och de gör sig minst lika bra live. Stadlings version av låtarna är avskalad, med endast elgitarr och aktustisk dito som komp, och tempot är lägre och mer eftertänksamt än i originalen. Det är till fördel eftersom texter som Don't take your guns to town berättar en hel historia som är klart värd att lyssna på.
Anna Stadling sjöng en outgiven låt. (Foto: Morgan Jansson)
Vi bjöds också på en ännu outgiven låt, inför vilken Anna Stadling förvarnade publiken om att det är en riktig depplåt om svikna förhoppningar och brustna hjärtan. Låttexten till When the little hand reaches är skriven av Johnny Cash medan Stadling har tonsatt. Därefter blev det allsång till Ring of fire, vilket uppskattades alldeles särskilt av Cash-entusiasterna bland publiken. Det är en brokig samling som har tagit sig till Hågaby denna eftermiddag, allt från äldre kulturintresserade via medelålders musikälskare till unga vuxna, både med och utan rastaflätor.
Gitarristen Staffan Johansson. (Foto: Morgan Jansson)
Till Ghost riders in the sky spelar Staffan Johansson ett äkta prärie-intro, nästan så att man kan se dammet från hästhovarna yra och cowboyen tappa sin hatt i ökensanden. Apropå äkta så är Anna Stadling en artist som upplevs just så, genuin och oförställd. Hon har ett eget uttryck och hennes röst fungerar lika bra till Cash countryklassiker som till hennes egenskrivna låtar i singer-songwriter-anda. Dessutom är det ganska få artister numera som ställer sig på en scen utan avancerad ljusshow, flera medmusiker och kör, men Stadling visar att med bra låtar och en stark röst går det alldeles utmärkt. Hon har varit i branschen länge, ofta i bakgrunden till andra artister, men sedan några år har hon välförtjänt fått uppmärksamhet för sitt eget material.
Staffan Johansson och Anna Stadling. (Foto: Morgan Jansson)
Sista låten blir Bättre dagar, just för att publiken ska behålla hoppet om att sådana dagar kommer trots att världsläget ser ut som det gör. Som extranummer önskar publiken John Henry, låten som är tillägnad Stadlings son, och hon sjunger den med inlevelse och glädje. Och allra sist kommer så ännu en Cash-låt, A little at a time, och därefter lämnar en nöjd publik lokalen efter att ha lyssnat till en väl genomförd konsert i det lilla formatet.
/Kristina Djerf
